4 maj 2006

PtA och Bliss Stage

Tack för senast! Ett riktigt bra avsnitt och en lovande start på serien. I stort sett alla scener var engagerande och spännande, skitbra konflikter för det mesta. En del kändes kanske lite framtvingade då jag ville styra fram en konflikt i ett läge då vi hade haft ett par konfliktlösa scener på rad, men det gjorde inte så mycket eftersom de blev riktigt schyssta när vi väl hade diskuterat fram dem. Alla karaktärer fick etableras bra, även plotten, och nu ska det bli spännande att se vilka vändningar berättelsen tar i Jimmy Nashs spotlight-episod.

Som vanligt finns det naturligtvis en del saker vi kan bli bättre på, men det är verkligen inte mycket vad jag kan se.
- Alla (även jag) måste tänka på att driva emot konflikter i scenerna. Som ni säkert förstår har ni lika stor rätt som jag att säga till när ni tycker det finns en potentiell konflikt.
- Fanmail. Ni blev i och för sig ganska bra på det efter ett tag, men ett problem var att ni hade en tendens att ge varandra fanmail efter scenerna, istället för att dela ut det direkt när något intressant hände. Om man inte delar ut det direkt finns det ju ingen möjlighet att använda det i den aktuella scenens konflikt. Tänk på att det inte behöver vara någon sorts helhetsgrej, typ "du etablerade ditt förhållande till honom snyggt", utan det kan vara precis hur litet som helst. Det kan bara vara ett ordval i en beskrivning som ni tyckte var schysst eller något i den stilen.

Hoppas vi kan fortsätta spela på måndagar så regelbundet som möjligt, det lämnar utrymme för andra grejer och gör att man har en rätt bra aning om hur länge det kommer hålla på osv. Jag har alltid varit en stark förespråkare av rutiner!

----------

Jag har en annan grej att ta upp också, som jag skulle vilja bolla lite bara. Vi måste inte bestämma något direkt men det vore bra om det kunde göras så fort som möjligt.

Vi har fått chansen att testspela ett spel som heter "Bliss Stage", skrivet av Ben Lehman (han har arbetat en del med Riddle of Steel, men framförallt ligger han bakom det mycket intressanta Polaris som jag länkat till i inlägget nedan.) Det handlar om en nära framtid då jorden invaderats av utomjordingar som använder sig av människans drömmar för att försätta henne i ett transartat zombiestadium av konstant drömmande. Karaktärerna är ungdomar som har klarat sig undan "drömmen" (den påverkar bara vuxna) och utkämpar ett slags krig mot utomjordingarna genom att ta sig in i drömvärlden och kontrollera ett slags gigantiska robotar (mecha, typ). Det som hindrar en från att glida in i drömmen är starka mänskliga känslor (framförallt kärlek av olika slag) och därför har "piloterna" varsitt ankare, en person som de har en nära relation till som guidar dem genom uppdragen. När man spelar utför man delvis uppdrag i drömvärlden och delvis spelar man ut relationerna mellan människorna i motståndets högkvarter. Varje spelare har både en pilot och ett ankare till en annan spelares pilot att gestalta i de olika scenerna.

Jag tycker att det verkar coolt, både rent settingmässigt (påminner en del rent tematiskt om animeserier som Neon Genesis Evangelion) och regelmässigt, där fokus ligger på kampen mot att glida in i drömmen och försvinna (genom intima förhållanden som ständigt utsätts för hård stress i den underliga tillvaron piloterna lever i.) Det är fett med ångest blandat med ball SF och mysig kärlek.

Här finns en schysst teaser

Så, är ni intresserade av det här? Jag kan antingen tänka mig att vänta tills efter vi är färdiga med PtA, eller att dra igång något vid sidan om och inte köra det så ofta (kanske varannan vecka eller något.) Det finns plats för lite fler spelare här också, så vi kan ta in ett par till om det finns intresse.

12 kommentarer:

Jonas sa...

Jag har väldigt svårt för att tycka något som kalle eller peter gör är coolt, schysst eller bra, varhelst jag inte under några omständigheter kommer att dela ut fanmail, så det så!

Men den där Bliss Stage grejen låter schysst, jag är på! Fast visst känns det lite Matrix...

Johan sa...

Matrix är faktiskt en koppling jag aldrig har dragit när jag läst om det. Kanske för att jag tycker de filmerna är så sjukt kassa och ointressanta, medan det här konceptet faktiskt engagerar mig.

Ja, det där med ankare är ett intressant sätt att fördela vissa normala spelledaruppgifter bland spelarna. Sedan tycker jag väl att det inte behövs mer än en spelare per scen för att göra dynamiska konflikter, i och med att alla spelare ändå bör vara intresserade och engagerade medförfattare. Men det kan ju knappast vara till nackdel att faktiskt ha med en egen karaktär i en annan spelares scen.

Johan sa...

Ah just det, Jonas du får kniven om du inte delar ut fanmail utav bara SATAN på måndag. Allvarligt. Jag tar med en kniv.

Nu har jag beställt Polaris och The Mountain witch. Japsarskiten kan man ju i alla fall spela med lite fler så jag tänkte att vi kunde köra det med en större grupp när det har landat. Kul! Polaris är skrivet för fyra spelare (ingen spelledare, så fyra personer) så där känns den här gruppen rätt given förutsatt att alla har möjlighet och så. Fast helst vill jag köra My life with master med typ fyra, eller kanske till och med fem, spelare innan vi testar något av de nya spelen.

Jonas sa...

Men okej, jag får väl dela ut lite fanmail då!

Själva settingen kändes lite matrix. Allvarligt, kan du inte göra kopplingen?

Coolt att du köpt mountain witch också, det var ju roligt.
men my life är jag sugen på också, så vi får spela det snart!

Johan sa...

Jo alltså jag gjorde ju kopplingen nu när du skrev det, eller kopplingen och kopplingen... Jag såg vissa ytliga likheter som antagligen är mer framträdande i min beskrivning än den jag själv fått från annat håll. För mig kändes det som perifera, lite långsökta smådetaljer men den typen av intryck är så subejktiva.

Jag insåg förresten att du viss delade ut fanmail förra avsnittet, HA! Du gav ett till peter efter hans parkscen, eller så var det Karl som gav då och du som gav vid något annat tillfälle. Hursomhelst har jag en tydlig minnesbild av att du lite nonchalant flippar över ett chip till honom med värsta kaxiga leendet.

självklar sa...

johan, det där stämmer inte. bara tanken på att jonas skulle kunna åstadkomma någonting snällt och vänligt, hur cyniskt och överlägset det än genomförs på, får mig att tänka på LSD-hallucinationer.

Johan sa...

Han kanske liksom var helt... sarkastisk när han gjorde det? Typ "Ååh det där var ju verkligen JÄTTEBRA, verkligen. Här får du ett fanmail för din JÄTTESPÄNNANDE scen. Nöööhnöhuuuh."

Jonas sa...

Johan: Så måste det ha varit.

Men igår blev det fan en del fanmail, så kasst av mig.

självklar sa...

ja, det var faktiskt riktigt dåligt av dig. dela ut fanmail. vad är du, någon slags tv-hora?

självklar sa...

Jag ser f ö mycket fram emot nästa avsnitt. jag är nyfiken på hur historien utvecklar sig.

Jonas sa...

Jag vet! Det är kört!
Ja, jag längtar verkligen till på måndag jag också. Ska bli mycket spännande. Vi får hoppas ditt spotlight avsnitt blir lika händelsefullt som mitt!

självklar sa...

absolut kommer det att bli det. det är jag säker på!