Referat av session ett och inbjudan till session två, Söndag 3/4

Vi inleder med en sammanfattning av händelserna senast som jag hoppas skall vara tillfredställande. Jag ser gärna att ni kommenterar mitt referat ifall det är något ni minns annorlunda, finner intressant (kanske drabbas ni av någon ny insikt/idé när ni ser det hela i text?) eller bara undrar över.

Klicka för att läsa referatet

Introduktionen till vår berättelse bjöd på presentationer av dramats huvudpersoner och de mystiska breven. En inledande debatt rörande hur texterna skulle behandlas ledde till att Dr Armitages handplockade utredare valde att, åtminstone inledningsvis, fokusera på att nysta i dess innehåll och de konkreta referenser som stod att finna. Donnelly tog på sig att under journalistisk täckmantel gräva i fallet kring den paranoide och nervöse lexikonförsäljaren med vilken brevets författare påstod sig haft en märklig interaktion, medan den resterande trion begav sig till det nyligen öppnade sanatoriet som omnämnts i svävande men akuta ordalag.

Sanatoriets huvudbyggnad

Trudeau Memorial Sanatorium började byggas för ungefär ett år sedan, då den stora depressionens katastrofala effekter på folkhälsan lett till svår överbelastning vid Arkhams lasarett och mentalsjukhus. Det finansieras av Trudeau-institutet i New York, som inriktat sig på att bekämpa TBC-epidemin, och hjälporganisationen Helping Hands (som också förekom i det märkliga samtalet med försäljaren i brevet) och har en mindre psykiatrisk avdelning i anslutning till den generalmedicinska. Efter ett mindre lyckat försök till samtal med skötarna och en blek, frånvarande ung patient vid namn Ronald talade de med en äldre man som hävdade att två patienter nyligen försvunnit ifrån "fattigstugorna". En mindre pratglad receptionist/sköterska gick till slut med på ett kortare möte där utredarna fick veta att Helping Hands driver fattigstugorna och de "försvunna" helt enkelt hade lämnat sanatoriet för att söka lyckan i New York. Hon hänvisade till en viss Sandra Flannegan på Helping Hands för mer information om den delen av verksamheten och påpekade att inga stugor för närvarande var öppna för allmänheten på grund av smittorisken. Våra ständigt vaksamma hjältar valde dock att betrakta detta som inte bara misstänksamt utan en direkt anledning till ett nattligt inbrott - där William Bellfords militära träning samt en stor portion tur var det enda som räddade expeditionen ifrån att upptäckas av skötare i färd med att bränna filtar och lakan. William tvingades dessutom gömma sig i en av TBC-stugorna med Guds försyn och sitt starka immunförsvar som enda hopp. Innan flykten därifrån hann han notera märkliga skrapmärken i golvet. Efter en vild flykt genom den svarta skogen, med hundar och storvuxna skötare i hasorna, fann de sig till slut i Terrys bil på väg mot civilisationen med släckta lyktor .

De så kallade "fattigstugorna" för patienter utan ekonomisk täckning.

Donnelly hade på sitt håll fullt sjå med att övertyga chefsredaktören "Red" med sin vision om ett djupgående porträttreportage runt den kringresande försäljaren. Den vanlige mannen reser land och rike runt i tragikens svallvågor där han förvandlas till en symbol för den amerikanska drömmens hopp i sitt envetna trots emot nederlag och självömkan. Denna övertalningskampanj försvårades något av att "Red" nyligen fått ta emot skarp kritik av vissa upprörda röster på stadshuset med anledning av något Donnelly skrivit som fått borgmästaren upprörd. Efter lite inspirerat trugande får han dock tummen upp och börjar förbereda intervjun med herr Phil Hughes, som han sedan tidigare stämt träff med.

På söndag fortsätter vi våra studier i de märkliga och olycksbådande Armitage-dokumenten. Den orädde skyttegravsreportern Randall Donnelly befinner sig på journalistiska exkursioner då Jonas står över spel de helger han arbetar, men vilka är med?

Johan kommer
Kalle kommer, kanske sent
Erik kommer