Hallå igen. Tack för ännu ett trevligt spelmöte! Jag hade mycket kul igår, men det var en del saker som bekymrade mig. Framförallt den väldigt utdragna diskussionen kring karaktärernas framtidsplaner! Jag pallar verkligen inte den typen av in character-ställningskrig, och skulle gärna se att vi ser över lite hur vi löser den typen av situationer i framtiden. Min filosofi är att rollspel alltid mår bättre av en viss distans till rollpersonen som spelare, alltså att man styr karaktärens handlingar utifrån vad man själv tror blir bäst för de verkliga människorna runt bordet. Kommer man på sig själv med att försvara sina handlingar med "Men det är så min rollperson skulle agera!" har man ofta hamnat snett från början. Som jag ser det är det mycket enkelt: Rollpersonsjäveln EXISTERAR INTE. Han har inga egna önskemål och idéer förrän du har placerat dem i fiktionen och kan således aldrig styra dig som spelare. Det måste vara tvärtom för att det hela ska bli funktionellt och flyta på smidigt.
Det är helt okej att rollpersonerna har olika åsikter om saker, och det måste få gnabbas lite eftersom vi uppenbarligen tycker det är ganska kul men det ska fan inte få hålla på så länge som det gjorde. Det var väldigt bra att vi till slut hade vett att lösa det som spelare, men det borde ha hänt mycket tidigare. D&D handlar inte om att "vara" sin karaktär eller att spela ut långa dialogscener. Det handlar om att döda saker, ta deras grejer och få XP.
Hursomhelst, jag hade ändå rätt kul bortsett från den frustrationen jag upplevde i samband med nämnda scen. Nu vet vi ju vad som gäller nästa gång och kan förhoppningsvis komma åt kärnan i vårt spelande mer effektivt när konflikterna har retts ut. Vi ses på söndag!
21 kommentarer:
Även om jag inte känner mig lika bekymmrad över det här som johan så håller jag med på vissa punkter.
Vi sa redan från början att grundstenen i kampanjen var att alla skulle försöka sträva åt samma håll och inte motarbeta, döda, stoppa eller lura varandra. En sammansvetsad grupp som skulle jobba tillsammans var väll något som var tanken.
Dock får detta komplikationer då vi vill att alla ska ha input i vad som händer och vad dom vill göra men vi borde verkligen kunna förbättra det här. Jag tycker ni alla sköter det väldigt snyggt för det mesta om man tänker på att en liknande disskussion aldrig uppstått tidigare in-game.
Så visst, det var onödigt, men det skulle hända förr eller senare.
Ja det är väl okej att rollpersonerna kan ha lite motsättningar så länge vi kan sträva åt samma håll som spelare. Det vill säga, ja det var nog oundvikligt. MEN bara för att vi inte tidigare lagt upp en metod för hur vi löser dylika situationer som spelare.
Nästa gång får vi vara snabbare med att ta diskussionen out of character, helt enkelt.
Låter som en bra lösning. Jag menar, även om man vill hålla på sin karaktär går det alltid att hitta ett "kryphål" ganska lätt så att man känner att karaktären har en anledning att följa med. Blir troligtvis kul också om man får kasta lite idéer om varför man trots allt går med på det på mig och johan.
Som sagt, kampanjen har ni ju helt kontroll över. Om ni vill.
vilken scen menar ni? var det något som jag missade pga mina rymningar?
Uppenbarligen. Du skulle ha kommit ihåg om du var med. Men det var efter att ni hade smugit er in hos den där snubben och gjort upp planer om hit mot orkidéen.
Vi andra var inte helt med på planerna om att ta över två handelshus eftersom vi inte hade tänkt stanna i påfågeltronen så länge. Dessutom så fanns det vissa andra betänkligheter kring huruvida vi hjälpte våre fiender genom att alliera oss med birco eller vad han hette.
Det blev en lång diskussion, som du förstått, som inte kom någon vart så tillslut diskuterade vi lite out of character, vi förklarade vissa missförstånd och kunde reda ut saker och ting relativt snabbt. Diskussionen var det som tog upp den mesta av tiden mellan att vi börjat spela igen efter middagen och att ni kom tillbaka, så det var väl typ en halvtimme diskussion kanske.
Väldigt onödigt, ja och det ska absolut gå att lösa smidigare i fortsättningen. Men lite smågnabb är bara kul, men långa diskussioner som inte kommer någon vart är mindre roligt.
När jag tänker på saken så tycker jag nog att vi borde kunna lösa diskussionen kring symbolen för religionen och dess namn utanför spelet också. Vad sägs om att lösa den saken här? För det ledde verkligen ingen vart det heller...
Jo men jag tror ni kom fram till att ni skulle diskutera fram det på bloggen.
Tänkte påpeka för alla som inte han se det innan den här posten kom att det ligger en ny post under denna om DoD också. Så kika där med.
Jag tänker mig en sorts paraplytro som speglar alla världens aspekter: livet, döden, konflikt, försoning, ljus, mörker, ordning, kaos. Lodiskyrkan står för paraplyet, själva metareligionen, medan vi är apostlarna, döden, livet, osv. Det finns dock ett stort problem, vi har mest bara apostlar för död och konflikt och sånt.. Jag har inget bra namn för kyrkan, men symbolen kan vara enkel och och stilren, en hjul med 7 ekrar, en byggnad stödd av 7 pelare, en man med 7 ansikten..
En annan variant vore en konservativ religion. Ett försök att sakta ner kaoset som tilltar i världen. En sådan kyrka skulle kunna ha en Rhollorliknande motpart, en kaosets tro som drar fram över världen och kunsumerar och förändrar allt den rör vid. Fördelen vore att många i gruppen direkt skulle sluta upp, Rondar, Akil, Rodric (eller?). De andra skulle delvis kunna sympatisera. druiden vill inte att alla ska dö. Tjuven och piraten har inga pengar att hämta i krig. Bättre med en hyfsat organiserat värld där dom rika är för upptagna med att va dekadenta för att kunna försvara sig. Symbolen skulle kunna vara ett symetriskt mönster, en blå sköld med ett isblock på, eller en blå drake.
1. Det här med en sammansvetsad grupp. Är det bara jag eller har vi väldigt svårt för det. Har vi någonsin lyckats spela ett enda äventyr utan lite bråk. Jag tycker vi ger för lite kredit till oss själva. Jag är posetivt överraskad av våra prestationer.
2. Religionen
jag tycker inte vi ska haka upp oss på någon symetri där var och en av spelarna står för en del av tron. Det tar bort lite av friheten från en karaktär, dessutom så måste det finnas rum för att ens karaktär ska kunna försvinna. Om man då gör en ny karaktär måste han då stå för samma del av tron? Dessutom har redan vissa karaktärer en religiös uppfattning.
Jag tycker att religionens cenrum ska inte ligga på en gud/gudar,aspekter av livet eller människor. Utan en händelse, en berättelse, den vi spelar. Apostlar eller messaior är bara de galna kloakfolket som tror att vi är. Karaktärerna är bara en del av en stor händelse som kommer att förändra världen, det är gott nog att dyrka. Så det vi egentligen borde diskutera vad loggan till hela kampanjen ska vara, det får även bli själva symbolen för "kyrkan". tycker jag
Vi måste hålla det enkelt. något som symboliserar diveritet eller framför allt förändring. Fågel fenix symboliserar återfödelse, det kanske passar bra. Andra saker som sympoliserar förändring/förnyelse är en blomma (och dissa inte blomman, dom kanse coola ut), fjärillen (okej den kanske är lite gay), årstiderna (knutet till de fyra elementen), osv. återkommer när jag kommit på mera.
Många bra idéer rein!
Håller med om att ni borde försöka fokusera på det ni håller på med istället för gudar. Det kommer bli mycket enkelare att komma på något.
Jag är mer inne på Eriks linje än Reins. Tycker dessutom att hjulet med sju ekrar vore en finfin symbol (även huset med de sju pelarna). Jag tycker således absolut att religionen ska stå för något, och inte bara en berättelse. På Reins linje känns det mer som att kloakmänniskorna (om man nu kan kalla dem det fortfarande) är ett gäng galningar. Det känns inte så episkt. Jag tycker det är bättre om de verkligen är något på spåren, vilket också antyds av att de har hittat skrivaren, som skriver vår berättelse.
Vi har ju redan lyckats byta ut karaktärer utan att det varit något problem. Så det tycke rjag inte att vi ska haka upp oss på.
våra karaktärer behöver ju inte nödvändigtvis stå för en del av tron var. Det kan ju bli svårt. Men jag ser det inte som ett problem.
Nu känns det som att jag inte kommer någon vart, men jag tycker helt enkelt att det känns jävligt coolt och mycket episkt att ha en religion som kretsrar kring våra karaktärer. Det är en jävligt schysst idé av mark och johan och jag tycker verkligen inte att vi bör föringa den. Det börjar ju dessutom antydas att karaktärerna är återfödda hjältar från andra tider. Så varför ska vi inte vara religionens apostlar? Jag tycker att det känns jävligt D&D, och det är det som gör det så bra.
Dessutom ställer jag mig frågande till vad det spelar för roll vilken religion karaktärerna har. gruppen ska inte underställa sig religionen.
Ens karaktärs tro kommer ivägen för den kommande religionen. Ludvigs karaktär t. ex. Han verkar ju knappast särskillt intresserad av att starta en ny religion, han har ju redan en! Och att få andra att följa den nya våre hedniskt.
Och vad gör det hela för mindre episkt om kloakgalningarna dyrkar själva historian om oss istället för oss som några slags apostlar till en tro som karaktärerna inte ens tror på. Det skulle bara vara töntigt om det i framtiden skulle springa omkring en cleric of Roderic eller en paladin of Esteban.
Som jag ser det så är karaktärerna brickor i ett större spel. Jorden håller på att förändras och några tills nyligen oanande hjältar kommer att spela en stor roll. Några skummisar i kloakerna börjar få aningar om detta, de hittar en kille som kan skriva framtiden på papper. Detta känns episkt. Och dom här människorna måste ju vara mer intresserade av vad vi gör snarare än vad vi är.
Det känns upplagt som om religionen blir , inte så mycket som den kristna där den centreras på personen, men lite asatro/mytologisk. Som en berättelse , mer historisk än religiös, som inte får glömmas bort därför startar man kyrkor där hjältarnas minne kan hyllas.
Sen kan Roderic mycket väl vara en återfödd hjälte, eller så visar bilden visar framtiden (det kanske har funnits fler människor som kan rita/skriva framtiden).
Jag tror inte att religionen kan stå för vissa värderingar, det blir för svårt att lista ut vem man ska gå efter. utgår man från gruppen som helhet så skulle det bli en ganska hemsk religion.
Sen får spelarna vara och en bestämma sin karaktärs tro och värderingar.
Det finns ju faktiskt en överhängande chans att någon dör och vi bestämmer att en återupplivning skulle passa skitdåligt just då, så personen i frågan gör en ny karaktär. Men eftersom att den karaktären inte är med i religionen som en apostel så är han eller hon(yeah right!) inte lika involverad i handlingen. Ser vi religionen som en mytologi så kan ju vilka karaktärer som helst skrivas in.
Ja, alltså, kyrkan dyrkar ju händelserna som kommer, inte nån gud. Det sa dom ju när ni träffade dom. Ni behöver alltså inte hitta på vad dom dyrkar.
Ja, det låter faktiskt vettigt Rein. Du har övertygat mig.
Men som Mark säger, nu har vi förirrat oss från ämnet, vi ska bara bestämma symbol och namn, resten är upp till munkarna. Vi vet ju faktiskt inte om de har fått en himmelsk uppenbarelse angående oss eller om dom helt enkelt är galna, som du verkar vara övertygad om Karl, men det är ju inte upp till oss att avgöra.
Så vad bör dom kalla sig och vilken symbol ska de gå under? Symbolen kanske hekt enkelt ska vara något som symboliserar jorden?
Alltså, Johan dödar er om den heter Lönnmördarhoran och jag om den heter braxmobils förkämpar annars får ni ta vad ni vill.
. .
. .
. .
. .
.. .
.. .
... .
... .
.... .
...... .
. .
vad sägs om en glob som går från vara en en måne till att vara en sol.
på tal om det lär solen och månen vara viktiga i Diojans religion och kultur.
Jag har ett önskemål från min sida. Jag skulle vilja att det ska finnas två månar i våran värld. Jag har en idé om Akil.
I många kulturer ser man på solen som något heligt och livgivande, den står helt enkelt för livet. Månen ses ofta som en motsatts. Allt detta även i Diojan, men som ett ökenfolk så är man kanske lite mer possetivt inställd till den mörka sidan när den ljusa gör deras liv till ett helvette.
Profetsian säger att dödsgudinna väntar på ett tecken, när månarna står i linje med planeten. Vad som händer då kan vara vad som fan men det skulle vara något längre fram i kampanjen.
Okej Rein det låter cool. Vi kör på två månar om inte någon annan har värsta seriösa och väl underbyggda invändningen.
Men alltså ja, ni har faktiskt inget egentligt inflytande över vad religionen handlar om. Det har jag och mark redan utvecklat. Vad till exempel Luddes karaktär har för religion är fullständigt irrelevant, eftersom den här sekten anser er vara någon form av apostlar. Det spelar ingen som helst roll vad ni själva tycker om det då ni inte är några medlemmar och inte skall vara någon sorts präster eller annat skit. Deal with it!
Globen it is! Men inte den i stockholm bara, det vore för modernt.
Jag tycker att idén med två månar känns toppen. Jag älskar fantasyvärldar med två månar, det är till exempel skitcoolt med månarna i Dragonlance. Fast där är det ju till och med tre.
Skicka en kommentar