Ännu ett inlägg rörande PtA och Bliss stage

Oj oj oj... underbara spelsessioner (och Blood Red-avsnitt) staplas på hög just nu! Jäklar vad dramatiken packas tätt i spotlight-episoderna. Nästan så att man drabbas av lätt andnöd om det går för många scener mellan reklampauserna, men shit vad det är värt det. Härligt.

Jag börjar inse att jag måste pressa budgeten hårt som fan för att hjälpa till att katalysera fanmail-rotationen, så om ni (Jonas) känner er utpekade och hatade bara för att jag alltid trycker in maxad budget i just era konflikter beror det på att jag vill:
1) Tvinga er att använda er fanmail för att den inte ska staplas på hög framför er i väntan på "den rätta konflikten" där tillräckligt mycket står på spel.
2) Tjocka upp audience poolen för att sporra er till att dela ut fanmail för minsta lilla löjliga grej (mycket bättre att ni sprutar det omkring er för all möjlig skit än att ni sitter och väntar på att någon ska göra världens coolaste grej som kanske aldrig kommer.)

I övrigt har jag nog inte så mycket att säga om själva PtA-spelandet, det flyter på bra nu tycker jag. Jag skulle vilja testa att spela spelet med fler spelare någon gång, men fasar samtidigt lite för hur tidsfördelningen kommer fungera. För att ett avsnitt skall kunna lyckas krävs nästan att varje spelare får ett hyffsat antal scener att röra sig med, vilket kan förhindras av en begränsad speltid i kombination med ett större spelarantal.

----------

Okej, det är två avsnitt kvar. Jag har funderat en del och kommit fram till att jag hemskt gärna skulle vilja komma igång med Bliss stage ganska direkt. Antalet sessioner regleras ganska hårt av antalet spelare, vilket har lett mig in på tanken att spela det med den här gruppen fast typ varannan vecka istället för veckovis. Jag vill gärna klämma in lite annat spel också, med fler spelare, vilket (naturligtvis) blir betydligt lättare om vi inte spelar varje vecka med det här gänget. Om omfånget i antal sessioner inte är stort blir det såklart lättare att spela varannan vecka utan att det pågår i all evighet (jag skulle tro att Ben Lehman, som skrivit spelet, vill ha lite rapporter före sommarens slut.)

Således borde man kanske börja kolla runt lite och fundera på vad som skulle kunna spelas med en lite större grupp (Obs! Jag är inte ute efter ett sånt där "Vi är jättemånga så att alla inte behöver vara med varje gång"-spel.) Som sagt är jag intresserad av en hel del; My life with Master, Sorcerer (antingen pulp fantasy-varianten sorcerer & sword, kanske med tillägget Charnel Gods som jag skrivit om tidigare, eller vanliga sorcerer), Dogs, Dust Devils, Mountain Witch (Jag har inte fått boken än, men den lär ju vara på G) är väl det jag talat om tidigare. Det har kommit upp lite nya intressanta grejer också, som kan vara värt att ta en liten titt på, Vincent Baker (som har skrivit Dogs och Kill puppies for satan) har skrivit två nya grejer som just nu finns gratis i lite enklare textformat på hans blogg men antagligen kommer publiceras någon gång i framtiden då de är rätt geniala båda två. Det första är Afraid, som är en sorts skräckmodifikation av Dogs inte the Vineyard och verkar sjuuukt coolt. Det är liksom hur jag alltid har velat spela skräck men aldrig haft några regler för eftersom alla skräckspel egentligen är ganska kassa och känslolösa rent regelmässigt. Här är ett actual play-exempel av Judd Karlman, där han upptäcker att det är ett intensivt och hårt skräcksystem: 1) Förberedelse
2) Spel

Det andra är Art, Grace & Guts (AG&G.) Det är ett samberättar-fantasyrollspel som är ballt av många anledningar men framförallt på grund av hur man sätter upp situationen ("äventyret" om ni så vill) med hjälp av en web-baserad slumpgenerator som slänger fram ett valfritt antal storyelement med vilka spelgruppen sedan sätter sig sig ned och konsturerar en situation med karaktärer, deras förhållanden och allt möjligt annat av intresse.

Jag behöver sova snart, så jag ska inte pladdra på alltför mycket om speltekniska detaljer ni ändå kan läsa om i länkarna. Däremot vill jag framföra idén att man kanske kan gå in med inställningen att man inte nödvändigtvis behöver dra igång ett flersessions-spel när man sätter sig några stycken för att testa ett nytt system, utan lika gärna kan se det som just ett test som man kan fortsätta på om man vill eller helt enkelt testa något annat nästa gån (beroende på vad man är sugen på). På så sätt får vi antingen A) Komma igång med något vi gillar rätt snabbt, eller B) Testa många olika coola spel. Det är en win-win situation!