Som ni kanske vet åker jag på europaturné med min homosexuella striptease-grupp i helgen och är borta till den trettonde-fjortonde ungefär. Strax efter att jag kommit hem åker jag söderut igen för att se den gamle pederasten Bob Dylan uppträda i den kungliga hufvudstaden. Kontentan av det hela blir att jag antagligen inte kan delta i något spel förrän kring den tjugonde.
Hursomhelst, poängen med det här inlägget är att uppmana er till att komma igång och spela så mycket som möjligt med storgruppen i min frånvaro. Inte för att jag inte tror att ni kan ta några initiativ själva, men jag vill påminna peter om förhållandet mellan min karaktär och jonas lyxlirare. Det vore coolt om själva upplägget kunde etableras lite i spelet tills jag kommer, så att jag kan komma in på ett smidigt och dramatiskt sätt. Om ni vill kan vi ju spåna lite här på hur det kan ordnas, annars litar jag på att peter är skicklig nog för att kirra det utan några problem.
Jag kanske borde fixa fram lite detaljer kring min vigilantidentitet i alla fall, om inte du vill göra det också Peter? För mig är det vilket som.
27 september 2005
22 september 2005
Homosexuella funderingar
Fan, jag har seriöst börja fundera på att spänna på Joel någon dag snart. Han har börjat göra väldigt tydliga närmanden (som att börja jucka mot mig när jag ligger i soffan, blotta kuken inne på mitt rum och sånt), så jag vet att han vill ha mig!
Fast det är ju egentligen inte temat för den här posten, istället undrar jag kort och gott när fan vi ska spela!? Med bägge grupperna. Detta måste bestämmas! Snart. Jag tycker nästan att vi borde ha en bestämd speldag och tid för åtminstone en av grupperna, och du föreslår jag att vi spelar lördag förmiddag med den stora gruppen. Runt 12-13 är bra starttid. Med den gruppen gör det ju inte jättemycket om man är bakis eller är trött efter att ha jobbat, och skulle man verkligen itne kunna är det inte hela världen. Vad tror ni andra?
Fast det är ju egentligen inte temat för den här posten, istället undrar jag kort och gott när fan vi ska spela!? Med bägge grupperna. Detta måste bestämmas! Snart. Jag tycker nästan att vi borde ha en bestämd speldag och tid för åtminstone en av grupperna, och du föreslår jag att vi spelar lördag förmiddag med den stora gruppen. Runt 12-13 är bra starttid. Med den gruppen gör det ju inte jättemycket om man är bakis eller är trött efter att ha jobbat, och skulle man verkligen itne kunna är det inte hela världen. Vad tror ni andra?
10 september 2005
Heterosexuella funderingar.
Först tänkte jag häva ur mig ett långt irriterat rant om vissa människors oförmåga att läsa bloggen, men sedan insåg jag hur kontraproduktivt och meningslöst detta vore i och med att de ändå inte kan läsa det förrän de får tummen ur och faktiskt kollar den. Därför tänker jag bara skriva att ni ska sluta skjuta upp ert skolarbete så att det går ut över mig, studentjävlar!
Vi måste starta upp MC med den andra gruppen också. Är du säker på att du inte har tagit dig vatten över huvudet, Peter?
Vi måste starta upp MC med den andra gruppen också. Är du säker på att du inte har tagit dig vatten över huvudet, Peter?
6 september 2005
Mer MC...
Det var kul att spela igår och gick väl förhållandevis bra trots mitt fysiska tillstånd, men jag tror det finns ett par saker jag vill snacka om (just nu är jag dock inte tillräckligt klartänkt för att kunna skriva ett samlat inlägg.)
Jag skulle vilja boka nästa möte så fort som möjligt, samt första spelmötet för det parallella äventyret med resten av killarna (till vilket vi måste skapa karaktärer, men det kan vi kanske ordna genom att samlas ett par timmar innan själva mötet börjar?)
Kan vi försöka kolla vilka dagar vi har lediga under den närmaste tiden (och med det menar jag ER, studentisar!) och försöka synka? Det andra äventyret är väl kanske lite lättare att bestämma eftersom alla inte måste vara med (?) för att få ihop ett möte.
Jag kan ju tillägga att jag är lite sjuk nu, men å andra sidan vill man ju inte vara den som är den. Jag spelar hellre lite krasslig än att bli tvungen att skjuta upp nästa session i all evighet OCKSÅ.
Jag skulle vilja boka nästa möte så fort som möjligt, samt första spelmötet för det parallella äventyret med resten av killarna (till vilket vi måste skapa karaktärer, men det kan vi kanske ordna genom att samlas ett par timmar innan själva mötet börjar?)
Kan vi försöka kolla vilka dagar vi har lediga under den närmaste tiden (och med det menar jag ER, studentisar!) och försöka synka? Det andra äventyret är väl kanske lite lättare att bestämma eftersom alla inte måste vara med (?) för att få ihop ett möte.
Jag kan ju tillägga att jag är lite sjuk nu, men å andra sidan vill man ju inte vara den som är den. Jag spelar hellre lite krasslig än att bli tvungen att skjuta upp nästa session i all evighet OCKSÅ.
Midnight - En introduktion
Av någon anledning har jag drabbats av en plötslig fantasy-pepp och pillat en del med både Midnight och Charnel Gods de senaste dagarna. Jag har fixat en liten introduktion/stämningstext till Midnight som jag tänkte ge till er innan vi spelar det någon gång men nu kom jag på att jag lika gärna kan lägga upp den här för allmän beskådan. Så här är den i alla fall, ni behöver såklart inte läsa den nu eftersom vi knappast lär börja med det före vi är klara med MC men det är bra om den ligger här också och inte bara på min hårddisk.
I den tidlösa åldern före historiens gryning utkämpades ett krig. I ett sista desperat angrepp lyckades ljusets andar separera den mörka varelsen Izrador ifrån sin gudomliga kropp, och kasta ut honom ifrån det himmelska kungadömet. Gudarna lyckades besegra sin mörke broder, men Izrador korrumperade deras magi och vände deras seger emot dem. När den fallne gudens ande separerades ifrån hans fysiska form , blev så också det himmelska riket separerat ifrån den materiella världen. Ljusets herrar fann att de inte längre kunde kommunicera med sina dödliga barn. Denna kataklysm skakade världens grundvalar, och kom att kallas Söndringen.
Den mörke föll till jorden, och hans förvridna ande befläckade landet med sin onda skugga. Försvagad och formlös drog sig Izrador tillbaka till isen och kylan i den fjärran norden. Där slumrade han, återhämtade sin styrka och drömde om vedergällning under många eoner. Imperier byggdes upp och föll samman till damm och ruiner, raser föddes och dog, medan skuggan i norr växte sig djupare och mörkare.
Tre gånger reste sig den mörke guden och hotade Aryts nationer med järn och eld. När den första tidsåldern närmade sig sitt slut samlade Aradil, häxdrottningen en alvisk här för att bekämpa hotet från norr. Denna armé mötte och besegrade Izradors fruktansvärda horder på slätten Eris Aman. I den andra tidsålderns ände förenades alverna med dvärgarna i Kaladrun och de Dorniska barbarkungarna för att pressa tillbaka Izradors arméer vid Trerikesslaget.
Vid den tredje ålderns slut förfördes och korrumperades Aryts fyra största hjältar av Skuggan. Dessa nya tjänare, Nattens konungar, ledde Izradors förvridna horder över alla världens länder.
Denna gång segrade den mörke guden.
De dvärgiska klanerna bröts ned och retirerade till sina fästen djupt under jorden. Alverna drog sig tillbaka till sin enorma, uråldriga skog. Dornerna, som tämjdes av en kraft ifrån andra sidan havet under den tredje tidsåldern, förråddes inifrån och kapitulerade under Nattkungarnas makt. Izradors korruption spreds utåt ifrån Eredains blodiga slagfält tills alla länder hade fallit under den mörke gudens järnskodda näve.
Hundra år har gått sedan skuggan föll över jorden.
Izrador och Nattkungarna har påbörjat en slutgiltig offensiv för att befästa sin makt och utrota sina fiender. De äldre raserna,de med goda hjärtan och magiskt ursprung som har kämpat emot Izrador i millennier, jagas och avrättas systematiskt. Den mytomspunna skogen Erethor, stor nog att täcka en halv kontinent, har blivit en ö av ljus i ett svart hav då alverna för sitt oändliga slag mot de horder av svartfolk som belägrar skogen under skuggans kommando. De överlevande dvärgklanerna har låst in sig bakom portarna till sina bergsfästen, och gatorna i deras en gång magnifika underjordiska städer har blivit en kyrkogård för nattkungarnas trupper som skickas in för att rota ut dem. Det sägs att för varje fot skuggan vinner faller tusen av hans tjänare på stenhallarnas blodstänkta golv, men nattkungarna frammanar sina trupper i större antal och högre hastighet än dvärgarna hinner fylla på sina led.
Medan detta desperata krig förs i de äldre rasernas gamla hemland styrs människans riken med järnhand av skuggans tjänare. Många av de ståtliga gamla städerna ligger i ruiner, och de allra flesta bor i inmurade städer där portarna låses varje natt mot mörkret. Läskunnighet och utbildning är straffbart med döden, okunnighet och egoism sprider sig som en pest över landet.
...
I den tidlösa åldern före historiens gryning utkämpades ett krig. I ett sista desperat angrepp lyckades ljusets andar separera den mörka varelsen Izrador ifrån sin gudomliga kropp, och kasta ut honom ifrån det himmelska kungadömet. Gudarna lyckades besegra sin mörke broder, men Izrador korrumperade deras magi och vände deras seger emot dem. När den fallne gudens ande separerades ifrån hans fysiska form , blev så också det himmelska riket separerat ifrån den materiella världen. Ljusets herrar fann att de inte längre kunde kommunicera med sina dödliga barn. Denna kataklysm skakade världens grundvalar, och kom att kallas Söndringen.
Den mörke föll till jorden, och hans förvridna ande befläckade landet med sin onda skugga. Försvagad och formlös drog sig Izrador tillbaka till isen och kylan i den fjärran norden. Där slumrade han, återhämtade sin styrka och drömde om vedergällning under många eoner. Imperier byggdes upp och föll samman till damm och ruiner, raser föddes och dog, medan skuggan i norr växte sig djupare och mörkare.
Tre gånger reste sig den mörke guden och hotade Aryts nationer med järn och eld. När den första tidsåldern närmade sig sitt slut samlade Aradil, häxdrottningen en alvisk här för att bekämpa hotet från norr. Denna armé mötte och besegrade Izradors fruktansvärda horder på slätten Eris Aman. I den andra tidsålderns ände förenades alverna med dvärgarna i Kaladrun och de Dorniska barbarkungarna för att pressa tillbaka Izradors arméer vid Trerikesslaget.
Vid den tredje ålderns slut förfördes och korrumperades Aryts fyra största hjältar av Skuggan. Dessa nya tjänare, Nattens konungar, ledde Izradors förvridna horder över alla världens länder.
Denna gång segrade den mörke guden.
De dvärgiska klanerna bröts ned och retirerade till sina fästen djupt under jorden. Alverna drog sig tillbaka till sin enorma, uråldriga skog. Dornerna, som tämjdes av en kraft ifrån andra sidan havet under den tredje tidsåldern, förråddes inifrån och kapitulerade under Nattkungarnas makt. Izradors korruption spreds utåt ifrån Eredains blodiga slagfält tills alla länder hade fallit under den mörke gudens järnskodda näve.
Hundra år har gått sedan skuggan föll över jorden.
Izrador och Nattkungarna har påbörjat en slutgiltig offensiv för att befästa sin makt och utrota sina fiender. De äldre raserna,de med goda hjärtan och magiskt ursprung som har kämpat emot Izrador i millennier, jagas och avrättas systematiskt. Den mytomspunna skogen Erethor, stor nog att täcka en halv kontinent, har blivit en ö av ljus i ett svart hav då alverna för sitt oändliga slag mot de horder av svartfolk som belägrar skogen under skuggans kommando. De överlevande dvärgklanerna har låst in sig bakom portarna till sina bergsfästen, och gatorna i deras en gång magnifika underjordiska städer har blivit en kyrkogård för nattkungarnas trupper som skickas in för att rota ut dem. Det sägs att för varje fot skuggan vinner faller tusen av hans tjänare på stenhallarnas blodstänkta golv, men nattkungarna frammanar sina trupper i större antal och högre hastighet än dvärgarna hinner fylla på sina led.
Medan detta desperata krig förs i de äldre rasernas gamla hemland styrs människans riken med järnhand av skuggans tjänare. Många av de ståtliga gamla städerna ligger i ruiner, och de allra flesta bor i inmurade städer där portarna låses varje natt mot mörkret. Läskunnighet och utbildning är straffbart med döden, okunnighet och egoism sprider sig som en pest över landet.
4 september 2005
Morgondagen.
Jag vet inte om någon läser det här längre men jag tänkte bara kolla så att vi har våra facts straight angående morgondagens spel. Det var alltså 20:00 hemma hos Peter imorgon, måndag den femte september 2005?
Jag ser fram emot att spela och även att slänga upp ett inlägg här med funderingar efteråt. Jag har en del tankar men det är ingenting som inte kan vänta till efter spelsessionen, just nu suktar jag bara efter att spela. Åh gud.
Jag ser fram emot att spela och även att slänga upp ett inlägg här med funderingar efteråt. Jag har en del tankar men det är ingenting som inte kan vänta till efter spelsessionen, just nu suktar jag bara efter att spela. Åh gud.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)