Söndag 1/8

D&D. Rollcall! Vilka kommer?

Kalle
Karl
Joel
Ludvig
Erik

Vi spelar 15.00

Idag (25/7)

Vi börjar vid tre med att hjälpa Kalle få fram en karaktär som går att föra in i händelseförloppet. Sedan sätter vi igång spelet när Erik kommer klockan fyra.

TSOY Spelmöte två – Ett hårt regn

Fan, det är svårt att få de här sammanfattningarna korta när jag vill fånga alla coola grejer ni gjorde. Ah, det är hursomhelst inget lästvång även om jag skulle uppskatta ifall ni som var med kollar igenom det och ser om det är något ni minns annorlunda/saknar.

I helgen befinner jag mig alltså mitt uppe i inaveln men kommer hem söndag så det hotar inte eventuellt spel. Hur ser det ut för er?


Johan kan
Torbjörn kan
Jonas kan
Kalle kan
Erik kan klockan fyra

Den första scenen öppnar på Philippe som frustande av smärta får ryggen tvättad och ihopsydd, Läkaren Alain behöver döttrarnas hjälp, men de står paralyserade i ett hörn och stirrar. Efter några kalla kommandon ifrån sin far kommer de vettskrämda över för att hjälpa till.

Det råder viss uppståndelse i lägret då det andra skeppet på två dagar är på väg in.

Fören på skeppet - Marcel du ciéle Noir (Torbjörn) tittar på djungeln som sträcker ut sig framför honom, svart och ogenomtränglig. Hans trolovade talar med den unga handelsbaronessan Helene de Braud, vars make spyr ljudligt över relingen någonstans i periferin. Richildis, hans blivande maka, säger att Helene berättat rykten om D’anton. Det sägs att han var lika paniskt besatt av döden som Marcel. Vissa tror att han reste ut i flykt ifrån något. Efter en besvärad, märklig ordväxling med Richildis står Marcel ensam med Helene och tittar in mot stranden och det till synes trötta, oplanerade klustret av hyddor som tycks på väg att hasa ner i vattnet när som helst.

I D'antons hydda står Edmund och pratar affärer med Duval. Han vill köpa landområden och dessutom hindra de ankommande från att öppna ett horhus på grund av ett muntligt avtal han ska ha haft med D'anton.

Farkosten anländer. Miliskaptenen Gustave kastar svarta blickar mot Marcel, som tycker sig känna igen honom. Med en användning av secret of contacts etablerar Torbjörn att Gustave och Richildis en gång var ett par. Marcel snackar in sig på Duvals expedition. När det kommer fram att han inte har husrum föreslår Philippe att de kan bo hos honom i utbyte mot att Richildis undervisar flickorna. I kvällsmörkret hinner de inte märka den överförfriskade soldat som raglar fram och börjar slita i Richildis klänning. Han oskadliggörs med viss möda. Marcel kräver ursinnigt att soldaten straffas i hans åsyn, medan Gustave inte vill riskera kompanimoralen med fler offentliga bestraffningar.

Några interaktioner på Philippes hydda följer, där bland annat Marcel med några historier får systrarna att le för första gången sedan deras ankomst. Detta får också Philippe att våga sig på en anekdot med relativt gott resultat. Nästa dag tränar de fäktning samtidigt som Duval inne i lägret upptäcker att Cador saknas. Hans dörr står på glänt men hyddan är tom. En av bosättarna, Claudette Quennelau, kommer fram och förklarar med gråt i halsen att hennes äldste son inte kommit hem ifån en jaktexkursion med makarna de Tinteau, som hon alltid tyckt verkar lite misstänkta i sin tystlåtenhet. Deras samtal bryts av en plötslig regnstorm, så kraftfull att den sliter sönder hustak och krossar människor. När regnet avtagit en aning vågar sig folk ut till den fasansfulla förödelsen och börjar gräva fram sina grannar. Marcel får något djävulskt över sig och välter en ranglig husram över Gustave, som skadas svårt. Blixten har slagit ner i Philippes hydda och försatt Richildis och flickorna i chock. Marcel hämtar virke, men stoppas på vägen tillbaka av Edmund som har ett förslag: Om Marcel lägger in ett gott ord för honom i sitt hus och hetsar Duval mot infödingarna kan Edmund ordna ett möte med en mystisk eremit som fruktas av infödingarna och sägs ha makt över levande och döda andar.

Kvällens sista bild var Camille som vaknar upp mitt i natten och ser sin far sitta tyst vid fönstret, med en tår rullande ned för kinden.

TSOY Spelmöte ett – Piskans lag

Här kommer en (kanske lite väl) matig sammanfattning av det första spelmötets händelser. Om några tankar uppstår vid läsningen, tveka inte att förmedla dem! Ifall ni till exempel ser något som ni skulle kunna ge er karaktär en relation till eller undrar om saker i och utanför fiktionen är det bara att slänga fram allt här. Ni som var med, är det något som ni minns annorlunda? Något ni saknar? Övriga kommentarer på händelseförloppet,  riktningar ni vill utforska eller planer för karaktärer vore skittrevligt.

Det råder oro i den nya kontinentens första ammenitiska handelsutpost. Förmannen, D'anton, har försvunnit spårlöst och organisationen rasar samman. Ex-soldaterna Philippe (Joel) och Cador (Erik) har båda investerat en hel del i att upprätta ett liv på kolonin och står denna morgon nervösa vid strandkanten där ett skepp syns mot horisonten. Förutom att Huset skickat någon lakej på denna farkost befinner sig även Philippes döttrar på den.

Skeppet anländer i hamnen och Philippe tycker att Kaarlo, Husets ”kronprins” som skickats bort av sin far, stirrar väl mycket på hans döttrar under deras stela återseende. Han bestämmer sig för att statuera ett exempel och ropar några hotfulla ord mot ynglingen, vars zaru-livvakt går emellan och efter några hastiga uptenbo-rörelser (och ett riktigt bra tärningsslag) har sänt Philippe med ansiktet före i sanden framför ögonen på flickorna. Ett skri ekar mellan byns hyddor. Duval (Jonas), Philippe och Cador rör sig alla ditåt och källan till skriket visar sig vara Celie – den försvunne förmannens hustru. Theobald, en av soldaterna är i färd att förgripa sig på henne när Philippe kastar sig på honom medan Cador håller tillbaka två av hans vapenbröder som försöker undsätta. Efter en rörig, våldsam scen befinner sig Kaarlo, Cador och Duval utanför D'antons hydda då Philippe kommer för att be Kaarlo om ursäkt för sitt tidigare beteende – en ursäkt som ynglingen godtar på villkoret att han är beredd att göra den offentlig och dessutom svära honom trohet under kvällens möte. Cador har samtidigt avtalat med Duval att han skall ordna ett möte mellan honom och den infödingfamilj med vilken Cador hunnit bli relativt förtrogen. Han reser dit och sönerna i familjen går med på att meddela sin far att en främling skall komma.

Celie förklarar sin utsatta position för Duval. Många i lägret ogillar henne och utan D'anton är hon inte längre säker. Han går med på att skydda henne. Efter en plågsamt obekväm familjemiddag hos Philippe är det så dags för kvällens torgmöte. Det har arrangerats av en man vid namn Edmund, som med mod och slughet lyckats tillskansa sig en viss makt i lägret. Han argumenterar dels för en ny, aggressiv hållning emot infödingarna samt agiterar lite lätt emot Huset som i hans ögon inte intresserar sig för lägrets överlevnad annat än när makten hotas. Han får visst gehör och överlämnar ordet till Duval som försöker lugna ner det hela. Philippe vägrar svära Kaarlo trohet och väljer således piskan, han lyckas övertala Kaarlo att själv utföra pryglingen. Den utmaningen slutar också jävligt illa för stackars Philippe (Joel var inte vän med tärningarna den här kvällen). Kaarlo fylls av svart raseri och pryglar honom till medvetslöshet varefter ynglingen, med ett anlete som glittrar tårfyllt i fackelskenet, leds undan av sin livvakt. Gustave vill få Duval att utföra pryglingen av Theobald för våldtäktsförsöket, men Duval står på sig och kaptenen får själv piska sin underordnade. Mötet slutar, folk skingras och det sista vi ser är att Edmund drar sig undan i samtal med soldaterna.

Ett lite väl långt uppehåll

Ska försöka skriva ihop en sammanfattning av den första sessionens händelser vid min återvändo till civilisationen.

På söndag kommer jag hem lite för sent ifrån vildmarken för att spel ska kunna klämmas in (särskilt före VM-finalen) så där kan vi med säkerhet säga att det inte blir något. Nästa vecka är det som bekant exkursion söderut planerat, såvida inte något har förändrats där? Således blir det ett ganska långt uppehåll, som jag egentligen helst skulle bryta med veckospel någon dag om möjligt (vilket jag är väl medveten om har en tendens att trassla till sig och bli omöjligt). Tänkte i alla fall slänga ut en liten krok - spel på torsdag? En sak det här spelet bevisat för mig är sin förmåga att packa in väldigt mycket action på korta sessioner, så det borde inte vara något problem att förhålla sig till om folk måste gå hem tidigt. Om några nappar kör vi på det, min plan är att försöka vara riktigt flexibel med vilka spelare som är med vid varje tillfälle och att vi får försöka att, i den mån det är möjligt, undvika att fucka runt med de frånvarandes allra viktigaste personliga sfärer av element inom fiktionen.

De som var med senast kanske minns att jag också planerar att använda spelarfrånvaro lite mer aktivt i fiktionen, som konsekvenser av djungelns oförutsägbarhet i form av att man villar bort sig, blir sjuk/sängliggande, tillfångatas av apmänniskor eller något liknande - istället för att bara låtsas som att rollpersonen ifråga inte existerar.

Men, som sagt, ett kortare spel på torsdag - någon som kan/vill?

Johan kan
Jonas kan
Joel kan
TB verkar kunna

Ludde är fortfarande ett wildcard