22 maj 2006
Uppskjutet PTA
Som ni vid det här laget antagligen vet har jag blivit tvungen att ställa in kvällens session på grund av sjukdom. Jag skulle dock väldigt gärna få en chans att spela den här veckans avsnitt någon gång under den här veckan, så att det inte flyttas fram och sabbar den fina spelrytmen vi har kirrat. Jag vet att det kan vara lite svårt att hitta tid för det nu när man har gjort måndagen ledig och antagligen blivit tvungen att skjuta upp något till andra dagar, men ni kan ju helt enkelt meddela vilka dagar ni har tid så ser vi om vi kan pussla ihop det på något vis.
17 maj 2006
Ännu ett inlägg rörande PtA och Bliss stage
Oj oj oj... underbara spelsessioner (och Blood Red-avsnitt) staplas på hög just nu! Jäklar vad dramatiken packas tätt i spotlight-episoderna. Nästan så att man drabbas av lätt andnöd om det går för många scener mellan reklampauserna, men shit vad det är värt det. Härligt.
Jag börjar inse att jag måste pressa budgeten hårt som fan för att hjälpa till att katalysera fanmail-rotationen, så om ni (Jonas) känner er utpekade och hatade bara för att jag alltid trycker in maxad budget i just era konflikter beror det på att jag vill:
1) Tvinga er att använda er fanmail för att den inte ska staplas på hög framför er i väntan på "den rätta konflikten" där tillräckligt mycket står på spel.
2) Tjocka upp audience poolen för att sporra er till att dela ut fanmail för minsta lilla löjliga grej (mycket bättre att ni sprutar det omkring er för all möjlig skit än att ni sitter och väntar på att någon ska göra världens coolaste grej som kanske aldrig kommer.)
I övrigt har jag nog inte så mycket att säga om själva PtA-spelandet, det flyter på bra nu tycker jag. Jag skulle vilja testa att spela spelet med fler spelare någon gång, men fasar samtidigt lite för hur tidsfördelningen kommer fungera. För att ett avsnitt skall kunna lyckas krävs nästan att varje spelare får ett hyffsat antal scener att röra sig med, vilket kan förhindras av en begränsad speltid i kombination med ett större spelarantal.
----------
Okej, det är två avsnitt kvar. Jag har funderat en del och kommit fram till att jag hemskt gärna skulle vilja komma igång med Bliss stage ganska direkt. Antalet sessioner regleras ganska hårt av antalet spelare, vilket har lett mig in på tanken att spela det med den här gruppen fast typ varannan vecka istället för veckovis. Jag vill gärna klämma in lite annat spel också, med fler spelare, vilket (naturligtvis) blir betydligt lättare om vi inte spelar varje vecka med det här gänget. Om omfånget i antal sessioner inte är stort blir det såklart lättare att spela varannan vecka utan att det pågår i all evighet (jag skulle tro att Ben Lehman, som skrivit spelet, vill ha lite rapporter före sommarens slut.)
Således borde man kanske börja kolla runt lite och fundera på vad som skulle kunna spelas med en lite större grupp (Obs! Jag är inte ute efter ett sånt där "Vi är jättemånga så att alla inte behöver vara med varje gång"-spel.) Som sagt är jag intresserad av en hel del; My life with Master, Sorcerer (antingen pulp fantasy-varianten sorcerer & sword, kanske med tillägget Charnel Gods som jag skrivit om tidigare, eller vanliga sorcerer), Dogs, Dust Devils, Mountain Witch (Jag har inte fått boken än, men den lär ju vara på G) är väl det jag talat om tidigare. Det har kommit upp lite nya intressanta grejer också, som kan vara värt att ta en liten titt på, Vincent Baker (som har skrivit Dogs och Kill puppies for satan) har skrivit två nya grejer som just nu finns gratis i lite enklare textformat på hans blogg men antagligen kommer publiceras någon gång i framtiden då de är rätt geniala båda två. Det första är Afraid, som är en sorts skräckmodifikation av Dogs inte the Vineyard och verkar sjuuukt coolt. Det är liksom hur jag alltid har velat spela skräck men aldrig haft några regler för eftersom alla skräckspel egentligen är ganska kassa och känslolösa rent regelmässigt. Här är ett actual play-exempel av Judd Karlman, där han upptäcker att det är ett intensivt och hårt skräcksystem: 1) Förberedelse
2) Spel
Det andra är Art, Grace & Guts (AG&G.) Det är ett samberättar-fantasyrollspel som är ballt av många anledningar men framförallt på grund av hur man sätter upp situationen ("äventyret" om ni så vill) med hjälp av en web-baserad slumpgenerator som slänger fram ett valfritt antal storyelement med vilka spelgruppen sedan sätter sig sig ned och konsturerar en situation med karaktärer, deras förhållanden och allt möjligt annat av intresse.
Jag behöver sova snart, så jag ska inte pladdra på alltför mycket om speltekniska detaljer ni ändå kan läsa om i länkarna. Däremot vill jag framföra idén att man kanske kan gå in med inställningen att man inte nödvändigtvis behöver dra igång ett flersessions-spel när man sätter sig några stycken för att testa ett nytt system, utan lika gärna kan se det som just ett test som man kan fortsätta på om man vill eller helt enkelt testa något annat nästa gån (beroende på vad man är sugen på). På så sätt får vi antingen A) Komma igång med något vi gillar rätt snabbt, eller B) Testa många olika coola spel. Det är en win-win situation!
Jag börjar inse att jag måste pressa budgeten hårt som fan för att hjälpa till att katalysera fanmail-rotationen, så om ni (Jonas) känner er utpekade och hatade bara för att jag alltid trycker in maxad budget i just era konflikter beror det på att jag vill:
1) Tvinga er att använda er fanmail för att den inte ska staplas på hög framför er i väntan på "den rätta konflikten" där tillräckligt mycket står på spel.
2) Tjocka upp audience poolen för att sporra er till att dela ut fanmail för minsta lilla löjliga grej (mycket bättre att ni sprutar det omkring er för all möjlig skit än att ni sitter och väntar på att någon ska göra världens coolaste grej som kanske aldrig kommer.)
I övrigt har jag nog inte så mycket att säga om själva PtA-spelandet, det flyter på bra nu tycker jag. Jag skulle vilja testa att spela spelet med fler spelare någon gång, men fasar samtidigt lite för hur tidsfördelningen kommer fungera. För att ett avsnitt skall kunna lyckas krävs nästan att varje spelare får ett hyffsat antal scener att röra sig med, vilket kan förhindras av en begränsad speltid i kombination med ett större spelarantal.
----------
Okej, det är två avsnitt kvar. Jag har funderat en del och kommit fram till att jag hemskt gärna skulle vilja komma igång med Bliss stage ganska direkt. Antalet sessioner regleras ganska hårt av antalet spelare, vilket har lett mig in på tanken att spela det med den här gruppen fast typ varannan vecka istället för veckovis. Jag vill gärna klämma in lite annat spel också, med fler spelare, vilket (naturligtvis) blir betydligt lättare om vi inte spelar varje vecka med det här gänget. Om omfånget i antal sessioner inte är stort blir det såklart lättare att spela varannan vecka utan att det pågår i all evighet (jag skulle tro att Ben Lehman, som skrivit spelet, vill ha lite rapporter före sommarens slut.)
Således borde man kanske börja kolla runt lite och fundera på vad som skulle kunna spelas med en lite större grupp (Obs! Jag är inte ute efter ett sånt där "Vi är jättemånga så att alla inte behöver vara med varje gång"-spel.) Som sagt är jag intresserad av en hel del; My life with Master, Sorcerer (antingen pulp fantasy-varianten sorcerer & sword, kanske med tillägget Charnel Gods som jag skrivit om tidigare, eller vanliga sorcerer), Dogs, Dust Devils, Mountain Witch (Jag har inte fått boken än, men den lär ju vara på G) är väl det jag talat om tidigare. Det har kommit upp lite nya intressanta grejer också, som kan vara värt att ta en liten titt på, Vincent Baker (som har skrivit Dogs och Kill puppies for satan) har skrivit två nya grejer som just nu finns gratis i lite enklare textformat på hans blogg men antagligen kommer publiceras någon gång i framtiden då de är rätt geniala båda två. Det första är Afraid, som är en sorts skräckmodifikation av Dogs inte the Vineyard och verkar sjuuukt coolt. Det är liksom hur jag alltid har velat spela skräck men aldrig haft några regler för eftersom alla skräckspel egentligen är ganska kassa och känslolösa rent regelmässigt. Här är ett actual play-exempel av Judd Karlman, där han upptäcker att det är ett intensivt och hårt skräcksystem: 1) Förberedelse
2) Spel
Det andra är Art, Grace & Guts (AG&G.) Det är ett samberättar-fantasyrollspel som är ballt av många anledningar men framförallt på grund av hur man sätter upp situationen ("äventyret" om ni så vill) med hjälp av en web-baserad slumpgenerator som slänger fram ett valfritt antal storyelement med vilka spelgruppen sedan sätter sig sig ned och konsturerar en situation med karaktärer, deras förhållanden och allt möjligt annat av intresse.
Jag behöver sova snart, så jag ska inte pladdra på alltför mycket om speltekniska detaljer ni ändå kan läsa om i länkarna. Däremot vill jag framföra idén att man kanske kan gå in med inställningen att man inte nödvändigtvis behöver dra igång ett flersessions-spel när man sätter sig några stycken för att testa ett nytt system, utan lika gärna kan se det som just ett test som man kan fortsätta på om man vill eller helt enkelt testa något annat nästa gån (beroende på vad man är sugen på). På så sätt får vi antingen A) Komma igång med något vi gillar rätt snabbt, eller B) Testa många olika coola spel. Det är en win-win situation!
16 maj 2006
Ghostbusters!
Haha. I ett avsnitt av den gamla tecknade Ghostbusers tv-serien möter de självaste Cthulhu. Mycket namedropping också.
http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=721689973
Obs! hela avsnittet Obs!
http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=721689973
Obs! hela avsnittet Obs!
11 maj 2006
Inför avsnitt 3 och framtiden.
Tack för ännu ett rykande hett Blood Red-avsnitt! Hot damn, det här systemet pressar verkligen fram dramatik och intressant historieberättande.
Det är underbart att känna hur vi mer och mer lär oss att samarbeta och bidra till berättelsen, det kommer liksom coola grejer från alla inblandade HELA tiden. Vi börjar så sakteliga vinna lite ökad förståelse för hur konflikter och den dramatik de skapar fungerar i den här typen av spel, vilket kräver en hel del upprensning i rollspels-baggaget som vi alla bär på.
Fan mail-ekonomin har börjat flyta på bättre också, även om jag kanske har en tendens att få slut på budget lite väl fort i förhållande till hur mycket fanmail ni använder. Hursomhelst tycker jag det fungerar väldigt bra jämfört med första sessionen.
Något jag tycker känns schysst är att man vet exakt hur många sessioner det är kvar, och vad som kommer ligga i fokus under dessa sessioner. Det ger oss alla mycket större möjlighet att planera lite var vi vill ta storyn och hur det kan tänkas sluta. Nu har vi tre avsnitt att spela, sedan tycker jag det bästa är om vi kan dra igång något nytt nästan direkt. Gärna Bliss stage, men jag kan som sagt tänka mig att kanske köra det på en annan dag (eller spela något annat på en annan dag) och ta in en eller ett par spelare till. Vi skulle liksom kunna ha måndagarna för den här gruppen med så stor kontinuitet vi har möjlighet till, och öppna någon annan dag för en större grupp (där man kanske inte måste få till en session exakt varje vecka.) Jag är sjukt peppad på att få till lite mountain witch och my life with master i sommar, gärna lite sorcerer och Dogs också. Dogs och Mountain witch kan jag tänka mig fyra eller fem spelare till (mountain witch kan man till och med pressa upp till sex stycken.) Sedan kan det ju kanske vara svårt att få ihop så många under sommaren så det behöver nog inte vara ett problem egentligen. Men både Dogs och tMW kan ju köras i korta partier (Dogs har ju formatet en stad per session, normalt vilket gör att man lätt kan köra one-shots i det) så folk behöver liksom inte binda upp sig.
Polaris ska vi också spela, men i det kan man som sagt bara vara fyra.
Några funderingar kring något av det jag har snackat om? Egna kommentarer på pta? Tankar om spelandet framöver (post-pta)?
Det är underbart att känna hur vi mer och mer lär oss att samarbeta och bidra till berättelsen, det kommer liksom coola grejer från alla inblandade HELA tiden. Vi börjar så sakteliga vinna lite ökad förståelse för hur konflikter och den dramatik de skapar fungerar i den här typen av spel, vilket kräver en hel del upprensning i rollspels-baggaget som vi alla bär på.
Fan mail-ekonomin har börjat flyta på bättre också, även om jag kanske har en tendens att få slut på budget lite väl fort i förhållande till hur mycket fanmail ni använder. Hursomhelst tycker jag det fungerar väldigt bra jämfört med första sessionen.
Något jag tycker känns schysst är att man vet exakt hur många sessioner det är kvar, och vad som kommer ligga i fokus under dessa sessioner. Det ger oss alla mycket större möjlighet att planera lite var vi vill ta storyn och hur det kan tänkas sluta. Nu har vi tre avsnitt att spela, sedan tycker jag det bästa är om vi kan dra igång något nytt nästan direkt. Gärna Bliss stage, men jag kan som sagt tänka mig att kanske köra det på en annan dag (eller spela något annat på en annan dag) och ta in en eller ett par spelare till. Vi skulle liksom kunna ha måndagarna för den här gruppen med så stor kontinuitet vi har möjlighet till, och öppna någon annan dag för en större grupp (där man kanske inte måste få till en session exakt varje vecka.) Jag är sjukt peppad på att få till lite mountain witch och my life with master i sommar, gärna lite sorcerer och Dogs också. Dogs och Mountain witch kan jag tänka mig fyra eller fem spelare till (mountain witch kan man till och med pressa upp till sex stycken.) Sedan kan det ju kanske vara svårt att få ihop så många under sommaren så det behöver nog inte vara ett problem egentligen. Men både Dogs och tMW kan ju köras i korta partier (Dogs har ju formatet en stad per session, normalt vilket gör att man lätt kan köra one-shots i det) så folk behöver liksom inte binda upp sig.
Polaris ska vi också spela, men i det kan man som sagt bara vara fyra.
Några funderingar kring något av det jag har snackat om? Egna kommentarer på pta? Tankar om spelandet framöver (post-pta)?
4 maj 2006
PtA och Bliss Stage
Tack för senast! Ett riktigt bra avsnitt och en lovande start på serien. I stort sett alla scener var engagerande och spännande, skitbra konflikter för det mesta. En del kändes kanske lite framtvingade då jag ville styra fram en konflikt i ett läge då vi hade haft ett par konfliktlösa scener på rad, men det gjorde inte så mycket eftersom de blev riktigt schyssta när vi väl hade diskuterat fram dem. Alla karaktärer fick etableras bra, även plotten, och nu ska det bli spännande att se vilka vändningar berättelsen tar i Jimmy Nashs spotlight-episod.
Som vanligt finns det naturligtvis en del saker vi kan bli bättre på, men det är verkligen inte mycket vad jag kan se.
- Alla (även jag) måste tänka på att driva emot konflikter i scenerna. Som ni säkert förstår har ni lika stor rätt som jag att säga till när ni tycker det finns en potentiell konflikt.
- Fanmail. Ni blev i och för sig ganska bra på det efter ett tag, men ett problem var att ni hade en tendens att ge varandra fanmail efter scenerna, istället för att dela ut det direkt när något intressant hände. Om man inte delar ut det direkt finns det ju ingen möjlighet att använda det i den aktuella scenens konflikt. Tänk på att det inte behöver vara någon sorts helhetsgrej, typ "du etablerade ditt förhållande till honom snyggt", utan det kan vara precis hur litet som helst. Det kan bara vara ett ordval i en beskrivning som ni tyckte var schysst eller något i den stilen.
Hoppas vi kan fortsätta spela på måndagar så regelbundet som möjligt, det lämnar utrymme för andra grejer och gör att man har en rätt bra aning om hur länge det kommer hålla på osv. Jag har alltid varit en stark förespråkare av rutiner!
----------
Jag har en annan grej att ta upp också, som jag skulle vilja bolla lite bara. Vi måste inte bestämma något direkt men det vore bra om det kunde göras så fort som möjligt.
Vi har fått chansen att testspela ett spel som heter "Bliss Stage", skrivet av Ben Lehman (han har arbetat en del med Riddle of Steel, men framförallt ligger han bakom det mycket intressanta Polaris som jag länkat till i inlägget nedan.) Det handlar om en nära framtid då jorden invaderats av utomjordingar som använder sig av människans drömmar för att försätta henne i ett transartat zombiestadium av konstant drömmande. Karaktärerna är ungdomar som har klarat sig undan "drömmen" (den påverkar bara vuxna) och utkämpar ett slags krig mot utomjordingarna genom att ta sig in i drömvärlden och kontrollera ett slags gigantiska robotar (mecha, typ). Det som hindrar en från att glida in i drömmen är starka mänskliga känslor (framförallt kärlek av olika slag) och därför har "piloterna" varsitt ankare, en person som de har en nära relation till som guidar dem genom uppdragen. När man spelar utför man delvis uppdrag i drömvärlden och delvis spelar man ut relationerna mellan människorna i motståndets högkvarter. Varje spelare har både en pilot och ett ankare till en annan spelares pilot att gestalta i de olika scenerna.
Jag tycker att det verkar coolt, både rent settingmässigt (påminner en del rent tematiskt om animeserier som Neon Genesis Evangelion) och regelmässigt, där fokus ligger på kampen mot att glida in i drömmen och försvinna (genom intima förhållanden som ständigt utsätts för hård stress i den underliga tillvaron piloterna lever i.) Det är fett med ångest blandat med ball SF och mysig kärlek.
Här finns en schysst teaser
Så, är ni intresserade av det här? Jag kan antingen tänka mig att vänta tills efter vi är färdiga med PtA, eller att dra igång något vid sidan om och inte köra det så ofta (kanske varannan vecka eller något.) Det finns plats för lite fler spelare här också, så vi kan ta in ett par till om det finns intresse.
Som vanligt finns det naturligtvis en del saker vi kan bli bättre på, men det är verkligen inte mycket vad jag kan se.
- Alla (även jag) måste tänka på att driva emot konflikter i scenerna. Som ni säkert förstår har ni lika stor rätt som jag att säga till när ni tycker det finns en potentiell konflikt.
- Fanmail. Ni blev i och för sig ganska bra på det efter ett tag, men ett problem var att ni hade en tendens att ge varandra fanmail efter scenerna, istället för att dela ut det direkt när något intressant hände. Om man inte delar ut det direkt finns det ju ingen möjlighet att använda det i den aktuella scenens konflikt. Tänk på att det inte behöver vara någon sorts helhetsgrej, typ "du etablerade ditt förhållande till honom snyggt", utan det kan vara precis hur litet som helst. Det kan bara vara ett ordval i en beskrivning som ni tyckte var schysst eller något i den stilen.
Hoppas vi kan fortsätta spela på måndagar så regelbundet som möjligt, det lämnar utrymme för andra grejer och gör att man har en rätt bra aning om hur länge det kommer hålla på osv. Jag har alltid varit en stark förespråkare av rutiner!
----------
Jag har en annan grej att ta upp också, som jag skulle vilja bolla lite bara. Vi måste inte bestämma något direkt men det vore bra om det kunde göras så fort som möjligt.
Vi har fått chansen att testspela ett spel som heter "Bliss Stage", skrivet av Ben Lehman (han har arbetat en del med Riddle of Steel, men framförallt ligger han bakom det mycket intressanta Polaris som jag länkat till i inlägget nedan.) Det handlar om en nära framtid då jorden invaderats av utomjordingar som använder sig av människans drömmar för att försätta henne i ett transartat zombiestadium av konstant drömmande. Karaktärerna är ungdomar som har klarat sig undan "drömmen" (den påverkar bara vuxna) och utkämpar ett slags krig mot utomjordingarna genom att ta sig in i drömvärlden och kontrollera ett slags gigantiska robotar (mecha, typ). Det som hindrar en från att glida in i drömmen är starka mänskliga känslor (framförallt kärlek av olika slag) och därför har "piloterna" varsitt ankare, en person som de har en nära relation till som guidar dem genom uppdragen. När man spelar utför man delvis uppdrag i drömvärlden och delvis spelar man ut relationerna mellan människorna i motståndets högkvarter. Varje spelare har både en pilot och ett ankare till en annan spelares pilot att gestalta i de olika scenerna.
Jag tycker att det verkar coolt, både rent settingmässigt (påminner en del rent tematiskt om animeserier som Neon Genesis Evangelion) och regelmässigt, där fokus ligger på kampen mot att glida in i drömmen och försvinna (genom intima förhållanden som ständigt utsätts för hård stress i den underliga tillvaron piloterna lever i.) Det är fett med ångest blandat med ball SF och mysig kärlek.
Här finns en schysst teaser
Så, är ni intresserade av det här? Jag kan antingen tänka mig att vänta tills efter vi är färdiga med PtA, eller att dra igång något vid sidan om och inte köra det så ofta (kanske varannan vecka eller något.) Det finns plats för lite fler spelare här också, så vi kan ta in ett par till om det finns intresse.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)