Angående Charnel Gods för de som är intresserade...

Jag bestämde mig för att klippa ut en liten stämningstext från CG-boken, där bakgrundshistorian beskrivs på ett stämningsfullt vis. Ursäkta formateringen, verktygen trilskas...

In the beginning, there was only the Void. Absolute in its nothingness, it was devoid of all things. Light and dark, warmth and cold, love and hate…all things were equally absent in the Void.
When the Old Gods came into it, they found despair in its utter bleakness. A creeping melancholy settled upon them, and in time would have been their end. To guard against this, they created many things to distract them. They surrounded themselves with diversions, things to please and amuse, but they were never enough in the looming presence of the Void. So they created more and more things, until eventually the Void was hidden from their sight, completely eclipsed by Creation, and it was to their liking.
There was one place, though, where nothing could be created, and through which the Void was always visible. The Old Gods called it the Black Gulf, and they never strayed too near it. Nevertheless, it held their attention and consumed their thoughts, for the Void could not be ignored, even with the many splendors of Creation all about.
From the Black Gulf the Nameless Ones came. They were strange and alien, older than the Old Gods, and far more terrible. They poured forth, a writhing, flapping, chittering horde. The Old Gods stood against them, but they were few, and the Nameless were many. Gods and Nameless alike died in that battle, but while the Gods’ ranks dwindled, the Nameless seemed endless. One after another they fell, until the Black Gulf itself choked on the bodies of the dead. For a time the Nameless were trapped on the far side, barred entrance from Creation behind a wall of carrion. The Gods had earned a momentary respite, but it was not long before the Nameless emerged glistening, having clawed their way through muscle and bone and viscera to enjoin the battle anew.
Many times this happened. The Old Gods would push back the Nameless and seal off the Gulf with the bodies of the deceased, and the Nameless would undertake the grisly journey back, to renew the battle once more. The Nameless were relentless and the Old Gods were failing, their numbers greatly diminished. Finally the Gods came to a grim realization. When the next lull came, the few that remained retired to a dark and secret place, and there they engaged in acts blasphemous even for the divine.
They forged the Fell Weapons.
Tempered with the darkest passions of their creators, the Fell possessed the will to fight and persevere, even should their bearers fall. They bore names; names like Trinfendel, Periffon, Noc Tis, Cebbeline, and Mabross. And they were given a purpose: To maintain the corpse-wall that separates the Void from Creation.
Soon after, the Nameless Ones burst forth again. The Old Gods awaited them. Droves of Nameless died on the ends of Fell Weapons and Creation itself was draped with gore. Ultimately, though, the effort was in vain; the Nameless truly were without end, and the Old Gods were overrun. Their bodies fell into the Gulf and there came to rest atop the heap of Nameless, sealing the Gulf one last time.
Their bodies became a world, and it was called Naur Tier. From their moldering flesh, new life sprang. And as Man prospered atop, the Nameless clamored below, clawing and scratching at its underbelly, dragging themselves ever upward. In time, just as the Old Gods did, Man will lay himself down to defend Creation. And should he forget the lessons of his forebears, he is forgiven, for the Fell Weapons remain, and they remember…

Sorcerer-spån.

Det här kommer antagligen bli lååååångt så ni får väl läsa det i små portioner eller något om ni har ont om tid. Jag har tänkt presentera två olika förslag som jag är ganska taggad på. Då jag är osäker på hur mycket ni minns om Sorcerer vet jag inte riktigt hur lättförståeligt allt det här kommer att vara, men ni får väl ställa frågor när de kommer upp helt enkelt.

Jag har den senaste tiden skummat mina sorcerer-böcker en hel del och i samband med att jag såg Naked Lunch häromveckan uppstod en idé till en setting inspirerad av Burroughs surrealistiska knarkkonspirations-thrillers. Ni vet hur Lee i filmen/boken tror att han är (eller är, det vet man ju faktiskt inte) en agent för någon sorts märklig myndighet (hans överordnade är ju den där freakade skrivmaskinen) som får honom att döda sin fru (som egentligen är en agent från Interzone eller något). Jag tänker mig att Sorcerers i den här settingen kan vara människor som genom bruk av droger tar sig in i Interzone av olika anledningar, en del kan vara/tro de är agenter medan andra har egna syften (Interzone är ju en enorm frihamn och marknad för skumma typer som inte accepteras i sina hemstater så det kan finnas många anledningar att vilja ta sig dit.) Demoner kan komma i många olika former, men man bör försöka hålla sig till de Burroughsianska temata man har att jobba med (insekter och tusefotingar av olika slag, skrivmaskiner, instrument för drogbruk t ex kanyler, byråkratiska symboler som portföljer mm.) det är dock ett brett område med nästintill obegränsade möjligheter hursomhelst.

Okej det var den första sorcerer-grejen jag ville ta upp. Frågor? Kommentarer? Idéer?

Den andra idén kräver lite bakgrund för att kunna förklaras. Ett av supplementen jag har köpt till Sorcerer heter Sorcerer & Sword, och dess syfte är att vara ett verktyg för att skapa fantasyberättelser i pulp-erans stil (exempel på författare är Moorcock och Howard). Den kännetecknas av våldsamma, mörka historier utan fjolliga humanoida raser som alver och dvärgar och magin är en skrämmande och ondskefull kraft istället för den färgglada skiten som finns i D&D och moderna fantasyböcker. Vad som dock är allra viktigast, särskilt för Sorcerer & Sword, är att man inte har en massa detaljerade världar med enorma kartor och hemmagjorda språk innan man har börjat skriva sin historia. Berättelserna skall handla om karaktärerna, och då bör också världen skapas runt karaktärerna och deras äventyr. De flesta klassiska fantasyberättelserna (Conan, Elric osv...) skrevs på detta vis och det är också därför de är så mycket bättre än all ny skit!

Så anyway, Sorcerer & Sword är alltså ett verktyg för att skapa den typen av berättelser med hjälp av Sorcerer. Jag har nyligen köpt ett supplement till det som heter Charnel Gods. Det innehåller framförallt en bakgrund och setting till Sorcerer (en sorcerer-setting alltså, inte en detaljerad fantasyvärld!) Det är en värld som är fast i en oändlig cykel av förödelse och återfödelse. Bakgrunden är att de gamla gudarna dog i en serie krig emot de Lovecraftianska "Namnlösa" och lämnade sina lik som en sorts mur emot dessa utomjordiska bestar för att förhindra deras återinträde till världen. De lämnade efter sig en samling fruktansvärt mäktiga vapen (Fell weapons, vi får väl fixa någon schysst översättning) till mänskligheten för att de skulle kunna ta upp kampen när de Namnlösa bryter igenom väggen (vilket händer då och då).

Det enda kruxet är att världen går under varje gång detta händer, på grund av vapnens fasansfulla kraft.

Rollpersonerna är människor utvalda av ödet för att resa in i Likfälten (där dessa murar av lik står), hitta sitt egna vapen och påbörja apokalypsen. Den karaktär som först når Humanity 0 blir en sorts regissör för apokalypsen. Eftersom det är S&S finns det som sagt ingen enorm världsbeskrivning utan det är framförallt den här bakgrunden och definitioner av olika Sorcerer-regelelement (Humanity, Lore osv...) En viktig poäng kring den här världen, som skiljer den från många rollspelsvärldar är att den enda som magin som finns är den som existerar kring de här vapnen. Själva settingen utöver dessa detaljer är som vanligt i sorcerer, upp till oss själva att definiera. Man bygger en grundstomme som kallas "Epok" (ni vet, världen går under hela tiden och nya epoker föds i en oändlig cykel) och börjar sedan spela utifrån det man har skapat. Tanken är alltså att världen skall gå under i varje äventyr man spelar med detta, och sedan kan man hoppa tillbaka och spela äldre epoker eller spela senare, där saker man planterat i de gamla kan dyka upp och ruiner ifrån tidigare civilisationer finns här och där.

Jag är jävligt taggad på det här, eller bara vanliga Sorcerer & Sword. Hursomhelst tycker jag det vore coolt att testa det här framförallt för möjligheten att skapa en egen ganska löst definierad fantasyvärld och låta berättelsen fokuseras på karaktären istället för att bli ett sorts museumrollspel som det lätt kan bli annars (kolla in alla coola grejer som de här gubbarna har skapat i sin värld, men smutsa inte ner glaset!). Tanken med S&S är att karaktärerna skall ha möjlighet att vända upp och ner på världen, om de vill. Och jag tror det blir allra roligast om man liksom har spånat lite tillsammans för att få fram grunden.

Den här metoden skulle jag också vilja testa i samband med Riddle of Steel någon gång när vi är sugna på att spela det.



Öhm, tja det var mina sorcerer-tankar för närvarande. Jag har lite settingidéer till S&S (och CG) också men jag tänkte vänta med dem tills jag får höra om det öht finns något intresse för Sorcerer.

Okej. Nu testar vi ännu en lösning!

Eftersom jag inte riktigt vet hur jag skall kunna ordna forumet så bestämde jag mig för att utforska lite nya alternativ. Det jag kom fram till var att en blog där vi alla har möjlighet att skriva inlägg skulle kunna fungera minst lika bra, om inte bättre! Därför satte jag upp den här lite snabbt och nu ger vi skiten ett försök. Det här kommer förmodligen att fungera lite annorlunda, då jag tror att bloggformatet har vissa intressanta aspekter som inte kommer fram lika lätt hos ett forum (och naturligtvis vice versa) så jag kan ju berätta vad jag skulle vilja ha ut av detta. Först och främst tror jag att det allra bästa vore om vi kunde använda den som ett litet anteckningsblock för alla möjliga idéer. Tänk er en sorts kreativ dagbok där allt man kommer att tänka på före, under och efter spelsessioner kan skrivas ner i mer spontan form. Kommentarsystemet är mycket väl lämpat för diskussion av varandras idéer!

Jag kommer att plita ihop ett ordentligt premiärinlägg imorgon när jag känner mig lite mindre trött, nu lämnar jag ordet fritt för tankar och observationer. Vad tror ni om detta format?