Mail-notification-blaha

Kom på en grej som jag borde ha frågat för typ två år sedan men bara inte har tänkt på (fritt fram att kalla mig lätt utvecklingsstörd eller vad ni kan komma på för stötande förolämpningar):

Är det någon som vill ha ett mail varje gång det kommer ett nytt inlägg/kommentar här på bloggen? Jag tycker i alla fall att det är väldigt skönt att inte behöva gå in på bloggen och kolla hela tiden, men det kräver så klart att man kollar sin mail rätt ofta för att det ska vara meningsfullt.

Hursomhelst, om ni är intresserade: säg bara vad ni har för adress så lägger jag till er!

Teaser inför söndagen.

Sjukdomen från norr som fått de döda att återvända som zombies har på något sätt spridits till imperiet. På påfågeltronens gator råder nu undantagstillstånd - totalt utegångsförbud på kvällar och nätter, Ordo Malleus hemliga polis vandrar nu öppet i patruller på stadens gator, och bryter sig in i hus för att avrätta sjuka och gamla innan de förvandlas. Emellanåt bryter sig zombies ut på gatorna efter att hela hushåll har infekterats inifrån, men varelserna nedgörs snabbt av de hänsynslösa anti-paladinerna. Kvarter raseras av ordern i jakten på vampyren; Oleg.

Folk lever i rädsla. Men inte alla tänker tolerera diktaturens maktfullkomlighet. Från gladiatorarenan i stadens västra del har en revolt påbörjats, där delar av den kejserliga armén och befriade gladiatorer kämpar mot regimen under arméns tidigare överbefälhavare: Imperator Tiberius Maximus.

I mitten av allt sitter våra hjältar (och antihjältar), med ett val framför sig: stödjer de regimen mot de odöda, i hopp om att få några av de svar som Ordo Malleus håller på, eller hjälper de till i försöket att störta regimen, och ta svaren ifrån dom?

Den närmaste framtiden

Som vi kom fram till när vi hade lite eftersnack efter söndagens session så knyter vi ihop påfågeltronen nästa session för att ta resan norrut då nästa session. Jag och karl skulle spelleda nästa och jag och ludde tar hand om resan då nästa session. Nu visar det sig dock att SJ knullat malin så hon kommer inte hem förän på söndag förmiddag. Jag kommer därför inte att närvara nu på söndag, så karl behöver backup.

Jag hjälper dock gärna karl med att planera och designa encounters trots att jag inte ska vara med själv.

Utöver det vore det bra om vi fick veta vad alla har att knyta ihop innan vi lämnar påfågeltronen samt vad folk skulle vilja göra i nordlandet.

Spel på onsdag?

I och med stugan i helgen utblir antagligen spelet på söndag. Därav vore det najs att lira lite på onsdag. hitils kan Jag, karl, rein, jonas och johan. Ludde är upptagen. Vi måste höra med Peter, Joel, Torbjörn.

Vi måste även komma fram till vem/vilka som spelleder omgående s att dom kan slänga ihop någonting.

Dissidenter och vidunder!

Våra antihjältar fortsatte idag sin blodiga odyssé genom imperiet. Dissidenter slaktades och vidunder crittades ihjäl till höger och vänster. Uppdraget var att utrota ett av dissidenternas tillhåll i slummen för att rädda Annoleis son, som var kidnappad. Av oklara anledningar verkar attacken inte träffat någon kidnapparliga, det verkar snarare som om gänget snubblat över en smugglaroperation som transporterar människor genom en tunnel ut ur peststaden. Ledare för operationen var en mystisk Eladrin som i sista sekunden teleporterade från platsen, på någon sätt känns det som om att detta kanske inte var det sista vi såg av honom.

Lösa trådar att spinna vidare på är (om jag inte glömt någonting):
Annoleis försvunna son
Ormkulten som förpestar grundvattnet
Oleg, vampyren
Dissidenternas riskabla smugglaroperation
Pestens orsaker och eventuella kopplingar till Ordo Malleus?
Zombiefarsoten i nordlandet som flera karaktärer har kopplingar till.

NPCer att interagera med i påfågeltronen:
Prefekt Septimus på stadsplanerarkontoret
Annoleis - Septimus liktor
Tullius – Annoleis försvunna son
Claudius – Slöddret ni släppte ur lagerlokalen
Appius far

Annat som bör beröras:
Titus inre konflikt. Lever hans mamma?
Scipios, TBs samt Peters förflutna.
Luddes hemby

Jag har antagligen glömt en jävla massa grejer.

Titus och Ordo Malleus

Drygt 20 år före en skara äventyrare begav sig ner i påfågeltronens kloaksystem så nådde ett kallt krig mellan imperiet och barbarriket i norr sitt klimax. Riket Grim den förste hade skapat nästan 200 år tidigare hade vid det här laget vuxit sig ekonomiskt starkt och dess goda relationer till Dvärgriket gav dem ett strategiskt övertag. I imperiet befann sig en man i maktens korridorer vid namn Septimus lovade den uråldriga organisationen Ordo Malleus både större tillgångar och större befogenheter om de kunde tippa vågen tillbaka till imperiets fördel, ett riskabelt drag då Ordo malleus var och är en organisation förlagt i ett sådant dunkel att inte ens Septimus själv hade någon betydande insyn. Det enda gemene man någonsin har vetat om dem är deras funktion, symbol och att när de kommer ridande så bör man stänga sin dörrar och fönster. Titus Secundus var mannen som ledde uppdraget att på en stor skala infiltrera barbarriket, En taktik som barbarerna inte bara var ovana vid utan också avskydde. I ett samhälle som tidigare livnärde sig på broderskap och solidaritet kunde plötsligt ingen lita på varandra längre och riket fick enorma problem med att organisera sina styrkor. Men den innersta ringen av Ordo Malleus såg fortfarande riket som ett hot så länge som de hade en så stor krigande kraft, så en dödsstöt i dubbel bemärkelse utfördes av hammarordens agenter.
Människor dog i sjukdommar de aldrig sett förut, hela skördar vissnade och när läget såg som mörkast ut så spred sig rykten om att de döda reste sig från sina gravar. Barbarriket låg i kaos och Imperiet behövde inte ens gå till krig. Titus Secundus som hade bevittnat förstörelsens kraft var både stolt och förskräckt på samma gång. Han hade under sin ettåriga vistelse förälskat sig i en flicka, Sigrun. Kärlek som är något syndfullt i en organisation som Ordo Malleus var en ny känsla för Titus och insåg att han inte kunde låta Sigrun falla offer för det hemska de släppt lös i norr. Sigrun fick därför följa Titus tillbaka till Påfågeltronen där hon bosattes i invandrarkvarteren dit Titus kunde i den mörka nattens hemlighet besöka henne. Deras träffar var så spridda att Titus köpte henne bläck och papper och lärde henne att läsa och skriva så han inte skulle falla ner i mörkret som hon räddade han ifrån.

Men så en dag för 17 år sedan så kom den dagen ingen i Imperiet hade planerat för, Döden! Påfågeltronen blev drabbad hårt i första stöten hela stadsdelar sattes i karantän, runt hela Sigruns stadsdel byggdes höga murar för att skydda de rika från de befläckade. Sigrun fortsatte att skriva till Titus så länge hon kunde men hon vågade inte nämna att hon var havande i rädsla att någon i annan hammarorden skulle upptäcka det och göra livet surt inte bara för hon och hennes barn utan också Titus. Hon födde sin son under hemska förutsättningar och den var ett under att han överlevde. År gick och Sigrun blev långsamt svagare, den mat hon kunde skramla ihop gick i första hand åt till sin son. Ibland kunde Titus muta en vakt att smuggla in förnödenheter till Sigrun men tyvärr kunde den inte rädda henne och i sitt sista brev skrev hon till Titus en enda mening, "Du har en son". Med det sista av bläcket Titus hade gett henne och en synål tog hon sin son och tatuerade hans fars namn på barnets magra bröstkorg, Titus själv sökte förgäves efter sin förlorade son och när han gav upp så föll han ner i det mörker hans förvridna minnen förutsett åt honnom.

Ca tio år senare ställde sig en liten pojke framför pestmurens utgång, till en början såg inte vakterna det som någonting annorlunda men pojken bara stod där. I tre dagar stod han där utan att röra på sig, stirrandes på de portar som höll honom fången i den mörka världen. Tills slut vågade sig vakterna ner från muren för att schasa iväg ungen, men pojken vägrade röra på sig, inte ens det våld han utsattes för fick han att lämna. Vid det laget hade rapporter om en pojke med namnet Titus tatuerat på bröstkorgen som "terroriserat" pestmurens vakter nåt in till stadens kärna, helt plötsligt kom ordern att öppna portarna för den envisa spolingen. Rykten florerade på gatorna om att peststaden skulle öppnas och hundratals samlades för att bevittna överlevare från den tio år gamla katastrofen. Portarna öppnades och en liten pojke vandrade ut och såg med sina mörka ögon på den folkmassan som försiktigt höll sitt avstånd, en stadstjänsteman och en livakt var de enda som mottog pojken och då i syftet att folkbokföra honnom.
-Vad heter du pojk?
inget svar.
-Jag sa, vad heter du? Eller kan du inte prata?
inget svar.
-Titus va? har du något efternamn? Du ska se att de tar bra hand om dig på barnhemmet.

Trots att världen utanför peststaden tedde sig som ett paradis så var barnhemmet nästan lika illa som livet bakom pestmuren, men betydligt kortare då det inte tog många månader innan en svartklädd soldat kom till barnhemmet för att ta lilla Titus därifrån. Han påbörjade sin soldatträning, han fick läsa i de finaste skolorna, han behövde aldrig gå hungrig och överallt han gick fick han om inte en hög respekt så en lika hög mängd rädsla av människor. Nu var han Ordo Malleus.

Alexei Kafelnikov

Alexei Kafelnikov växte upp i en från civilisationen isolerad by vid den nordiska tundran. En utsatt plats att leva på som det var, med barbarer och levande döda åt alla sidor, skulle komma att bli ännu värre när en okänd man anlände i byn i en svart vagn. Oleg Keppenrus. Rik, välutbildad, stilig. Vad hade han att göra i en by som denna, mitt ute i ingenstans?

Dödsfall var vanligt i trakterna, men efter främlingens ankomst blev de allt vanligare, och helt oförklarliga. Kvinnor, barn och gamla dog i sömnen. Folket i byn hade alltid varit kraftigt vidskepliga, och den vidast spridda uppfattningen var att byn hade förargat en gud eller ett nyckfullt väsen med sina futtiga synder, som spritdrickande, spel och dobbel, och att inte ha gått till kyrkan tillräckligt. Oleg, en man lärd i vetenskapen, förklarade att det säkerligen var pestens härjningar från söder som hade nått deras by, och Alexei, som hade kommit att uppskatta främlingens närvaro i byn och den lyx han hade bringat med sig, delade dennes tro.

Det vill säga, tills den natten då han såg sanningen. Han skulle som vanligt gå med kvällsmålet till sin gamla sjuka mormor, Bogdana, som bodde med honom i hans hus. Då han gläntade på dörren såg han att fönstret till mormoderns sovrum var öppet på vid gavel, och den kalla nattluften strömmade in. Vid sängkanten stod Oleg, böjd över den gamla tantens lilla skrynkliga kroppshydda. Rakt framför ögonen på Alexei förvandlades Oleg till ett moln av dimma, och sögs ut genom fönstret och ut i natten. Han sprang fram till Bogdana och försökte väcka henne, men fann till sin förskräckelse att hon var död.

Alexei kände de gamla myterna väl. Vampyr. Det var Oleg som hade plågat byn dessa år, inte någon farsot.

Det var inte svårt att förvandla folkets vidskepelse till brinnande hat, och Alexei samlade en här av byns män, och anstormade Olegs boning. Där möttes de av Oleg själv på en svart springare, skyddad till hörn och kant av de levande döda. Alexei ledde pöbelns anfall, och i slutändan tvingades vampyren att fly, tätt följd av Alexei och de kvarvarande överlevande från pöbeln. I ett helt år pågick jakten på Oleg, genom den kalla tundran, med intensiva strider längs hela vägen, där var och en av Alexeis män som dog återvände från graven för att dräpa sina forna vänner. Längre och längre söderut gick jakten, och till sist hade de anlänt till imperiet. Kvar i liv var endast Alexei själv, och medveten om att han ensam inte var någon match för vampyren, fortsatte han att följa dennes rörelser från skuggorna, fast besluten om att finna ett sätt att förinta odjuret som plågat honom, även om han inte kunde åstadkomma det själv.

Oleg anlände i påfågeltronen, och Alexei bevittnade hur vampyren förhandlade med fjälltäckta män vid en avskild nedgång till stadens kloaker, där ormprydda kärl med svart vätska bytte ägare. Kort efter detta tappade han Olegs spår; de vindlande, fullpackade gatorna i påfågeltronen gjorde det svårt att fortsätta jakten. Medveten om att Oleg knappast hade goda intentioner, arbetade Alexei sig genom stadens administrativa hierarki, med sin nyfunna information och frågor snurrandes i huvudet om det kunde finnas något större samband mellan vampyren, giftet och de fjälliga männen. Slutligen nådde han fram till Alexander Septimus, Prefekt för stadsplaneringen av påfågeltronen, och ansvarig för kloakutbyggnadsprojektet, som hade intresse av det han hade att säga. Och där är han nu.

Tillbaka i Imperiet

Tänkte bara säga att gårdagens möte var fantastiskt kul, men det vore trevligt om ni andra i gruppen kunde börja dra ert strå till stacken också...
Gruppens kill count: 33
Min kill count: 15

Kalle: Är det tillräckligt mycket kvar av ditt äventyr för att fylla en spelsession till? Annars vore det coolt om du kunde fixa lite mer encounters så att vi inte måste sluta tidigt. Det är väl bra om det finns utrymme för en liten diskussion kring var vi är på väg härnäst eller bara vad folk skulle vilja se i framtiden i och för sig.

Hursomhelst: Kanonkul igår!

dagens möte

Vi snackade inte så mycket setting. Det känns dock som om vi har en stabil grund att stå på i och med att vi definierat imperiet (rom på fall, korrupt, den hemliga polisen..), nordriket (om än lite löst, men det kan vänta till vi kommer dit) samt två omedelbara hot mot världen: de ödöda i norr samt pesten i imperiet.

Vi måste dock bestämma vars vi vill att storyn ska gå omedelbart efter inledningscenen i kloaken. Någonting som sätter det hela i rullning. Efter det kan vi ju egentligen bara börja beta av bakgrundshistorier en efter en.

Vad vi eventuellt saknar är en övergripande storyline. Elementarkrafterna som vaknar ur sin slummer och försöker föra tillbaks världen till elementarkaoset ur vilket den är skapad; Yuan-tiera/draken/nåt annat mäktigt försöker förinta alla människor/varmblod/allt liv för att göra världen till sin egen tabula rasa; ett annat mer eller mindre generiskt överhängande hot som vi kan väva in i alla delberättelser för att skapa lite kontinuitet

Klasserna ser efter idag ut såhär:

Erik - rogue - striker
Karl - warlock - striker
Jonas - ranger - striker
Rein - fighter - defender (framtung)
Ludvig - paladin - defender
Joel - paladin - defender
johan - cleric - leader
TB - Wizard - Controller
Peter - ?

Det borde funka fint. Vi kan dock stöta på problem när johan spelleder i och med att vi då saknar ledare, men det återstår väl att se. Vi kanske får skaffa lite extra helande flaskor..

Paizo's gamemastery map packs

Om någon skulle råka få syn på de här på en svensk butik så får ni holla at me. Sjukt sugen på att investera i lite nya tiles och just dessa har fått lysande kritik.

Ormtunga

Fjällets tidsålder är namnet som Imperiets historiker använder om tiden då ett ormliknande folk kontrollerade betydande delar av världens tropiker. Väggmålningar som bevarats på ett sjunket tempel i Brytets delta visar mäktiga pyramider där enorma ormmänniskor skär ut hjärtat på såväl ormar, människor, troll som andra humanoider. Bevarade skelett på utgrävningsplatsen bekräftar att ett flertal olika humanoider funnits närvarande.

Under Imperiets pik, just innan de mörka tiderna återkom, försökte en grupp arkeologer under ledning av Dr. Lepidus ta reda på så mycket som möjligt om denna civilisation och varför den försvann. Förutom ett par vaga teser som menar på att en klimatförändring i samarbete ett förödande krig kan ha utrotat riket kom dom inte så långt.

Vad som inte är känt idag är att resterna av detta rike finns kvar på ön som är grön på kartan. För att kunna färdas kors och tvärs genom det enorma riket byggdes i forntiden en serie tvåvägsportaler. En av dessa, som knöt ihop det som idag är imperiet med ön, har länge varit inaktiv, för att för ett par år sedan utan förvarning blir aktiv. Yuan-ti har börjat utforska den andra sidan och vid det här laget har dom lyckats etablera ett fåtal av sina hjärntvättade människoslavar som spioner i imperiet. Tetzozómoc Itlixochitl är en av dessa. Han skiljer sig dock från de flesta andra slavar i det att han lyckats lära sig att motstå ormarnas långsiktiga hjärntvättsmetoder. Han och andra som lärt sig samma sak utgör en liten och hårt pressad motståndsrörelse på ön.

Tetzos uppdrag är att i imperiet skaffa sig allierade. Tillsammans med en liten grupp planerar motståndsrörelsen att infiltrera huvudtemplet och på något sätt släcka Coatls eviga eld, en handling som man hoppas ska försvaga ormarnas magi tillräckligt för att de intelligenta humanoiderna ska kunna göra uppror mot ormarna. Bakom sig har han lämnat sin familj, sina vänner och sin älskade Netzahuatl. Vid minsta misstag kommer ormarna att avslöja honom och hela hans familj kommer avrättas och derashjärtan kastas på elden.

torsdag?

Skulle vi inte kunna hänga här/the dungeon på torsdag eftermiddag/kväll och snacka och göra karaktärer? Jag tror att karaktärerna blir mycket mer intressanta om vi gör dom tillsammans. Viktigast är väl att torbjörn, jonas, peter och rein kan i och med att dom inte gjort några karaktärer och deltatgit mindre än oss andra i settingspånandet (undantaget rein, men han har fortfarande ingen karaktär).