Jag gillar att vi nu faktiskt har lyckats ha två spelsessioner på lika många dagar. Vi har varit alldeles för dåliga på sånt här! Vi får fan se till att försöka kunna spela oftare nu framöver. Har man en kampanj kan man inte ligga på latsidan med spelandet!
Jag har tänkt på en sak Johan... Är det meningen att det bara är du som ska kunna posta inlägg på Al-Sharani? Vi skulle väl börja med sammanfattningar av spelsessionerna... Men de kan ju i och för sig du skriva. Det blir nog nästan bäst så... så det inte kommer en massa skit på dne bloggen. Då kan vi freaka ut lite mer här istället.
Let's rock the fucking house mates!
31 december 2005
23 december 2005
En ny idé.
Tjena!
Jag är lite "rund under fötterna" och trött så det här blir ett kort inlägg.
Hursomhelst, jag har blivit ganska frustrerad över hur svårt det är att komma igång med Burning Wheel. Mycket av det problemet ligger i att det är ett spel där förberedelserna till stor del bör göras med spelarna närvarande, till skillnad från mer traditionella spel där man som SL kan sitta och planera en kampanj innan man överhuvudtaget blandar in spelarna och låter dem göra sina rollpersoner. Sedan har jag själv bidragit till det genom att bli mindre och mindre peppad ju längre tid det har gått (det känns nästan som att jag har glömt vad allt handlade om från början) och därmed varit sämre på att ta tag i saker och ting. Min lösning kan upplevas lite väl framstressad, men jag behöver verkligen få spela lite (jag och Jonas har funderat lite och kommit fram till att senaste spelsessionen verkar vara då vi började med MC, den femte september, Ännu längre sedan för de delar av gruppen som inte var med i det.) och tror (hoppas) att en del av er känner samma sug. JulKon gjorde peppen på att få lira ännu större, eftersom jag hade så grymt kul och fick en del nya idéer.
Min lösning är därför att helt enkelt dra igång en gammal hederlig kampanj. Inga massiva planeringssessioner i grupp, bara en kort diskussion här och sedan träffas vi för rollpersonsskapande och eventuellt spel på samma kväll. Jag tänkte använda Riddle of Steel som system, eftersom jag känner mig rätt bekväm med det och inte kommer behöva sitta och svettas när vi ska göra karaktärer (till skillnad från det tragiska bokbläddrandet när vi höll på med BW, jag borde ha förberett mig bättre...) Vad gäller setting är min tanke att vi börjar med en lös grund som jag sätter upp, för att sedan låta världen växa fram eftersom under spelets gång.
Min tanke är att själva settingen är en fortsättning på den senaste D&D-kampanjen, där ni var med om själva världens undergång. Jag minns själv att det sista som hände var att enorma sandstormar bröt ut och bildade en massiv öken, så det blir en sorts "arabisk" (blandat med indiska och västerländska influenser) fantasy. Sand, hetta, bländande solljus, vita stenbyggnader, palats, onda häxmästare, gift och intriger. Fett med dekadenta sultaner, vackra konkubiner och hårdföra Conaneska hjältar. Skrämmande stora städer och en relativt outforskad karta. En ung värld, där de stora myterna fortfarande håller på att skapas snarare än att de finns någonstans i bakgrunden för att kanske komma upp som äventyrsuppslag någon gång. Det ska bli en saftig, episk kampanj (vilket Riddle of Steel är som gjort för) även om det inte börjar så. De äventyr som utspelar sig under tiden vi spelar är det som människor i framtiden kommer berätta sagor om och bygga skumma religioner kring. En mytisk tidsålder helt enkelt. Tänk er en blandning av Howards Conanberättelser och Tolkiens Silmarillion, typ.
Vad jag skulle vilja ha av er är först och främst synpunkter på min idé (finns det något intresse?) Men jag vill även veta vad ni minns av den där sista Forgotten Realms-kampanjen. Alla möjliga grejer som dyker upp i skallen kring händelserna (framförallt slutet) som utspelade sig då. Detta för att se om vi kan bygga in något i kulturerna som vuxit fram sedan den stora förödelsen.
Självklart kommer vi även spela Burning Wheel-grejen, det är ju ett ballt koncept och en schysst berättelsegrund vi har spånat fram där, men jag har ju inte planerat att det ska ta mer än typ tre sessioner så det är knappast någon långvarig lösning. Det här tror jag är lättare att komma igång med också.
Jag är lite "rund under fötterna" och trött så det här blir ett kort inlägg.
Hursomhelst, jag har blivit ganska frustrerad över hur svårt det är att komma igång med Burning Wheel. Mycket av det problemet ligger i att det är ett spel där förberedelserna till stor del bör göras med spelarna närvarande, till skillnad från mer traditionella spel där man som SL kan sitta och planera en kampanj innan man överhuvudtaget blandar in spelarna och låter dem göra sina rollpersoner. Sedan har jag själv bidragit till det genom att bli mindre och mindre peppad ju längre tid det har gått (det känns nästan som att jag har glömt vad allt handlade om från början) och därmed varit sämre på att ta tag i saker och ting. Min lösning kan upplevas lite väl framstressad, men jag behöver verkligen få spela lite (jag och Jonas har funderat lite och kommit fram till att senaste spelsessionen verkar vara då vi började med MC, den femte september, Ännu längre sedan för de delar av gruppen som inte var med i det.) och tror (hoppas) att en del av er känner samma sug. JulKon gjorde peppen på att få lira ännu större, eftersom jag hade så grymt kul och fick en del nya idéer.
Min lösning är därför att helt enkelt dra igång en gammal hederlig kampanj. Inga massiva planeringssessioner i grupp, bara en kort diskussion här och sedan träffas vi för rollpersonsskapande och eventuellt spel på samma kväll. Jag tänkte använda Riddle of Steel som system, eftersom jag känner mig rätt bekväm med det och inte kommer behöva sitta och svettas när vi ska göra karaktärer (till skillnad från det tragiska bokbläddrandet när vi höll på med BW, jag borde ha förberett mig bättre...) Vad gäller setting är min tanke att vi börjar med en lös grund som jag sätter upp, för att sedan låta världen växa fram eftersom under spelets gång.
Min tanke är att själva settingen är en fortsättning på den senaste D&D-kampanjen, där ni var med om själva världens undergång. Jag minns själv att det sista som hände var att enorma sandstormar bröt ut och bildade en massiv öken, så det blir en sorts "arabisk" (blandat med indiska och västerländska influenser) fantasy. Sand, hetta, bländande solljus, vita stenbyggnader, palats, onda häxmästare, gift och intriger. Fett med dekadenta sultaner, vackra konkubiner och hårdföra Conaneska hjältar. Skrämmande stora städer och en relativt outforskad karta. En ung värld, där de stora myterna fortfarande håller på att skapas snarare än att de finns någonstans i bakgrunden för att kanske komma upp som äventyrsuppslag någon gång. Det ska bli en saftig, episk kampanj (vilket Riddle of Steel är som gjort för) även om det inte börjar så. De äventyr som utspelar sig under tiden vi spelar är det som människor i framtiden kommer berätta sagor om och bygga skumma religioner kring. En mytisk tidsålder helt enkelt. Tänk er en blandning av Howards Conanberättelser och Tolkiens Silmarillion, typ.
Vad jag skulle vilja ha av er är först och främst synpunkter på min idé (finns det något intresse?) Men jag vill även veta vad ni minns av den där sista Forgotten Realms-kampanjen. Alla möjliga grejer som dyker upp i skallen kring händelserna (framförallt slutet) som utspelade sig då. Detta för att se om vi kan bygga in något i kulturerna som vuxit fram sedan den stora förödelsen.
Självklart kommer vi även spela Burning Wheel-grejen, det är ju ett ballt koncept och en schysst berättelsegrund vi har spånat fram där, men jag har ju inte planerat att det ska ta mer än typ tre sessioner så det är knappast någon långvarig lösning. Det här tror jag är lättare att komma igång med också.
17 november 2005
Burning Wheel, igen.
Hallå igen!
Nu när vi i stort sett är klara med rollpersonerna och borde vara beredda att börja spela på tisdag har jag några grejer jag vill säga innan dess, och några saker jag skulle vilja att ni funderar på och kanske diskuterar här innan dess. Först och främst vill jag bara häva ur mig lite tankar kring spelet på "metanivå" eller vad man ska säga.
- "Känslan" jag siktar på är episk, trots den begränsade geografiska utsträckningen. Det vill säga, händelserna som gestaltas är stora och viktiga. Det finns mycket historia i settingen bortom den omedelbara kring de individer som är inblandade direkt i handlingen, och den både påverkar och påverkas av den här berättelsens upplösning. För att åstadkomma detta borde vi försöka detaljera byn och skogens historia vidare (men naturligtvis skall vi hålla oss till saker som faktiskt kan ha betydelse för spelet) med idéer kring ondskan i skogen, dvärgarnas artefakt, alvernas inblandning i det hela samt andra grejer ni skulle vilja utforska i berättelsen om det kommer upp några. Använd bloggen så fort ni får idéer, vad som helst. Det spelar ingen roll hur outvecklade de är. De måste komma fram i ljuset för att vi ska kunna inspireras, diskutera och bygga vidare.
- Epiken är inte något som kommer av sig själv. Det är ni spelare som är berättelsens författare och ni måste tänka stort för att skapa den rätta stämningen. Alla känslor är starka och farliga, och leder till stora, dramatiska handlingar som konsekvens. Det är viktigt att ni som spelare är öppna och talar med varandra (och mig) hela tiden. Sitt inte och tänk "fan vad coolt det vore om blablabla...". SÄG vilka scener ni vill se! SÄG vad ni vill göra! Det finns en konstig gammal rollspelartradition som säger att allting måste göras in-character, det tycker jag personligen är bullshit. Jag tror att vi kan skapa otroligt mycket mer engagerande och underhållande berättelser genom att kommunicera med varandra under spelets gång och samarbeta som spelare. Rollspel handlar egentligen inte alls om vad ROLLPERSONERNA vill, utan vad SPELARNA vill. Rollpersonerna existerar inte i verkligheten och vill således egentligen inte ett skit. Den distinktionen görs alldeles för sällan. I Burning Wheel görs den dock mycket tydligt, och det mesta jag skriver här finns mer eller mindre tydligt förklarat även i boken.
Jag kommer att köra hårt på den här filosofin och fråga er om idéer ifall ni inte säger något av er själva :-)
---
Okej, det var lite generellt om spelandet. Jag har några andra punkter jag vill ta upp också.
- Era spelledarpersoner (då tänker jag framförallt på de ni har köpt som "relationships") skulle jag gärna vilja ha lite detaljer kring. Ni behöver (läs: ska) inte skriva långa utlägg om deras bakgrundshistoria och släktträd, utan jag vill bara ha en rad eller två om vilka de är och vad ni har för relation till dem (alltså varför de är tillräckligt viktiga för att stå som relation på rollformuläret, då detta innebär att de faktiskt skall ha en roll i själva spelet och inte bara fungera som någon sorts bakgrund till er egen rollperson som man itne behöver bry sig om.)
- Jag skulle gärna utveckla berättelsen bakom "medicinlärlingens" föräldrars död. Okej att dom arbetade för den förmögne gårdsägaren och fick sparken, men jag skulle vilja ha en lite mer fantasieggande grund till detta än att han är en skit. Modern kanske anklagades för att vara häxa? Samröre med de onda makterna i skogen? Fadern mördade någon?
- Smedens "son" behöver också utvecklas. Är det hans son på riktigt, eller finns det en annan historia? Smeden kanske själv har varit i kontakt med "skogens varelser" och fått ett barn i utbyte mot någon sorts tjänst? Kanske vaknade han mitt i natten av underliga ljud och fann barnet på sin farstubro? (Detta öppnar för en intressant förveckling, då man ju aldrig vet om någon eller något plötsligt ångrar sig och kommer tillbaka för att hämta sin avkomma, eller så var planen hela tiden att smeden skulle få uppfostra pojken under en bestämd tid...) Eller så är det hans riktiga son, men vad är det då som ligger bakom den hemska förbannelse som vilar över honom? Har du några idéer själv, Torbjörn?
Öhm... Det var nog allt jag kan komma på för tillfället, det kan hända att det tycker upp mer så se till att kolla in här då och då innan tisdag.
Nu när vi i stort sett är klara med rollpersonerna och borde vara beredda att börja spela på tisdag har jag några grejer jag vill säga innan dess, och några saker jag skulle vilja att ni funderar på och kanske diskuterar här innan dess. Först och främst vill jag bara häva ur mig lite tankar kring spelet på "metanivå" eller vad man ska säga.
- "Känslan" jag siktar på är episk, trots den begränsade geografiska utsträckningen. Det vill säga, händelserna som gestaltas är stora och viktiga. Det finns mycket historia i settingen bortom den omedelbara kring de individer som är inblandade direkt i handlingen, och den både påverkar och påverkas av den här berättelsens upplösning. För att åstadkomma detta borde vi försöka detaljera byn och skogens historia vidare (men naturligtvis skall vi hålla oss till saker som faktiskt kan ha betydelse för spelet) med idéer kring ondskan i skogen, dvärgarnas artefakt, alvernas inblandning i det hela samt andra grejer ni skulle vilja utforska i berättelsen om det kommer upp några. Använd bloggen så fort ni får idéer, vad som helst. Det spelar ingen roll hur outvecklade de är. De måste komma fram i ljuset för att vi ska kunna inspireras, diskutera och bygga vidare.
- Epiken är inte något som kommer av sig själv. Det är ni spelare som är berättelsens författare och ni måste tänka stort för att skapa den rätta stämningen. Alla känslor är starka och farliga, och leder till stora, dramatiska handlingar som konsekvens. Det är viktigt att ni som spelare är öppna och talar med varandra (och mig) hela tiden. Sitt inte och tänk "fan vad coolt det vore om blablabla...". SÄG vilka scener ni vill se! SÄG vad ni vill göra! Det finns en konstig gammal rollspelartradition som säger att allting måste göras in-character, det tycker jag personligen är bullshit. Jag tror att vi kan skapa otroligt mycket mer engagerande och underhållande berättelser genom att kommunicera med varandra under spelets gång och samarbeta som spelare. Rollspel handlar egentligen inte alls om vad ROLLPERSONERNA vill, utan vad SPELARNA vill. Rollpersonerna existerar inte i verkligheten och vill således egentligen inte ett skit. Den distinktionen görs alldeles för sällan. I Burning Wheel görs den dock mycket tydligt, och det mesta jag skriver här finns mer eller mindre tydligt förklarat även i boken.
Jag kommer att köra hårt på den här filosofin och fråga er om idéer ifall ni inte säger något av er själva :-)
---
Okej, det var lite generellt om spelandet. Jag har några andra punkter jag vill ta upp också.
- Era spelledarpersoner (då tänker jag framförallt på de ni har köpt som "relationships") skulle jag gärna vilja ha lite detaljer kring. Ni behöver (läs: ska) inte skriva långa utlägg om deras bakgrundshistoria och släktträd, utan jag vill bara ha en rad eller två om vilka de är och vad ni har för relation till dem (alltså varför de är tillräckligt viktiga för att stå som relation på rollformuläret, då detta innebär att de faktiskt skall ha en roll i själva spelet och inte bara fungera som någon sorts bakgrund till er egen rollperson som man itne behöver bry sig om.)
- Jag skulle gärna utveckla berättelsen bakom "medicinlärlingens" föräldrars död. Okej att dom arbetade för den förmögne gårdsägaren och fick sparken, men jag skulle vilja ha en lite mer fantasieggande grund till detta än att han är en skit. Modern kanske anklagades för att vara häxa? Samröre med de onda makterna i skogen? Fadern mördade någon?
- Smedens "son" behöver också utvecklas. Är det hans son på riktigt, eller finns det en annan historia? Smeden kanske själv har varit i kontakt med "skogens varelser" och fått ett barn i utbyte mot någon sorts tjänst? Kanske vaknade han mitt i natten av underliga ljud och fann barnet på sin farstubro? (Detta öppnar för en intressant förveckling, då man ju aldrig vet om någon eller något plötsligt ångrar sig och kommer tillbaka för att hämta sin avkomma, eller så var planen hela tiden att smeden skulle få uppfostra pojken under en bestämd tid...) Eller så är det hans riktiga son, men vad är det då som ligger bakom den hemska förbannelse som vilar över honom? Har du några idéer själv, Torbjörn?
Öhm... Det var nog allt jag kan komma på för tillfället, det kan hända att det tycker upp mer så se till att kolla in här då och då innan tisdag.
14 november 2005
Tisdag.
Jag tänkte bara att vi kunde fastställa en tid för tisdag, så slipper man ringa runt en massa just innan. Vad säger ni om att vi börjar klockan åtta? Dvs att vi verkligen börjar göra grejer klockan åtta, inte att vi typ börjar hänga då. Således kan det vara en bra idé att vara där en stund tidigare om man vill vara på den säkra sidan.
Jonas, har du kollat någonting om universitetslokaler? Om inte, kan du kolla upp hur det ser ut med eran kvarterslokal framöver så att vi kan sätta ett datum för friformsinvasionen snabbt?
Jonas, har du kollat någonting om universitetslokaler? Om inte, kan du kolla upp hur det ser ut med eran kvarterslokal framöver så att vi kan sätta ett datum för friformsinvasionen snabbt?
10 november 2005
Två tankar.
Tja dudes! Vad säger ni om att samlas på berghem på tisdag och göra klart rollpersonerna samt diskutera vår setting lite mer? Jag har en del punkter som jag vill ta upp (och kommer att skriva ner här senare när jag har tillgång till mina anteckningar) kring berättelsen och världen den utspelar sig i. Förhoppningsvis får vi tid att testa regelsystemet lite också så att vi verkligen är good to go till nästa tisdag.
Jag har ett annat projekt på gång också: Det har ju diskuterats en del kring att arrangera på snökon eller något annat konvent och en del idéer har bollats fram och tillbaka, jag känner mig inspirerad och sugen på att fila vidare på de friformsidéer som finns. Dock vill jag utforska och analysera mer i det material som finns (som andra har skrivit alltså) för att influeras, inspireras och få mer tankar kring vad som fungerar bra/mindre bra i olika scenarion. Nåväl, jag tänker föreslå något som kan kännas helt outlandish för oss med invanda rollspelarmönster och tankesätt, men stanna kvar! Jag vill spela om några gamla scenarion som har inspirerat mig, fått mig att tänka eller som jag inte har kännt att vi har lyckats utnyttja till dess fulla potential. Jag tänker framförallt på ASF:s friformsbox och några andra scenarion av samma författargrupp (till exempel Under sommaren och det där journalister-som-åker-bil-genom-USA-scenariot.) Nu när vi har spelat en hel del friform och överhuvudtaget samlat på oss mer erfarenhet skulle jag vilja använda mig av en del tekniker som jag inte kände till när jag spelledde scenarierna tidigare.
Egentligen behöver inte det här vara speciellt konstigt, en film som man tycker om kan man ju se massor med gånger eller hur? Ett rollspelsscenario har ju betydligt större potential att bli en annorlunda upplevelse när man återanvänder det än ett icke-interaktivt medium! Om möjligt kan vi använda oss av annorlunda spelaruppsättningar (i den mån ni känner för det, jag har absolut inget emot att spela samma scenario med samma spelare!) men framförallt kan vi se till att ingen får spela sama karaktär de redan har spelat. Det kan nog vara givande enbart i den aspekten att man får uppleva scenariot ur en annan persons synvinkel.
Jag funderar på vad jag vill börja med. Kanske "Med så mycket vatten inpå knutarna", scenariot om fyra äldre män som samlas för sin årliga fisketur i Oregon på femtiotalet. Det var trots allt det första av scenarierna vi spelade och således det som ligger längst bort i minnet, dessutom fick Jonas aldrig spela det och han har beklagat sig över detta faktum ganska länge :)
Finns det något intresse för detta? Är det några speciella scenarion ni skulle vilja köra? Jag har ju mina egna tankar men om ni har önskemål är det roligt eftersom vi kan peppa lite mer.
Jag har ett annat projekt på gång också: Det har ju diskuterats en del kring att arrangera på snökon eller något annat konvent och en del idéer har bollats fram och tillbaka, jag känner mig inspirerad och sugen på att fila vidare på de friformsidéer som finns. Dock vill jag utforska och analysera mer i det material som finns (som andra har skrivit alltså) för att influeras, inspireras och få mer tankar kring vad som fungerar bra/mindre bra i olika scenarion. Nåväl, jag tänker föreslå något som kan kännas helt outlandish för oss med invanda rollspelarmönster och tankesätt, men stanna kvar! Jag vill spela om några gamla scenarion som har inspirerat mig, fått mig att tänka eller som jag inte har kännt att vi har lyckats utnyttja till dess fulla potential. Jag tänker framförallt på ASF:s friformsbox och några andra scenarion av samma författargrupp (till exempel Under sommaren och det där journalister-som-åker-bil-genom-USA-scenariot.) Nu när vi har spelat en hel del friform och överhuvudtaget samlat på oss mer erfarenhet skulle jag vilja använda mig av en del tekniker som jag inte kände till när jag spelledde scenarierna tidigare.
Egentligen behöver inte det här vara speciellt konstigt, en film som man tycker om kan man ju se massor med gånger eller hur? Ett rollspelsscenario har ju betydligt större potential att bli en annorlunda upplevelse när man återanvänder det än ett icke-interaktivt medium! Om möjligt kan vi använda oss av annorlunda spelaruppsättningar (i den mån ni känner för det, jag har absolut inget emot att spela samma scenario med samma spelare!) men framförallt kan vi se till att ingen får spela sama karaktär de redan har spelat. Det kan nog vara givande enbart i den aspekten att man får uppleva scenariot ur en annan persons synvinkel.
Jag funderar på vad jag vill börja med. Kanske "Med så mycket vatten inpå knutarna", scenariot om fyra äldre män som samlas för sin årliga fisketur i Oregon på femtiotalet. Det var trots allt det första av scenarierna vi spelade och således det som ligger längst bort i minnet, dessutom fick Jonas aldrig spela det och han har beklagat sig över detta faktum ganska länge :)
Finns det något intresse för detta? Är det några speciella scenarion ni skulle vilja köra? Jag har ju mina egna tankar men om ni har önskemål är det roligt eftersom vi kan peppa lite mer.
2 november 2005
Ett anspråkslöst förslag 2.
Jag tänkte bara kort och koncist ställa frågan huruvida det finns något intresse att bestämma en speldag för BW som vi i största möjliga mån försöker fortsätta att köra på varje vecka? Det finns flera anledningar till att jag vill testa det, den största är att jag helt enkelt vill ha större möjlighet att prova olika saker med olika gruppkonstellationer utan att det behöver störa det här äventyret. Känns det som en bra grej, och har ni isåfall förslag på en lämplig speldag? Jag skulle gärna ta något i början av veckan, typ måndag eller tisdag, men är öppen för förslag. Eftersom gruppen är ganska stor så finns det ju inget behov av att alla är med och spelar varje gång, så ni behöver inte känna att det är ett större problem om man missar ett spelmöte någon vecka då och då. Huvudsaken är att vi får igång ett kontinuerligt spelande, tycker jag.
Nästa gång Rein har permis kan vi ju diskutera eventuellt schemaläggande av spelet som han är med i också. Det är ju bara varannan vecka så det kommer nog inte att bli särskilt överväldigande mycket spel ändå. En session BW i veckan plus en session The Pool varannan vecka tror jag de flesta kan hantera (som sagt är det ju ingen katastrof om man missar ibland.)
Nästa gång Rein har permis kan vi ju diskutera eventuellt schemaläggande av spelet som han är med i också. Det är ju bara varannan vecka så det kommer nog inte att bli särskilt överväldigande mycket spel ändå. En session BW i veckan plus en session The Pool varannan vecka tror jag de flesta kan hantera (som sagt är det ju ingen katastrof om man missar ibland.)
25 oktober 2005
Burning Wheel
Whoa! Nu var det länge sedan det hände något här. Nåväl, jag tänkte berätta lite om mitt senaste inköp. Det är ett regelsystem primärt för fantasyspel (grundboken innehåller dvärgar, alver, orcher och människor som spelbara raser) men det har släppts ett par supplement på internet som behandlar postapokalyps och dune-inspirerad space opera, vilket väl torde visa på systemets flexibilitet. Det innehåller ingen värld, utan går under filosofin att en del av glädjen skall vara att skapa världen tillsammans.
Ni vet att jag är en sucker för nyskapande system, och det här är inget undantag. Anledningen till att jag köpte det är att det behandlar många klassiska fantasykoncept som gamla rollspel har misslyckats med på helt nya sätt. Utan att bli alltför långdragen ska jag försöka förmedla vilka delar av spelet som gör mig mest upphetsad:
- Det hanterar raser mycket mer särpräglat och "Tolkienistiskt" än till exempel D&D eller Drakar och Demoner. Raserna skiljs inte längre åt av sina styrkemodifikationer utan har mekaniker för de kulturella egenskaperna som är verkligt individuella. Dvärgar har regler för Girighet och Eder (och "grudges"), alverna har ett värde som beskriver deras växande sorg och världströtthet som är effekten av ett evigt liv samt en särskild sorts magi i form av sånger, orcherna har en regelmekanik för sitt brinnande hat och människorna har tro som sin definierande egenskap. När man skapar sin rollperson får man färdigheter och egenskaper genom ett system som liknar wfrps karriärer (här heter det lifepaths), dessa är olika för olika raser vilket också gör att de skiljer sig fundamentalt.
- Det har ett system för "sociala strider", alltså diskussioner och retorik, där dessa behandlas mekaniskt på ungefär samma vis som vanliga strider. Det här tror jag kan vara en riktigt skön frisk fläkt när inte längre spelarens egna verbala skicklighet får styra hur bra det går för honom i sociala situationer (i många spel är det ju som vi vet väldigt svårt att spela en karismatisk karaktär trovärdigt om man själv har svårt att uttrycka sig vältaligt i pressade situationer, inte längre!)
- Stridssystemet är också det intressant och nyskapande. Man planerar striderna tre "steg" i förväg varje runda (typ "stöt, parering, stöt") och spelar sedan ut hela förloppet, vilket troligtvis ger dem en våldsamt kaotisk och samtidigt taktisk känsla. Det blir ett sorts "lugnet före stormen" där man får stanna upp några sekunder innan helvetet brakar lös.
- Det finns ett system för att utnyttja kontakter där man kan hitta på nya SLP:er "on the fly" och använda sig av dem i spel, samt ett system för att köpa saker och använda sig av ekonomiska resurser, som känns väldigt spännande och nytt.
- För er gamla warhammernördar tror jag att det kommer vara mycket intuitivt att använda tärningssystemet eftersom man slår ett antal T6:or och varje tärning som visar 4 eller mer är en "träff" :-)
--------------------------------------------------------
För övrigt så funderar jag på att pilla ihop ett litet introscenario till PtA med en pilot till någon random show som vi kan spela bara för att lära oss systemet. Om ni har några idéer till koncept för TV-shower ni skulle vilja se (spela :)) är det bara att skriva!
Ni vet att jag är en sucker för nyskapande system, och det här är inget undantag. Anledningen till att jag köpte det är att det behandlar många klassiska fantasykoncept som gamla rollspel har misslyckats med på helt nya sätt. Utan att bli alltför långdragen ska jag försöka förmedla vilka delar av spelet som gör mig mest upphetsad:
- Det hanterar raser mycket mer särpräglat och "Tolkienistiskt" än till exempel D&D eller Drakar och Demoner. Raserna skiljs inte längre åt av sina styrkemodifikationer utan har mekaniker för de kulturella egenskaperna som är verkligt individuella. Dvärgar har regler för Girighet och Eder (och "grudges"), alverna har ett värde som beskriver deras växande sorg och världströtthet som är effekten av ett evigt liv samt en särskild sorts magi i form av sånger, orcherna har en regelmekanik för sitt brinnande hat och människorna har tro som sin definierande egenskap. När man skapar sin rollperson får man färdigheter och egenskaper genom ett system som liknar wfrps karriärer (här heter det lifepaths), dessa är olika för olika raser vilket också gör att de skiljer sig fundamentalt.
- Det har ett system för "sociala strider", alltså diskussioner och retorik, där dessa behandlas mekaniskt på ungefär samma vis som vanliga strider. Det här tror jag kan vara en riktigt skön frisk fläkt när inte längre spelarens egna verbala skicklighet får styra hur bra det går för honom i sociala situationer (i många spel är det ju som vi vet väldigt svårt att spela en karismatisk karaktär trovärdigt om man själv har svårt att uttrycka sig vältaligt i pressade situationer, inte längre!)
- Stridssystemet är också det intressant och nyskapande. Man planerar striderna tre "steg" i förväg varje runda (typ "stöt, parering, stöt") och spelar sedan ut hela förloppet, vilket troligtvis ger dem en våldsamt kaotisk och samtidigt taktisk känsla. Det blir ett sorts "lugnet före stormen" där man får stanna upp några sekunder innan helvetet brakar lös.
- Det finns ett system för att utnyttja kontakter där man kan hitta på nya SLP:er "on the fly" och använda sig av dem i spel, samt ett system för att köpa saker och använda sig av ekonomiska resurser, som känns väldigt spännande och nytt.
- För er gamla warhammernördar tror jag att det kommer vara mycket intuitivt att använda tärningssystemet eftersom man slår ett antal T6:or och varje tärning som visar 4 eller mer är en "träff" :-)
--------------------------------------------------------
För övrigt så funderar jag på att pilla ihop ett litet introscenario till PtA med en pilot till någon random show som vi kan spela bara för att lära oss systemet. Om ni har några idéer till koncept för TV-shower ni skulle vilja se (spela :)) är det bara att skriva!
27 september 2005
Status:
Som ni kanske vet åker jag på europaturné med min homosexuella striptease-grupp i helgen och är borta till den trettonde-fjortonde ungefär. Strax efter att jag kommit hem åker jag söderut igen för att se den gamle pederasten Bob Dylan uppträda i den kungliga hufvudstaden. Kontentan av det hela blir att jag antagligen inte kan delta i något spel förrän kring den tjugonde.
Hursomhelst, poängen med det här inlägget är att uppmana er till att komma igång och spela så mycket som möjligt med storgruppen i min frånvaro. Inte för att jag inte tror att ni kan ta några initiativ själva, men jag vill påminna peter om förhållandet mellan min karaktär och jonas lyxlirare. Det vore coolt om själva upplägget kunde etableras lite i spelet tills jag kommer, så att jag kan komma in på ett smidigt och dramatiskt sätt. Om ni vill kan vi ju spåna lite här på hur det kan ordnas, annars litar jag på att peter är skicklig nog för att kirra det utan några problem.
Jag kanske borde fixa fram lite detaljer kring min vigilantidentitet i alla fall, om inte du vill göra det också Peter? För mig är det vilket som.
Hursomhelst, poängen med det här inlägget är att uppmana er till att komma igång och spela så mycket som möjligt med storgruppen i min frånvaro. Inte för att jag inte tror att ni kan ta några initiativ själva, men jag vill påminna peter om förhållandet mellan min karaktär och jonas lyxlirare. Det vore coolt om själva upplägget kunde etableras lite i spelet tills jag kommer, så att jag kan komma in på ett smidigt och dramatiskt sätt. Om ni vill kan vi ju spåna lite här på hur det kan ordnas, annars litar jag på att peter är skicklig nog för att kirra det utan några problem.
Jag kanske borde fixa fram lite detaljer kring min vigilantidentitet i alla fall, om inte du vill göra det också Peter? För mig är det vilket som.
22 september 2005
Homosexuella funderingar
Fan, jag har seriöst börja fundera på att spänna på Joel någon dag snart. Han har börjat göra väldigt tydliga närmanden (som att börja jucka mot mig när jag ligger i soffan, blotta kuken inne på mitt rum och sånt), så jag vet att han vill ha mig!
Fast det är ju egentligen inte temat för den här posten, istället undrar jag kort och gott när fan vi ska spela!? Med bägge grupperna. Detta måste bestämmas! Snart. Jag tycker nästan att vi borde ha en bestämd speldag och tid för åtminstone en av grupperna, och du föreslår jag att vi spelar lördag förmiddag med den stora gruppen. Runt 12-13 är bra starttid. Med den gruppen gör det ju inte jättemycket om man är bakis eller är trött efter att ha jobbat, och skulle man verkligen itne kunna är det inte hela världen. Vad tror ni andra?
Fast det är ju egentligen inte temat för den här posten, istället undrar jag kort och gott när fan vi ska spela!? Med bägge grupperna. Detta måste bestämmas! Snart. Jag tycker nästan att vi borde ha en bestämd speldag och tid för åtminstone en av grupperna, och du föreslår jag att vi spelar lördag förmiddag med den stora gruppen. Runt 12-13 är bra starttid. Med den gruppen gör det ju inte jättemycket om man är bakis eller är trött efter att ha jobbat, och skulle man verkligen itne kunna är det inte hela världen. Vad tror ni andra?
10 september 2005
Heterosexuella funderingar.
Först tänkte jag häva ur mig ett långt irriterat rant om vissa människors oförmåga att läsa bloggen, men sedan insåg jag hur kontraproduktivt och meningslöst detta vore i och med att de ändå inte kan läsa det förrän de får tummen ur och faktiskt kollar den. Därför tänker jag bara skriva att ni ska sluta skjuta upp ert skolarbete så att det går ut över mig, studentjävlar!
Vi måste starta upp MC med den andra gruppen också. Är du säker på att du inte har tagit dig vatten över huvudet, Peter?
Vi måste starta upp MC med den andra gruppen också. Är du säker på att du inte har tagit dig vatten över huvudet, Peter?
6 september 2005
Mer MC...
Det var kul att spela igår och gick väl förhållandevis bra trots mitt fysiska tillstånd, men jag tror det finns ett par saker jag vill snacka om (just nu är jag dock inte tillräckligt klartänkt för att kunna skriva ett samlat inlägg.)
Jag skulle vilja boka nästa möte så fort som möjligt, samt första spelmötet för det parallella äventyret med resten av killarna (till vilket vi måste skapa karaktärer, men det kan vi kanske ordna genom att samlas ett par timmar innan själva mötet börjar?)
Kan vi försöka kolla vilka dagar vi har lediga under den närmaste tiden (och med det menar jag ER, studentisar!) och försöka synka? Det andra äventyret är väl kanske lite lättare att bestämma eftersom alla inte måste vara med (?) för att få ihop ett möte.
Jag kan ju tillägga att jag är lite sjuk nu, men å andra sidan vill man ju inte vara den som är den. Jag spelar hellre lite krasslig än att bli tvungen att skjuta upp nästa session i all evighet OCKSÅ.
Jag skulle vilja boka nästa möte så fort som möjligt, samt första spelmötet för det parallella äventyret med resten av killarna (till vilket vi måste skapa karaktärer, men det kan vi kanske ordna genom att samlas ett par timmar innan själva mötet börjar?)
Kan vi försöka kolla vilka dagar vi har lediga under den närmaste tiden (och med det menar jag ER, studentisar!) och försöka synka? Det andra äventyret är väl kanske lite lättare att bestämma eftersom alla inte måste vara med (?) för att få ihop ett möte.
Jag kan ju tillägga att jag är lite sjuk nu, men å andra sidan vill man ju inte vara den som är den. Jag spelar hellre lite krasslig än att bli tvungen att skjuta upp nästa session i all evighet OCKSÅ.
Midnight - En introduktion
Av någon anledning har jag drabbats av en plötslig fantasy-pepp och pillat en del med både Midnight och Charnel Gods de senaste dagarna. Jag har fixat en liten introduktion/stämningstext till Midnight som jag tänkte ge till er innan vi spelar det någon gång men nu kom jag på att jag lika gärna kan lägga upp den här för allmän beskådan. Så här är den i alla fall, ni behöver såklart inte läsa den nu eftersom vi knappast lär börja med det före vi är klara med MC men det är bra om den ligger här också och inte bara på min hårddisk.
I den tidlösa åldern före historiens gryning utkämpades ett krig. I ett sista desperat angrepp lyckades ljusets andar separera den mörka varelsen Izrador ifrån sin gudomliga kropp, och kasta ut honom ifrån det himmelska kungadömet. Gudarna lyckades besegra sin mörke broder, men Izrador korrumperade deras magi och vände deras seger emot dem. När den fallne gudens ande separerades ifrån hans fysiska form , blev så också det himmelska riket separerat ifrån den materiella världen. Ljusets herrar fann att de inte längre kunde kommunicera med sina dödliga barn. Denna kataklysm skakade världens grundvalar, och kom att kallas Söndringen.
Den mörke föll till jorden, och hans förvridna ande befläckade landet med sin onda skugga. Försvagad och formlös drog sig Izrador tillbaka till isen och kylan i den fjärran norden. Där slumrade han, återhämtade sin styrka och drömde om vedergällning under många eoner. Imperier byggdes upp och föll samman till damm och ruiner, raser föddes och dog, medan skuggan i norr växte sig djupare och mörkare.
Tre gånger reste sig den mörke guden och hotade Aryts nationer med järn och eld. När den första tidsåldern närmade sig sitt slut samlade Aradil, häxdrottningen en alvisk här för att bekämpa hotet från norr. Denna armé mötte och besegrade Izradors fruktansvärda horder på slätten Eris Aman. I den andra tidsålderns ände förenades alverna med dvärgarna i Kaladrun och de Dorniska barbarkungarna för att pressa tillbaka Izradors arméer vid Trerikesslaget.
Vid den tredje ålderns slut förfördes och korrumperades Aryts fyra största hjältar av Skuggan. Dessa nya tjänare, Nattens konungar, ledde Izradors förvridna horder över alla världens länder.
Denna gång segrade den mörke guden.
De dvärgiska klanerna bröts ned och retirerade till sina fästen djupt under jorden. Alverna drog sig tillbaka till sin enorma, uråldriga skog. Dornerna, som tämjdes av en kraft ifrån andra sidan havet under den tredje tidsåldern, förråddes inifrån och kapitulerade under Nattkungarnas makt. Izradors korruption spreds utåt ifrån Eredains blodiga slagfält tills alla länder hade fallit under den mörke gudens järnskodda näve.
Hundra år har gått sedan skuggan föll över jorden.
Izrador och Nattkungarna har påbörjat en slutgiltig offensiv för att befästa sin makt och utrota sina fiender. De äldre raserna,de med goda hjärtan och magiskt ursprung som har kämpat emot Izrador i millennier, jagas och avrättas systematiskt. Den mytomspunna skogen Erethor, stor nog att täcka en halv kontinent, har blivit en ö av ljus i ett svart hav då alverna för sitt oändliga slag mot de horder av svartfolk som belägrar skogen under skuggans kommando. De överlevande dvärgklanerna har låst in sig bakom portarna till sina bergsfästen, och gatorna i deras en gång magnifika underjordiska städer har blivit en kyrkogård för nattkungarnas trupper som skickas in för att rota ut dem. Det sägs att för varje fot skuggan vinner faller tusen av hans tjänare på stenhallarnas blodstänkta golv, men nattkungarna frammanar sina trupper i större antal och högre hastighet än dvärgarna hinner fylla på sina led.
Medan detta desperata krig förs i de äldre rasernas gamla hemland styrs människans riken med järnhand av skuggans tjänare. Många av de ståtliga gamla städerna ligger i ruiner, och de allra flesta bor i inmurade städer där portarna låses varje natt mot mörkret. Läskunnighet och utbildning är straffbart med döden, okunnighet och egoism sprider sig som en pest över landet.
...
I den tidlösa åldern före historiens gryning utkämpades ett krig. I ett sista desperat angrepp lyckades ljusets andar separera den mörka varelsen Izrador ifrån sin gudomliga kropp, och kasta ut honom ifrån det himmelska kungadömet. Gudarna lyckades besegra sin mörke broder, men Izrador korrumperade deras magi och vände deras seger emot dem. När den fallne gudens ande separerades ifrån hans fysiska form , blev så också det himmelska riket separerat ifrån den materiella världen. Ljusets herrar fann att de inte längre kunde kommunicera med sina dödliga barn. Denna kataklysm skakade världens grundvalar, och kom att kallas Söndringen.
Den mörke föll till jorden, och hans förvridna ande befläckade landet med sin onda skugga. Försvagad och formlös drog sig Izrador tillbaka till isen och kylan i den fjärran norden. Där slumrade han, återhämtade sin styrka och drömde om vedergällning under många eoner. Imperier byggdes upp och föll samman till damm och ruiner, raser föddes och dog, medan skuggan i norr växte sig djupare och mörkare.
Tre gånger reste sig den mörke guden och hotade Aryts nationer med järn och eld. När den första tidsåldern närmade sig sitt slut samlade Aradil, häxdrottningen en alvisk här för att bekämpa hotet från norr. Denna armé mötte och besegrade Izradors fruktansvärda horder på slätten Eris Aman. I den andra tidsålderns ände förenades alverna med dvärgarna i Kaladrun och de Dorniska barbarkungarna för att pressa tillbaka Izradors arméer vid Trerikesslaget.
Vid den tredje ålderns slut förfördes och korrumperades Aryts fyra största hjältar av Skuggan. Dessa nya tjänare, Nattens konungar, ledde Izradors förvridna horder över alla världens länder.
Denna gång segrade den mörke guden.
De dvärgiska klanerna bröts ned och retirerade till sina fästen djupt under jorden. Alverna drog sig tillbaka till sin enorma, uråldriga skog. Dornerna, som tämjdes av en kraft ifrån andra sidan havet under den tredje tidsåldern, förråddes inifrån och kapitulerade under Nattkungarnas makt. Izradors korruption spreds utåt ifrån Eredains blodiga slagfält tills alla länder hade fallit under den mörke gudens järnskodda näve.
Hundra år har gått sedan skuggan föll över jorden.
Izrador och Nattkungarna har påbörjat en slutgiltig offensiv för att befästa sin makt och utrota sina fiender. De äldre raserna,de med goda hjärtan och magiskt ursprung som har kämpat emot Izrador i millennier, jagas och avrättas systematiskt. Den mytomspunna skogen Erethor, stor nog att täcka en halv kontinent, har blivit en ö av ljus i ett svart hav då alverna för sitt oändliga slag mot de horder av svartfolk som belägrar skogen under skuggans kommando. De överlevande dvärgklanerna har låst in sig bakom portarna till sina bergsfästen, och gatorna i deras en gång magnifika underjordiska städer har blivit en kyrkogård för nattkungarnas trupper som skickas in för att rota ut dem. Det sägs att för varje fot skuggan vinner faller tusen av hans tjänare på stenhallarnas blodstänkta golv, men nattkungarna frammanar sina trupper i större antal och högre hastighet än dvärgarna hinner fylla på sina led.
Medan detta desperata krig förs i de äldre rasernas gamla hemland styrs människans riken med järnhand av skuggans tjänare. Många av de ståtliga gamla städerna ligger i ruiner, och de allra flesta bor i inmurade städer där portarna låses varje natt mot mörkret. Läskunnighet och utbildning är straffbart med döden, okunnighet och egoism sprider sig som en pest över landet.
4 september 2005
Morgondagen.
Jag vet inte om någon läser det här längre men jag tänkte bara kolla så att vi har våra facts straight angående morgondagens spel. Det var alltså 20:00 hemma hos Peter imorgon, måndag den femte september 2005?
Jag ser fram emot att spela och även att slänga upp ett inlägg här med funderingar efteråt. Jag har en del tankar men det är ingenting som inte kan vänta till efter spelsessionen, just nu suktar jag bara efter att spela. Åh gud.
Jag ser fram emot att spela och även att slänga upp ett inlägg här med funderingar efteråt. Jag har en del tankar men det är ingenting som inte kan vänta till efter spelsessionen, just nu suktar jag bara efter att spela. Åh gud.
25 augusti 2005
24 augusti 2005
Nytt ansikte, samma stinkande ruttna gamla anus.
Som ni antagligen har noterat vid det här laget (trots era uppenbara brister vad gäller syn och intellekt) så har jag ändrat utseende på bloggen. När jag i morse besökte den här sidan drabbades jag av den plötsliga insikten att den mall jag tidigare valt inte på något sätt förmedlar det norrländska vemod vi är så stolta över att representera, så jag kastade mig in i bloggers fasansfulla kärna för att leta upp ett mer spännande utseende. Det här är den template jag fastnade för, den är inte perfekt men det är den snyggaste människorna bakom tjänsten har lyckats frammana. Någon gång kanske jag byter ut bakgrunden till typ tubgirl eller så.
Tills vårt nästa möte önskar jag er all lycka och välgång.
/Johan a.k.a. Kniven
Tills vårt nästa möte önskar jag er all lycka och välgång.
/Johan a.k.a. Kniven
23 augusti 2005
My motherfuckin' NPC's biatch!
DANIEL ANGLESEY tidigare känd som Projekt Fenix
ingen vidare beskrivning krävs... eller hur?
Victoria Anglesey
Daniels fru. Vän med Claire Strickland. Äktenskapet är ganska gungit, Daniel tycker att Victoria bara kostar honom en massa pengar, han har för länge sedan glömt bort varför de gifte sig, medan Victoria bara vill ha mer och mer prylar. Har för länge sedan lessnat på att Daniel jobbar så mycket och knullar runt en hel del. Men detta under Daniels radar, hade han känt till det hade hon åkt ut på gatan och det vet hon.
Victoria kommer från en medelklass familj men har alltid haft ambitioner och är därför lite besviken på att Daniel inte är rikare, skulle förmodligen gå till någon med mer pengar om hon hittade någon.
Tess Anglesey
Daniels yngre syster och tillika polis. Har ett nära förhållande med Daniel men känner trots det inte till vad Daniel jobbar med, utan tror han är konsult för ett företag på Luna. När spelet börjar jobbar hon dock på ett fall som är knutet till organisationen, vilket inte Daniel känner till.
Tess har även en kille (Tommy) som också är polis. Kommer ganska väl överens med Daniel.
Francis Dunn
En av kaptenerna under Daniel. Daniel och Francis är mycket nära vänner, och Francis är den person i organisationen förutom Martin (johan) som Daniel litar på. Deras vänskap är dock ännu en anledning till rivaliteten med Ilya Titov.
Ilya Titov
Bror till Martin, kapten under Daniel.
Ilya vill åt Daniels plats i organisationen och han vill ha den mycket. Ilya är Daniels största rival och till och med fiende inom organisationen. Att Daniel och Francis är vänner gör inte saken bättre.
Barry Charles
Högt uppsatt inom Capitols filmindustri på Luna.
Daniel och Barry lärde känna varandra redan under Daniels tid som journalist och har varit vänner ända sedan dess. De har god kontakt med varandra och det var Barry som fixade Daniel en roll i en stor Capitolproduktion när Daniel upptäckte sin talang för skådespeleri och ville utforska den världen. Tyvärr gick inte stjärnstatusen hand i hand med Daniels karriär och han valde att avsluta filmkarriären innan den verkligen han börja. Men han när fortfarande drömmar om att visas på vita duken igen, eller i alla falll vara inblandad på något sätt. Därför har Daniel och Barry haft kontakt om ett antal möjliga projekt tillsammans. Inget har ännu blivit verklighet.
Diana Charles
Barrys fru. Arbetar endast som hemmafru och är egentligen ganska ointressant. Men hon och Barry bruka ordna middagsbjudningar ibland som Daniel och Victoria blir bjudna på, och alltså känner hon både Daniel och Victoria. Diana och Victoria har på senare tid börjat bli vänner även de.
Ricky Gonzales
(Daniels fanatiska fiende som nu fått bli kille)
Ricky hade en bra karriär, ett fint hus, fru och ett barn på väg när Daniel förstörde allt för honom. Ricky var en sannerligen respekterad tv-personlighet när Daniel via källor fick nys om att han höll på med barnpornografi (vilket inte var sant). Daniel var inte sen att handla och skrev ett långt och sensationellt scoop om detta och nyheten spreds snabbt på Luna. Rättegångar följde där det konstaterades att Ricky var oskyldig. Men det var för sent, hans rykte var förstört för alltid, karriären var över, frugan hade stuckit med barnet, allt var åt helvete för honom. Han skyllde allt på Ricky, stämde tidningen och i förlikningen fick tidningen Daniel att gå med på att lämna företaget samt gav Ricky ett stort skadestånd. Det var inte tillräckligt och skadeståndet gav honom medel att söka en blodigare hämnd, något han sökt göra nu i väldigt många år, utan att hitta Daniel (som ju hade gott in på en brottslig bana och därmed blivit lite mindre lätthittad). Nu har han dock, tack vara Daniels filmäventyr, lyckats leta reda på Daniel.
Det var det tror jag. Frågor? Kommentarer? ge mig feedback!
ingen vidare beskrivning krävs... eller hur?
Victoria Anglesey
Daniels fru. Vän med Claire Strickland. Äktenskapet är ganska gungit, Daniel tycker att Victoria bara kostar honom en massa pengar, han har för länge sedan glömt bort varför de gifte sig, medan Victoria bara vill ha mer och mer prylar. Har för länge sedan lessnat på att Daniel jobbar så mycket och knullar runt en hel del. Men detta under Daniels radar, hade han känt till det hade hon åkt ut på gatan och det vet hon.
Victoria kommer från en medelklass familj men har alltid haft ambitioner och är därför lite besviken på att Daniel inte är rikare, skulle förmodligen gå till någon med mer pengar om hon hittade någon.
Tess Anglesey
Daniels yngre syster och tillika polis. Har ett nära förhållande med Daniel men känner trots det inte till vad Daniel jobbar med, utan tror han är konsult för ett företag på Luna. När spelet börjar jobbar hon dock på ett fall som är knutet till organisationen, vilket inte Daniel känner till.
Tess har även en kille (Tommy) som också är polis. Kommer ganska väl överens med Daniel.
Francis Dunn
En av kaptenerna under Daniel. Daniel och Francis är mycket nära vänner, och Francis är den person i organisationen förutom Martin (johan) som Daniel litar på. Deras vänskap är dock ännu en anledning till rivaliteten med Ilya Titov.
Ilya Titov
Bror till Martin, kapten under Daniel.
Ilya vill åt Daniels plats i organisationen och han vill ha den mycket. Ilya är Daniels största rival och till och med fiende inom organisationen. Att Daniel och Francis är vänner gör inte saken bättre.
Barry Charles
Högt uppsatt inom Capitols filmindustri på Luna.
Daniel och Barry lärde känna varandra redan under Daniels tid som journalist och har varit vänner ända sedan dess. De har god kontakt med varandra och det var Barry som fixade Daniel en roll i en stor Capitolproduktion när Daniel upptäckte sin talang för skådespeleri och ville utforska den världen. Tyvärr gick inte stjärnstatusen hand i hand med Daniels karriär och han valde att avsluta filmkarriären innan den verkligen han börja. Men han när fortfarande drömmar om att visas på vita duken igen, eller i alla falll vara inblandad på något sätt. Därför har Daniel och Barry haft kontakt om ett antal möjliga projekt tillsammans. Inget har ännu blivit verklighet.
Diana Charles
Barrys fru. Arbetar endast som hemmafru och är egentligen ganska ointressant. Men hon och Barry bruka ordna middagsbjudningar ibland som Daniel och Victoria blir bjudna på, och alltså känner hon både Daniel och Victoria. Diana och Victoria har på senare tid börjat bli vänner även de.
Ricky Gonzales
(Daniels fanatiska fiende som nu fått bli kille)
Ricky hade en bra karriär, ett fint hus, fru och ett barn på väg när Daniel förstörde allt för honom. Ricky var en sannerligen respekterad tv-personlighet när Daniel via källor fick nys om att han höll på med barnpornografi (vilket inte var sant). Daniel var inte sen att handla och skrev ett långt och sensationellt scoop om detta och nyheten spreds snabbt på Luna. Rättegångar följde där det konstaterades att Ricky var oskyldig. Men det var för sent, hans rykte var förstört för alltid, karriären var över, frugan hade stuckit med barnet, allt var åt helvete för honom. Han skyllde allt på Ricky, stämde tidningen och i förlikningen fick tidningen Daniel att gå med på att lämna företaget samt gav Ricky ett stort skadestånd. Det var inte tillräckligt och skadeståndet gav honom medel att söka en blodigare hämnd, något han sökt göra nu i väldigt många år, utan att hitta Daniel (som ju hade gott in på en brottslig bana och därmed blivit lite mindre lätthittad). Nu har han dock, tack vara Daniels filmäventyr, lyckats leta reda på Daniel.
Det var det tror jag. Frågor? Kommentarer? ge mig feedback!
Förkylning sucks!
Jävligt kasst att jag skulle bli förkyld... Jag meddelart så fort jag blir frisk så kan vi spela!
Jobbar fredag och lördag, så inte då. jag tycker att jag borde kunna på torsdag, lär inte vara helt frisk då men det kanske är bättre i alla fall. I och för sig så blir nog inte min kropp särskilt glad av att sitta nere i den där fuktiga källaren i mitt förkylda skick. Vad säger ni om söndag?
Jag har i alla fall klarat av min vecka utan dator och är nu tillbaka här, så det borde vara ganska lätt att fåtag på folk. Kom ihåg IRC alla!
Hatar den här förkylningen så jävla mycket... Ibland får jag hostattacker som aldrig vill ta slut, högst irriterande!
Jag ska i alla fall skriva färdigt min NPC-post så fort som möjligt.
Jobbar fredag och lördag, så inte då. jag tycker att jag borde kunna på torsdag, lär inte vara helt frisk då men det kanske är bättre i alla fall. I och för sig så blir nog inte min kropp särskilt glad av att sitta nere i den där fuktiga källaren i mitt förkylda skick. Vad säger ni om söndag?
Jag har i alla fall klarat av min vecka utan dator och är nu tillbaka här, så det borde vara ganska lätt att fåtag på folk. Kom ihåg IRC alla!
Hatar den här förkylningen så jävla mycket... Ibland får jag hostattacker som aldrig vill ta slut, högst irriterande!
Jag ska i alla fall skriva färdigt min NPC-post så fort som möjligt.
A nice glass of piemonade!
När i hela helvetet ska vi spelaaaaaaaa?! FANJÄVLAKUKRACKARN!
Tack, jag behövde ventilera lite. Nu kan jag dra mig tillbaka och ligga lågt ett år eller så.
Tack, jag behövde ventilera lite. Nu kan jag dra mig tillbaka och ligga lågt ett år eller så.
13 augusti 2005
Framförhållning...
Jag har två förslag som jag skulle vilja klubba igenom. Båda handlar om framförhållning och deadlines så att vi kan komma igång med de grejer vi har snackat om.
1) Vi borde bestämma en dag då vi absolut ska börja spela MC, så att vi får en definitiv deadline på när rollpersonerna måste vara färdiga. Den här lösa perioden har fått mig ganska ofokuserad och det känns på något sätt som att karaktären hade blivit bättre om jag hade gjort klart den fort och sedan låtit alltihop marineras i min hjärna några dagar istället. Något att tänka på till nästa gång, en dealine en eller ett par dagar före första speltilffället är nog bra både för spelaren och spelledaren.
Hursomhelst, om vi bestämmer när vi ska spela den första sessionen nu så vet jag att jag kommer få lite eld i baken och göra klart de sista detaljerna, ni andra var inte heller klara va?
Vad säger du, Peter?
2) Det verkar som att ni har nappat på min demokonventsidé allihop, och därmed föreslår jag att vi försöker sätta ett datum även för det. Det skulle kunna köras före vi är redo att börja spela MC om ni vill (förutsatt att vi inte kommer igång med det alltför fort.) Fördelen med detta är att man då inte behöver känna att vi förlorar någon speltid från det. Nackdelen är väl att det måste göras ganska snart isåfall. Inte för att jag behöver speciellt mycket planeringstid, men det kan ju ändå kännas lite stressigt att hitta ett datum som funkar för alla.
Först och främst kanske vi ska klubba den här idén? Är alla med på att vi kör en sån här grej någon gång inom en hyfsat snar framtid? Jag ska försöka fixa lite introduktionsgrejer som ni kan läsa för de spelen jag känner behöver lite tydligare förklaring (egentligen bara dogs in the vineyard, som har en lite speciell setting. De andra spelen använder sig av rätt löst definierade spelvärldar, PtA har ingen alls.)
Det var nog mer eller mindre allt, jag har återigen drabbats av inspirationsfeber och kläcker nya idéer till saker jag vill spela hela tiden. Det är jobbigt att det alltid kommer när vi spelar som minst, men jag antar att det beror på just det. Frånvaron av riktigt spel skapar ett behov och en önskan som driver mig till att tänka ut saker jag "måste" få spela.
Snart kommer det en fri spåntråd för PtA-shower där alla bara kan slänga ut vilka lösa diarréidéer som helst. Tänk lite på vad ni verkligen skulle vilja se på TV, en serie som ni utan tvekan skulle följa. Det är ganska bra att bara kunna skriva ner idéer när de kommer så att de finns kvar för vidare diskussion.
1) Vi borde bestämma en dag då vi absolut ska börja spela MC, så att vi får en definitiv deadline på när rollpersonerna måste vara färdiga. Den här lösa perioden har fått mig ganska ofokuserad och det känns på något sätt som att karaktären hade blivit bättre om jag hade gjort klart den fort och sedan låtit alltihop marineras i min hjärna några dagar istället. Något att tänka på till nästa gång, en dealine en eller ett par dagar före första speltilffället är nog bra både för spelaren och spelledaren.
Hursomhelst, om vi bestämmer när vi ska spela den första sessionen nu så vet jag att jag kommer få lite eld i baken och göra klart de sista detaljerna, ni andra var inte heller klara va?
Vad säger du, Peter?
2) Det verkar som att ni har nappat på min demokonventsidé allihop, och därmed föreslår jag att vi försöker sätta ett datum även för det. Det skulle kunna köras före vi är redo att börja spela MC om ni vill (förutsatt att vi inte kommer igång med det alltför fort.) Fördelen med detta är att man då inte behöver känna att vi förlorar någon speltid från det. Nackdelen är väl att det måste göras ganska snart isåfall. Inte för att jag behöver speciellt mycket planeringstid, men det kan ju ändå kännas lite stressigt att hitta ett datum som funkar för alla.
Först och främst kanske vi ska klubba den här idén? Är alla med på att vi kör en sån här grej någon gång inom en hyfsat snar framtid? Jag ska försöka fixa lite introduktionsgrejer som ni kan läsa för de spelen jag känner behöver lite tydligare förklaring (egentligen bara dogs in the vineyard, som har en lite speciell setting. De andra spelen använder sig av rätt löst definierade spelvärldar, PtA har ingen alls.)
Det var nog mer eller mindre allt, jag har återigen drabbats av inspirationsfeber och kläcker nya idéer till saker jag vill spela hela tiden. Det är jobbigt att det alltid kommer när vi spelar som minst, men jag antar att det beror på just det. Frånvaron av riktigt spel skapar ett behov och en önskan som driver mig till att tänka ut saker jag "måste" få spela.
Snart kommer det en fri spåntråd för PtA-shower där alla bara kan slänga ut vilka lösa diarréidéer som helst. Tänk lite på vad ni verkligen skulle vilja se på TV, en serie som ni utan tvekan skulle följa. Det är ganska bra att bara kunna skriva ner idéer när de kommer så att de finns kvar för vidare diskussion.
10 augusti 2005
Ett anspråkslöst förslag.
Jag har vurmat en del för Primetime Adventures den senaste tiden, och vill verkligen spela det snart, men jag känner att jag inte riktigt har lyckats sätta in er andra särskilt bra i hur det fungerar och varför jag tycker det är ett av de bästa spelsystemen jag har läst. Därför har jag bestämt mig för att ha en liten workshop! Eh, okej kanske inte riktigt. Men jag tänkte mig ett litet demo via irc (alltså inte att spela en hel session, utan bara en simulering av spelets olika moment.) Om vi kan avsätta typ trettio minuter någon gång till att låta mig snabbt förklara spelets grunder, gå igenom en planering av ett spel och spela igenom ett par scener så tror jag att det både kan skapa en pepp och inspiration samt ge skitbra träning så att det går smooth när vi väl spelar det på riktigt.
Om det fungerar bra så skulle jag gärna fortsätta med den här metoden för att lära oss nya spel. Inte nog med att det kan ge er en känsla för reglerna i ett spel, det är väldigt bra för spelledaren att få känna lite på reglerna och se om det är något han inte riktigt greppar då detta inte alltid kommer fram före man har spelat.
Vad tror ni? Det finns förstås inget som hindrar att vi gör det här irl istället, men jag tror det är lättare att genomföra via irc av den enkla anledningen att man inte behöver avsätta en hel kväll/dag för det. Vi måste nog tänka så nu när vi ändå ska börja spela mc och antagligen kommer vilja använda den lilla "rollspelstid" vi får till det.
Om det fungerar bra så skulle jag gärna fortsätta med den här metoden för att lära oss nya spel. Inte nog med att det kan ge er en känsla för reglerna i ett spel, det är väldigt bra för spelledaren att få känna lite på reglerna och se om det är något han inte riktigt greppar då detta inte alltid kommer fram före man har spelat.
Vad tror ni? Det finns förstås inget som hindrar att vi gör det här irl istället, men jag tror det är lättare att genomföra via irc av den enkla anledningen att man inte behöver avsätta en hel kväll/dag för det. Vi måste nog tänka så nu när vi ändå ska börja spela mc och antagligen kommer vilja använda den lilla "rollspelstid" vi får till det.
8 augusti 2005
Spelledarpersonsjävlar.
Nu har jag bestämt mig för att bli klar med härket, och har därför skrivit en sammanställning på spelledarpersoner och hur min karaktär står i förhållande till dem. Jag har också bestämt ett namn och etnicitet, han är en sån där grisig bauhausryss! Låt mig presentera:
Martin Titov
Jag behöver väl inte köra så mycket beskrivning, eftersom det redan ar avhandlats tidigare. Här är i alla fall en utförlig lista över de spelledarpersoner jag har spånat på:
Claire Strickland
Flickvän till Martin, älskarinna till Ilya.
Bortskämd dotter till en rik fastighetsägare. Hon är krävande, svartsjuk och hämndlysten. Hon har lyckats övertala Martin att förlova sig med henne men han är egentligen inte intresserad. Då hon är extremt svartsjuk över det faktum att Martin spenderar mer tid (åtminstone enligt hennes subjektiva uppfattning) med sin Brors familj än med henne har hon hämnats genom att starta en affär med Ilya. Hon är också god vän med (Jonas karaktärs) fru. Martin behandlar henne ganska dåligt, då han mer eller mindre har förlorat den kärlek han en gång kände.
Ilya Titov
Bror till Martin, älskare till Claire, Carolines make.
Ilya har alltid sett upp till sin äldre bror, och gör allt för att följa hans fotspår. Tyvärr har detta mål under de senaste åren fullständigt tagit över hela hans liv, med efterföljden att han fullständigt försummar sin familj och börjar utgöra ett hot mot organisationens inre säkerhet. Han är beredd att göra mer eller mindre vad som helst för att ta över (Jonas rollpersons) plats som nummer två, och är en skicklig manipulatör. Han har inlett en affär med Martins fästmö, i hopp om att hon skall kunna influera brodern till att befordra honom.
Caroline Titov
Fru till Ilya.
Caroline är Ilyas fru som han mer och mer stöter ifrån sig i jakten på en framgångsrik karriär och sin brors respekt. De har en treårig son tillsammans som ser mindre och mindre av sin far, Max heter han. Martin hjälper ofta Caroline med olika saker och spenderar en hel del tid hemma hos sin bror, antagligen mer än Ilya själv gör. De har kommit varandra mycket nära.
Francis Dunn
En av de två kaptenerna som befinner sig ett snäpp under (Jonas karaktär) i rangordningen (den andre är Ilya). Han har arbetat i organisationen mycket längre än Martin, men har till synes inga problem med den unga bossen. Torbjörns rollperson kanske känner honom? Med tanke på att de båda är "veteraner" alltså.
Tahiro Funaki
Martins kontakt i Mishima. Jag skulle vilja titta lite i Mishima-boken innan jag bestämmer exakt vad han arbetar med och vilka befogenheter han har, men deras förhållande är framförallt business-relaterat. Han har en 20-årig dotter.
Kimmy Funaki
Tahiros dotter. Hon är förälskad i Martin, som inte riktigt vet hur han ska hantera situationen. Han har bedragit sin flickvän med henne några gånger, men är inte särskilt intresserad av att inleda ett seriöst förhållande. Han är ganska osäker på sina känslor för henne, särskilt i och med hans växande relation med Caroline som gör saker ännu mer förvirrande. Hon börjar bli smått otålig i väntan på att Martin ska bestämma sig, fram tills nu har hon varit ganska nöjd med sex och gratis droger men det verkar som att hon är ute efter mer.
Hmm, det var nog allt. Frågor? Tillägg? Torbjörn, du kanske vill hoppa in och ha något sorts förhållande med någon/några av dem?
Martin Titov
Jag behöver väl inte köra så mycket beskrivning, eftersom det redan ar avhandlats tidigare. Här är i alla fall en utförlig lista över de spelledarpersoner jag har spånat på:
Claire Strickland
Flickvän till Martin, älskarinna till Ilya.
Bortskämd dotter till en rik fastighetsägare. Hon är krävande, svartsjuk och hämndlysten. Hon har lyckats övertala Martin att förlova sig med henne men han är egentligen inte intresserad. Då hon är extremt svartsjuk över det faktum att Martin spenderar mer tid (åtminstone enligt hennes subjektiva uppfattning) med sin Brors familj än med henne har hon hämnats genom att starta en affär med Ilya. Hon är också god vän med (Jonas karaktärs) fru. Martin behandlar henne ganska dåligt, då han mer eller mindre har förlorat den kärlek han en gång kände.
Ilya Titov
Bror till Martin, älskare till Claire, Carolines make.
Ilya har alltid sett upp till sin äldre bror, och gör allt för att följa hans fotspår. Tyvärr har detta mål under de senaste åren fullständigt tagit över hela hans liv, med efterföljden att han fullständigt försummar sin familj och börjar utgöra ett hot mot organisationens inre säkerhet. Han är beredd att göra mer eller mindre vad som helst för att ta över (Jonas rollpersons) plats som nummer två, och är en skicklig manipulatör. Han har inlett en affär med Martins fästmö, i hopp om att hon skall kunna influera brodern till att befordra honom.
Caroline Titov
Fru till Ilya.
Caroline är Ilyas fru som han mer och mer stöter ifrån sig i jakten på en framgångsrik karriär och sin brors respekt. De har en treårig son tillsammans som ser mindre och mindre av sin far, Max heter han. Martin hjälper ofta Caroline med olika saker och spenderar en hel del tid hemma hos sin bror, antagligen mer än Ilya själv gör. De har kommit varandra mycket nära.
Francis Dunn
En av de två kaptenerna som befinner sig ett snäpp under (Jonas karaktär) i rangordningen (den andre är Ilya). Han har arbetat i organisationen mycket längre än Martin, men har till synes inga problem med den unga bossen. Torbjörns rollperson kanske känner honom? Med tanke på att de båda är "veteraner" alltså.
Tahiro Funaki
Martins kontakt i Mishima. Jag skulle vilja titta lite i Mishima-boken innan jag bestämmer exakt vad han arbetar med och vilka befogenheter han har, men deras förhållande är framförallt business-relaterat. Han har en 20-årig dotter.
Kimmy Funaki
Tahiros dotter. Hon är förälskad i Martin, som inte riktigt vet hur han ska hantera situationen. Han har bedragit sin flickvän med henne några gånger, men är inte särskilt intresserad av att inleda ett seriöst förhållande. Han är ganska osäker på sina känslor för henne, särskilt i och med hans växande relation med Caroline som gör saker ännu mer förvirrande. Hon börjar bli smått otålig i väntan på att Martin ska bestämma sig, fram tills nu har hon varit ganska nöjd med sex och gratis droger men det verkar som att hon är ute efter mer.
Hmm, det var nog allt. Frågor? Tillägg? Torbjörn, du kanske vill hoppa in och ha något sorts förhållande med någon/några av dem?
4 augusti 2005
Min MC-karaktär!
Penis
Jag har tänkt lite på vad som har diskuterats. Jag skulle nog gärna också ha nån kicker-aktig grej, men det måste spånas på, vilket jag tänker göra sedan (förmodligen med hjälp av Johan på irc). Jag måste ju få en klar uppfattning om vad fan min kille sysslar med
Projektnamn: Projekt Fenix (PF)
Han arbetar som sagt åt Johans karaktär, där han är nummer två i rangordningen och alltså styr skiten ifall Johan är bortrest eller av någon annan anledning inte kan styra.
Han har en fru, som är några år yngre än honom och som är mycket kostsam i drift. Hans fru och Johans flickvän är goda vänner, vilket inte direkt gynnar oss. Därför tar vi ibland och reser bort till något av Johans "retreats" där gud vet vad händer.
Allt det här har vi pratat om förut.
PF har en fanatisk fiende (jag stryker mäktig i det här fallet, en fanatisk fiende är precis lika läskigt det!). Denna fiende är en person som PF, under sina journalistår råkade hänga ut i solsystemsomspännande media, men hon var oskyldig. Exakt vad jag hängde ut henne för har jag itne kommit fram till ännu, men det är inte jätteviktigt ännu (kan bli det vid en konfrontation dock, så jag kommer med det sen). Jag tyckte naturligtvis att jag hade helt rätt, hon hade enligt mina källor gjort något som i mitt tycke var helt vidrigt, men eftersom att det senare visade sig att hon var oskyldig fick jag sparken och gick två år som arbetslös innan jag började begå brott... Det var alltså den här incidenten som fick mig att välja en karriär i den undre världen!
Jag har även en kontakt inom Capitol som jag måste specificera. Jag tänker mig att jag kan ha fått den i samma veva som jag blev filmstjärna (för visst är Capitol den största producenten av film?). Jag spelade bara i en rulle (som dock blev ganska så stor) innan jag lade ner den karriären av "Personliga skäl"... Dessa skäl tänker jag att de har att göra med min fiende, som kändis var jag helt enkelt i en mycket utsatt position, dessutom så blir man granskad som en celebritet och det hade ju kanske inte varit toppen eftersom jag är högt uppsatt inom ett brottssyndikat! Hur som helst fick jag en kontakt inom Capitol i denna veva.
Som vi redan slagit fast i Johans inlägg så är den ene av hans kaptener en mycket god vän till mig, medan den andre (Johans bror) vill åt min position inom organisationen.
Så, nu har vi lite slps som även har relationer till varandra och som knyter ihop oss. Jag är även intresserad av hur Torbjörn har tänkt passa in i det här.
Jag tänker mig även att jag har en syster... Hon ska inte vara medlem i vår organisation, hon ska inte ens känna till den. Kanske är hon till och med polis? Då vore det ju intressant om hon undersökte vår organisation
Jag har tänkt lite på vad som har diskuterats. Jag skulle nog gärna också ha nån kicker-aktig grej, men det måste spånas på, vilket jag tänker göra sedan (förmodligen med hjälp av Johan på irc). Jag måste ju få en klar uppfattning om vad fan min kille sysslar med
Projektnamn: Projekt Fenix (PF)
Han arbetar som sagt åt Johans karaktär, där han är nummer två i rangordningen och alltså styr skiten ifall Johan är bortrest eller av någon annan anledning inte kan styra.
Han har en fru, som är några år yngre än honom och som är mycket kostsam i drift. Hans fru och Johans flickvän är goda vänner, vilket inte direkt gynnar oss. Därför tar vi ibland och reser bort till något av Johans "retreats" där gud vet vad händer.
Allt det här har vi pratat om förut.
PF har en fanatisk fiende (jag stryker mäktig i det här fallet, en fanatisk fiende är precis lika läskigt det!). Denna fiende är en person som PF, under sina journalistår råkade hänga ut i solsystemsomspännande media, men hon var oskyldig. Exakt vad jag hängde ut henne för har jag itne kommit fram till ännu, men det är inte jätteviktigt ännu (kan bli det vid en konfrontation dock, så jag kommer med det sen). Jag tyckte naturligtvis att jag hade helt rätt, hon hade enligt mina källor gjort något som i mitt tycke var helt vidrigt, men eftersom att det senare visade sig att hon var oskyldig fick jag sparken och gick två år som arbetslös innan jag började begå brott... Det var alltså den här incidenten som fick mig att välja en karriär i den undre världen!
Jag har även en kontakt inom Capitol som jag måste specificera. Jag tänker mig att jag kan ha fått den i samma veva som jag blev filmstjärna (för visst är Capitol den största producenten av film?). Jag spelade bara i en rulle (som dock blev ganska så stor) innan jag lade ner den karriären av "Personliga skäl"... Dessa skäl tänker jag att de har att göra med min fiende, som kändis var jag helt enkelt i en mycket utsatt position, dessutom så blir man granskad som en celebritet och det hade ju kanske inte varit toppen eftersom jag är högt uppsatt inom ett brottssyndikat! Hur som helst fick jag en kontakt inom Capitol i denna veva.
Som vi redan slagit fast i Johans inlägg så är den ene av hans kaptener en mycket god vän till mig, medan den andre (Johans bror) vill åt min position inom organisationen.
Så, nu har vi lite slps som även har relationer till varandra och som knyter ihop oss. Jag är även intresserad av hur Torbjörn har tänkt passa in i det här.
Jag tänker mig även att jag har en syster... Hon ska inte vara medlem i vår organisation, hon ska inte ens känna till den. Kanske är hon till och med polis? Då vore det ju intressant om hon undersökte vår organisation
3 augusti 2005
Min MC-karaktär. Diskussion, tack!
Tjenis.
Jag tänkte slänga ut lite idéer kring min MC-karaktär för att få igång lite kreativitet, se om ni nappar på något speciellt och så. Jag har inte definierat speciellt mycket än, utan bara tänkt lite löst. Så jag måste försöka få ihop något konkret så fort som möjligt. Förhoppningsvis kan vi kanske komma fram till en del saker gemensamt.
Först och främst, själva brottssyndikatets affärer i sig är inte så fruktansvärt intressanta i mina ögon. Jag vill inte spela ut en massa gängkrigsscener och intrigerande mot andra organisationer som inte har så mycket med karaktären i sig att göra. Naturligtvis kan syndikatet komma att hotas under spelets gång, och jag spelar gärna ut en hel del grejer som har med syndikatets inre affärer att göra. Det jag inte vill är att spelets fokus ska hamna på min kamp emot andra brottsyndikat och bli för mycket storskaligt intrigerande och strategi, det skulle helt enkelt inte kännas speciellt engagerande. Problem i de egna leden kan dock vara mycket intressant, särskilt om jag har personliga relationer med någon av de inblandande. Brottssyndikatet i sig är liksom mest en kontext, jag skulle lika gärna kunna äga en snabbmatskedja (även om den organiserade brottsligheten såklart ger upphov till lite annorlunda scener).
Jag tänker mig att jag har en högra hand, en sorts alltiallo, i form av Jonas karaktär (visst sa vi så?). Min konsult alltså, som håller på med administration och har högsta rang när jag inte är närvarande. Han är också den ende som har lika god insyn i organisationen som jag (kanske till och med mer?). Organisationen sysslar framförallt med narkotikahandel men det mesta man kan se i en maffiarulle finns med.
Karaktären har en rik flickvän som han bor med, de är förlovade men han vill egentligen inte gifta sig. Flickvännen är dominant och ganska bitchig. Han åker bort ganska ofta och festar med några av organisationens lyxprostituerade för att lätta lite på trycket. Flickvännen kan ha börjat misstänka något.
Han har två kaptener som är just under Jonas i maktordningen. Mellan dessa två finns det alltid en viss maktkamp, då den ene är hans yngre bror men den andre är betydligt mer kvalificerad. Brodern har en fjortonårig son som idoliserar honom (min karaktär, jag måste komma på ett namn!)
Det är typ vad jag har så långt. Jonas har du lust att riffa lite på slp:erna och detaljera dem genom att beskriva din karaktärs relation till dem? Kom gärna på några egna också, eftersom jag lär känna dem så är det ju väldigt relevant även i mitt fall. Jag tror att vi kan inspirera varandra. Torbjörn, hur tror du att du passar in i den här soppan (om du ni vill det) har du lust att ha en relation till någon av mina slp:er? Peter, fungerar det här för dig och vill du att jag ska utveckla något speciellt? Jag anser mig naturligtvis inte vara klar på långa vägar, så det kommer antagligen att uppstå betydligt mer storymaterial sen. Det viktigaste för mig är väl liksom att få fram min idé om vad som är intressant kring karaktären och att få lite feedback på det samt få hjälp med att utveckla och detaljera grundstommen.
Jag måste komma på en etnicitet och ett namn också, jag kan inte riktigt bestämma mig. Har ni några idéer?
Jag tänkte slänga ut lite idéer kring min MC-karaktär för att få igång lite kreativitet, se om ni nappar på något speciellt och så. Jag har inte definierat speciellt mycket än, utan bara tänkt lite löst. Så jag måste försöka få ihop något konkret så fort som möjligt. Förhoppningsvis kan vi kanske komma fram till en del saker gemensamt.
Först och främst, själva brottssyndikatets affärer i sig är inte så fruktansvärt intressanta i mina ögon. Jag vill inte spela ut en massa gängkrigsscener och intrigerande mot andra organisationer som inte har så mycket med karaktären i sig att göra. Naturligtvis kan syndikatet komma att hotas under spelets gång, och jag spelar gärna ut en hel del grejer som har med syndikatets inre affärer att göra. Det jag inte vill är att spelets fokus ska hamna på min kamp emot andra brottsyndikat och bli för mycket storskaligt intrigerande och strategi, det skulle helt enkelt inte kännas speciellt engagerande. Problem i de egna leden kan dock vara mycket intressant, särskilt om jag har personliga relationer med någon av de inblandande. Brottssyndikatet i sig är liksom mest en kontext, jag skulle lika gärna kunna äga en snabbmatskedja (även om den organiserade brottsligheten såklart ger upphov till lite annorlunda scener).
Jag tänker mig att jag har en högra hand, en sorts alltiallo, i form av Jonas karaktär (visst sa vi så?). Min konsult alltså, som håller på med administration och har högsta rang när jag inte är närvarande. Han är också den ende som har lika god insyn i organisationen som jag (kanske till och med mer?). Organisationen sysslar framförallt med narkotikahandel men det mesta man kan se i en maffiarulle finns med.
Karaktären har en rik flickvän som han bor med, de är förlovade men han vill egentligen inte gifta sig. Flickvännen är dominant och ganska bitchig. Han åker bort ganska ofta och festar med några av organisationens lyxprostituerade för att lätta lite på trycket. Flickvännen kan ha börjat misstänka något.
Han har två kaptener som är just under Jonas i maktordningen. Mellan dessa två finns det alltid en viss maktkamp, då den ene är hans yngre bror men den andre är betydligt mer kvalificerad. Brodern har en fjortonårig son som idoliserar honom (min karaktär, jag måste komma på ett namn!)
Det är typ vad jag har så långt. Jonas har du lust att riffa lite på slp:erna och detaljera dem genom att beskriva din karaktärs relation till dem? Kom gärna på några egna också, eftersom jag lär känna dem så är det ju väldigt relevant även i mitt fall. Jag tror att vi kan inspirera varandra. Torbjörn, hur tror du att du passar in i den här soppan (om du ni vill det) har du lust att ha en relation till någon av mina slp:er? Peter, fungerar det här för dig och vill du att jag ska utveckla något speciellt? Jag anser mig naturligtvis inte vara klar på långa vägar, så det kommer antagligen att uppstå betydligt mer storymaterial sen. Det viktigaste för mig är väl liksom att få fram min idé om vad som är intressant kring karaktären och att få lite feedback på det samt få hjälp med att utveckla och detaljera grundstommen.
Jag måste komma på en etnicitet och ett namn också, jag kan inte riktigt bestämma mig. Har ni några idéer?
2 augusti 2005
Riddle of Steel?
När vi kom in på det här idag blev jag tokigt sugen. Vad jag skulle älska skulle vara att spela med riddle of steel reglerna i Midnights setting. Satan så tokskönt det skulle kunna bli. Om någon undrar vad Midnight är kan Johan få förklara det som faktiskt äger boken.
Men jag vettefan vad jag tänker mig mer än det just nu... tror nog nästan att jag vill spela någon på "den onda" sidan, fast som kanske är less på att leva som han gör och vill försöka ta sig ut, fast inte kan eftersom han är orolig för vad som skulle hända med hans familj.
Hehe, jag spånar friskt. Vad tropr du Johan, fortfarande peppad på Midnight?
Men jag vettefan vad jag tänker mig mer än det just nu... tror nog nästan att jag vill spela någon på "den onda" sidan, fast som kanske är less på att leva som han gör och vill försöka ta sig ut, fast inte kan eftersom han är orolig för vad som skulle hända med hans familj.
Hehe, jag spånar friskt. Vad tropr du Johan, fortfarande peppad på Midnight?
1 augusti 2005
Kult-idéer.
Först vill jag svara på Jonas sista kommentar i det här inlägget.
Jo, London är så pass nedgånget att det lämpar sig väldigt väl för Kults dekadenta, nihilistiska världsbild. Vad jag dock skulle vilja göra är att kanske byta till en annan engelsk stad, som vi inte känner till lika väl. Gärna någon där det finns lite mer trasproletariat och skit. Det finns ju faktiskt betydligt sunkigare ställen i England än London.
Jag skulle även vilja testa att spela det i Sverige, kanske något med fokus på den absoluta överklassen. Mörka hemligheter i adliga kretsar känns ganska intressant. Man skulle kunna köra en sorts "släktkrönika" över en adlig familj i Stockholmstrakten eller något. Jag har även inspirerats av en bok jag läste i våras, Förlösaren, som är typ en jävlgt dekadent noir-konspirationshistoria med en knarkande privatdeckare från stockholm vars arbetsuppgift är att hitta hjärntvättade människor (typ sektmedlemmar osv) och medelst tortyr få dem att återvända till sina vanliga liv. En skitig skräckhistoria i en småstad eller kanske en förort vore ganska coolt (tänk "Låt den rätte komma in" om ni har läst den.)
Jag kan nog klämma fram lite fler idéer, men just nu är jag för trött så det får vänta.
Jo, London är så pass nedgånget att det lämpar sig väldigt väl för Kults dekadenta, nihilistiska världsbild. Vad jag dock skulle vilja göra är att kanske byta till en annan engelsk stad, som vi inte känner till lika väl. Gärna någon där det finns lite mer trasproletariat och skit. Det finns ju faktiskt betydligt sunkigare ställen i England än London.
Jag skulle även vilja testa att spela det i Sverige, kanske något med fokus på den absoluta överklassen. Mörka hemligheter i adliga kretsar känns ganska intressant. Man skulle kunna köra en sorts "släktkrönika" över en adlig familj i Stockholmstrakten eller något. Jag har även inspirerats av en bok jag läste i våras, Förlösaren, som är typ en jävlgt dekadent noir-konspirationshistoria med en knarkande privatdeckare från stockholm vars arbetsuppgift är att hitta hjärntvättade människor (typ sektmedlemmar osv) och medelst tortyr få dem att återvända till sina vanliga liv. En skitig skräckhistoria i en småstad eller kanske en förort vore ganska coolt (tänk "Låt den rätte komma in" om ni har läst den.)
Jag kan nog klämma fram lite fler idéer, men just nu är jag för trött så det får vänta.
30 juli 2005
Angående Charnel Gods för de som är intresserade...
Jag bestämde mig för att klippa ut en liten stämningstext från CG-boken, där bakgrundshistorian beskrivs på ett stämningsfullt vis. Ursäkta formateringen, verktygen trilskas...
In the beginning, there was only the Void. Absolute in its nothingness, it was devoid of all things. Light and dark, warmth and cold, love and hate…all things were equally absent in the Void.
When the Old Gods came into it, they found despair in its utter bleakness. A creeping melancholy settled upon them, and in time would have been their end. To guard against this, they created many things to distract them. They surrounded themselves with diversions, things to please and amuse, but they were never enough in the looming presence of the Void. So they created more and more things, until eventually the Void was hidden from their sight, completely eclipsed by Creation, and it was to their liking.
There was one place, though, where nothing could be created, and through which the Void was always visible. The Old Gods called it the Black Gulf, and they never strayed too near it. Nevertheless, it held their attention and consumed their thoughts, for the Void could not be ignored, even with the many splendors of Creation all about.
From the Black Gulf the Nameless Ones came. They were strange and alien, older than the Old Gods, and far more terrible. They poured forth, a writhing, flapping, chittering horde. The Old Gods stood against them, but they were few, and the Nameless were many. Gods and Nameless alike died in that battle, but while the Gods’ ranks dwindled, the Nameless seemed endless. One after another they fell, until the Black Gulf itself choked on the bodies of the dead. For a time the Nameless were trapped on the far side, barred entrance from Creation behind a wall of carrion. The Gods had earned a momentary respite, but it was not long before the Nameless emerged glistening, having clawed their way through muscle and bone and viscera to enjoin the battle anew.
Many times this happened. The Old Gods would push back the Nameless and seal off the Gulf with the bodies of the deceased, and the Nameless would undertake the grisly journey back, to renew the battle once more. The Nameless were relentless and the Old Gods were failing, their numbers greatly diminished. Finally the Gods came to a grim realization. When the next lull came, the few that remained retired to a dark and secret place, and there they engaged in acts blasphemous even for the divine.
They forged the Fell Weapons.
Tempered with the darkest passions of their creators, the Fell possessed the will to fight and persevere, even should their bearers fall. They bore names; names like Trinfendel, Periffon, Noc Tis, Cebbeline, and Mabross. And they were given a purpose: To maintain the corpse-wall that separates the Void from Creation.
Soon after, the Nameless Ones burst forth again. The Old Gods awaited them. Droves of Nameless died on the ends of Fell Weapons and Creation itself was draped with gore. Ultimately, though, the effort was in vain; the Nameless truly were without end, and the Old Gods were overrun. Their bodies fell into the Gulf and there came to rest atop the heap of Nameless, sealing the Gulf one last time.
Their bodies became a world, and it was called Naur Tier. From their moldering flesh, new life sprang. And as Man prospered atop, the Nameless clamored below, clawing and scratching at its underbelly, dragging themselves ever upward. In time, just as the Old Gods did, Man will lay himself down to defend Creation. And should he forget the lessons of his forebears, he is forgiven, for the Fell Weapons remain, and they remember…
When the Old Gods came into it, they found despair in its utter bleakness. A creeping melancholy settled upon them, and in time would have been their end. To guard against this, they created many things to distract them. They surrounded themselves with diversions, things to please and amuse, but they were never enough in the looming presence of the Void. So they created more and more things, until eventually the Void was hidden from their sight, completely eclipsed by Creation, and it was to their liking.
There was one place, though, where nothing could be created, and through which the Void was always visible. The Old Gods called it the Black Gulf, and they never strayed too near it. Nevertheless, it held their attention and consumed their thoughts, for the Void could not be ignored, even with the many splendors of Creation all about.
From the Black Gulf the Nameless Ones came. They were strange and alien, older than the Old Gods, and far more terrible. They poured forth, a writhing, flapping, chittering horde. The Old Gods stood against them, but they were few, and the Nameless were many. Gods and Nameless alike died in that battle, but while the Gods’ ranks dwindled, the Nameless seemed endless. One after another they fell, until the Black Gulf itself choked on the bodies of the dead. For a time the Nameless were trapped on the far side, barred entrance from Creation behind a wall of carrion. The Gods had earned a momentary respite, but it was not long before the Nameless emerged glistening, having clawed their way through muscle and bone and viscera to enjoin the battle anew.
Many times this happened. The Old Gods would push back the Nameless and seal off the Gulf with the bodies of the deceased, and the Nameless would undertake the grisly journey back, to renew the battle once more. The Nameless were relentless and the Old Gods were failing, their numbers greatly diminished. Finally the Gods came to a grim realization. When the next lull came, the few that remained retired to a dark and secret place, and there they engaged in acts blasphemous even for the divine.
They forged the Fell Weapons.
Tempered with the darkest passions of their creators, the Fell possessed the will to fight and persevere, even should their bearers fall. They bore names; names like Trinfendel, Periffon, Noc Tis, Cebbeline, and Mabross. And they were given a purpose: To maintain the corpse-wall that separates the Void from Creation.
Soon after, the Nameless Ones burst forth again. The Old Gods awaited them. Droves of Nameless died on the ends of Fell Weapons and Creation itself was draped with gore. Ultimately, though, the effort was in vain; the Nameless truly were without end, and the Old Gods were overrun. Their bodies fell into the Gulf and there came to rest atop the heap of Nameless, sealing the Gulf one last time.
Their bodies became a world, and it was called Naur Tier. From their moldering flesh, new life sprang. And as Man prospered atop, the Nameless clamored below, clawing and scratching at its underbelly, dragging themselves ever upward. In time, just as the Old Gods did, Man will lay himself down to defend Creation. And should he forget the lessons of his forebears, he is forgiven, for the Fell Weapons remain, and they remember…
Sorcerer-spån.
Det här kommer antagligen bli lååååångt så ni får väl läsa det i små portioner eller något om ni har ont om tid. Jag har tänkt presentera två olika förslag som jag är ganska taggad på. Då jag är osäker på hur mycket ni minns om Sorcerer vet jag inte riktigt hur lättförståeligt allt det här kommer att vara, men ni får väl ställa frågor när de kommer upp helt enkelt.
Jag har den senaste tiden skummat mina sorcerer-böcker en hel del och i samband med att jag såg Naked Lunch häromveckan uppstod en idé till en setting inspirerad av Burroughs surrealistiska knarkkonspirations-thrillers. Ni vet hur Lee i filmen/boken tror att han är (eller är, det vet man ju faktiskt inte) en agent för någon sorts märklig myndighet (hans överordnade är ju den där freakade skrivmaskinen) som får honom att döda sin fru (som egentligen är en agent från Interzone eller något). Jag tänker mig att Sorcerers i den här settingen kan vara människor som genom bruk av droger tar sig in i Interzone av olika anledningar, en del kan vara/tro de är agenter medan andra har egna syften (Interzone är ju en enorm frihamn och marknad för skumma typer som inte accepteras i sina hemstater så det kan finnas många anledningar att vilja ta sig dit.) Demoner kan komma i många olika former, men man bör försöka hålla sig till de Burroughsianska temata man har att jobba med (insekter och tusefotingar av olika slag, skrivmaskiner, instrument för drogbruk t ex kanyler, byråkratiska symboler som portföljer mm.) det är dock ett brett område med nästintill obegränsade möjligheter hursomhelst.
Okej det var den första sorcerer-grejen jag ville ta upp. Frågor? Kommentarer? Idéer?
Den andra idén kräver lite bakgrund för att kunna förklaras. Ett av supplementen jag har köpt till Sorcerer heter Sorcerer & Sword, och dess syfte är att vara ett verktyg för att skapa fantasyberättelser i pulp-erans stil (exempel på författare är Moorcock och Howard). Den kännetecknas av våldsamma, mörka historier utan fjolliga humanoida raser som alver och dvärgar och magin är en skrämmande och ondskefull kraft istället för den färgglada skiten som finns i D&D och moderna fantasyböcker. Vad som dock är allra viktigast, särskilt för Sorcerer & Sword, är att man inte har en massa detaljerade världar med enorma kartor och hemmagjorda språk innan man har börjat skriva sin historia. Berättelserna skall handla om karaktärerna, och då bör också världen skapas runt karaktärerna och deras äventyr. De flesta klassiska fantasyberättelserna (Conan, Elric osv...) skrevs på detta vis och det är också därför de är så mycket bättre än all ny skit!
Så anyway, Sorcerer & Sword är alltså ett verktyg för att skapa den typen av berättelser med hjälp av Sorcerer. Jag har nyligen köpt ett supplement till det som heter Charnel Gods. Det innehåller framförallt en bakgrund och setting till Sorcerer (en sorcerer-setting alltså, inte en detaljerad fantasyvärld!) Det är en värld som är fast i en oändlig cykel av förödelse och återfödelse. Bakgrunden är att de gamla gudarna dog i en serie krig emot de Lovecraftianska "Namnlösa" och lämnade sina lik som en sorts mur emot dessa utomjordiska bestar för att förhindra deras återinträde till världen. De lämnade efter sig en samling fruktansvärt mäktiga vapen (Fell weapons, vi får väl fixa någon schysst översättning) till mänskligheten för att de skulle kunna ta upp kampen när de Namnlösa bryter igenom väggen (vilket händer då och då).
Det enda kruxet är att världen går under varje gång detta händer, på grund av vapnens fasansfulla kraft.
Rollpersonerna är människor utvalda av ödet för att resa in i Likfälten (där dessa murar av lik står), hitta sitt egna vapen och påbörja apokalypsen. Den karaktär som först når Humanity 0 blir en sorts regissör för apokalypsen. Eftersom det är S&S finns det som sagt ingen enorm världsbeskrivning utan det är framförallt den här bakgrunden och definitioner av olika Sorcerer-regelelement (Humanity, Lore osv...) En viktig poäng kring den här världen, som skiljer den från många rollspelsvärldar är att den enda som magin som finns är den som existerar kring de här vapnen. Själva settingen utöver dessa detaljer är som vanligt i sorcerer, upp till oss själva att definiera. Man bygger en grundstomme som kallas "Epok" (ni vet, världen går under hela tiden och nya epoker föds i en oändlig cykel) och börjar sedan spela utifrån det man har skapat. Tanken är alltså att världen skall gå under i varje äventyr man spelar med detta, och sedan kan man hoppa tillbaka och spela äldre epoker eller spela senare, där saker man planterat i de gamla kan dyka upp och ruiner ifrån tidigare civilisationer finns här och där.
Jag är jävligt taggad på det här, eller bara vanliga Sorcerer & Sword. Hursomhelst tycker jag det vore coolt att testa det här framförallt för möjligheten att skapa en egen ganska löst definierad fantasyvärld och låta berättelsen fokuseras på karaktären istället för att bli ett sorts museumrollspel som det lätt kan bli annars (kolla in alla coola grejer som de här gubbarna har skapat i sin värld, men smutsa inte ner glaset!). Tanken med S&S är att karaktärerna skall ha möjlighet att vända upp och ner på världen, om de vill. Och jag tror det blir allra roligast om man liksom har spånat lite tillsammans för att få fram grunden.
Den här metoden skulle jag också vilja testa i samband med Riddle of Steel någon gång när vi är sugna på att spela det.
Öhm, tja det var mina sorcerer-tankar för närvarande. Jag har lite settingidéer till S&S (och CG) också men jag tänkte vänta med dem tills jag får höra om det öht finns något intresse för Sorcerer.
Jag har den senaste tiden skummat mina sorcerer-böcker en hel del och i samband med att jag såg Naked Lunch häromveckan uppstod en idé till en setting inspirerad av Burroughs surrealistiska knarkkonspirations-thrillers. Ni vet hur Lee i filmen/boken tror att han är (eller är, det vet man ju faktiskt inte) en agent för någon sorts märklig myndighet (hans överordnade är ju den där freakade skrivmaskinen) som får honom att döda sin fru (som egentligen är en agent från Interzone eller något). Jag tänker mig att Sorcerers i den här settingen kan vara människor som genom bruk av droger tar sig in i Interzone av olika anledningar, en del kan vara/tro de är agenter medan andra har egna syften (Interzone är ju en enorm frihamn och marknad för skumma typer som inte accepteras i sina hemstater så det kan finnas många anledningar att vilja ta sig dit.) Demoner kan komma i många olika former, men man bör försöka hålla sig till de Burroughsianska temata man har att jobba med (insekter och tusefotingar av olika slag, skrivmaskiner, instrument för drogbruk t ex kanyler, byråkratiska symboler som portföljer mm.) det är dock ett brett område med nästintill obegränsade möjligheter hursomhelst.
Okej det var den första sorcerer-grejen jag ville ta upp. Frågor? Kommentarer? Idéer?
Den andra idén kräver lite bakgrund för att kunna förklaras. Ett av supplementen jag har köpt till Sorcerer heter Sorcerer & Sword, och dess syfte är att vara ett verktyg för att skapa fantasyberättelser i pulp-erans stil (exempel på författare är Moorcock och Howard). Den kännetecknas av våldsamma, mörka historier utan fjolliga humanoida raser som alver och dvärgar och magin är en skrämmande och ondskefull kraft istället för den färgglada skiten som finns i D&D och moderna fantasyböcker. Vad som dock är allra viktigast, särskilt för Sorcerer & Sword, är att man inte har en massa detaljerade världar med enorma kartor och hemmagjorda språk innan man har börjat skriva sin historia. Berättelserna skall handla om karaktärerna, och då bör också världen skapas runt karaktärerna och deras äventyr. De flesta klassiska fantasyberättelserna (Conan, Elric osv...) skrevs på detta vis och det är också därför de är så mycket bättre än all ny skit!
Så anyway, Sorcerer & Sword är alltså ett verktyg för att skapa den typen av berättelser med hjälp av Sorcerer. Jag har nyligen köpt ett supplement till det som heter Charnel Gods. Det innehåller framförallt en bakgrund och setting till Sorcerer (en sorcerer-setting alltså, inte en detaljerad fantasyvärld!) Det är en värld som är fast i en oändlig cykel av förödelse och återfödelse. Bakgrunden är att de gamla gudarna dog i en serie krig emot de Lovecraftianska "Namnlösa" och lämnade sina lik som en sorts mur emot dessa utomjordiska bestar för att förhindra deras återinträde till världen. De lämnade efter sig en samling fruktansvärt mäktiga vapen (Fell weapons, vi får väl fixa någon schysst översättning) till mänskligheten för att de skulle kunna ta upp kampen när de Namnlösa bryter igenom väggen (vilket händer då och då).
Det enda kruxet är att världen går under varje gång detta händer, på grund av vapnens fasansfulla kraft.
Rollpersonerna är människor utvalda av ödet för att resa in i Likfälten (där dessa murar av lik står), hitta sitt egna vapen och påbörja apokalypsen. Den karaktär som först når Humanity 0 blir en sorts regissör för apokalypsen. Eftersom det är S&S finns det som sagt ingen enorm världsbeskrivning utan det är framförallt den här bakgrunden och definitioner av olika Sorcerer-regelelement (Humanity, Lore osv...) En viktig poäng kring den här världen, som skiljer den från många rollspelsvärldar är att den enda som magin som finns är den som existerar kring de här vapnen. Själva settingen utöver dessa detaljer är som vanligt i sorcerer, upp till oss själva att definiera. Man bygger en grundstomme som kallas "Epok" (ni vet, världen går under hela tiden och nya epoker föds i en oändlig cykel) och börjar sedan spela utifrån det man har skapat. Tanken är alltså att världen skall gå under i varje äventyr man spelar med detta, och sedan kan man hoppa tillbaka och spela äldre epoker eller spela senare, där saker man planterat i de gamla kan dyka upp och ruiner ifrån tidigare civilisationer finns här och där.
Jag är jävligt taggad på det här, eller bara vanliga Sorcerer & Sword. Hursomhelst tycker jag det vore coolt att testa det här framförallt för möjligheten att skapa en egen ganska löst definierad fantasyvärld och låta berättelsen fokuseras på karaktären istället för att bli ett sorts museumrollspel som det lätt kan bli annars (kolla in alla coola grejer som de här gubbarna har skapat i sin värld, men smutsa inte ner glaset!). Tanken med S&S är att karaktärerna skall ha möjlighet att vända upp och ner på världen, om de vill. Och jag tror det blir allra roligast om man liksom har spånat lite tillsammans för att få fram grunden.
Den här metoden skulle jag också vilja testa i samband med Riddle of Steel någon gång när vi är sugna på att spela det.
Öhm, tja det var mina sorcerer-tankar för närvarande. Jag har lite settingidéer till S&S (och CG) också men jag tänkte vänta med dem tills jag får höra om det öht finns något intresse för Sorcerer.
Okej. Nu testar vi ännu en lösning!
Eftersom jag inte riktigt vet hur jag skall kunna ordna forumet så bestämde jag mig för att utforska lite nya alternativ. Det jag kom fram till var att en blog där vi alla har möjlighet att skriva inlägg skulle kunna fungera minst lika bra, om inte bättre! Därför satte jag upp den här lite snabbt och nu ger vi skiten ett försök. Det här kommer förmodligen att fungera lite annorlunda, då jag tror att bloggformatet har vissa intressanta aspekter som inte kommer fram lika lätt hos ett forum (och naturligtvis vice versa) så jag kan ju berätta vad jag skulle vilja ha ut av detta. Först och främst tror jag att det allra bästa vore om vi kunde använda den som ett litet anteckningsblock för alla möjliga idéer. Tänk er en sorts kreativ dagbok där allt man kommer att tänka på före, under och efter spelsessioner kan skrivas ner i mer spontan form. Kommentarsystemet är mycket väl lämpat för diskussion av varandras idéer!
Jag kommer att plita ihop ett ordentligt premiärinlägg imorgon när jag känner mig lite mindre trött, nu lämnar jag ordet fritt för tankar och observationer. Vad tror ni om detta format?
Jag kommer att plita ihop ett ordentligt premiärinlägg imorgon när jag känner mig lite mindre trött, nu lämnar jag ordet fritt för tankar och observationer. Vad tror ni om detta format?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)