Jag är faktiskt lite osäker. Har ett certifikat på måndag som jag helst vill fixa på första försöket samt att jag ska besöka Antons grav någon gång under dagen.
VARNING: LÅNG TEXT Nu när jag tänker på det känner jag också att jag vill vara ärlig med en sak - hoppas att ingen tar det här personligt på något sätt och jag hoppas att du, Erik, framförallt förstår att det absolut inte har någonting med dig och dina förmågor att göra - tvärtom. Du har verkligen gjort det absolut bästa av situationen och utvecklats till en kapabel spelledare som jag hemskt gärna skulle vilja spela något annat med!
Men jag har i alla fall tappat gnistan ganska rejält för D&D de senaste månaderna, vilket förmodligen visat sig lite i min flackande närvaro. Jag har helt enkelt så många andra spel som ligger och väntar på att spelas och D&D börjar kännas väldigt "gjort" för mig, åtminstone i det avseendet att vi alltid alltid ska varva vadän vi gör med en sådan kampanj. Jag kan inte riktigt relatera till att det är så högt prioriterat som spel i vår grupp. Det vore också en lögn att påstå att det inte går ut över det andra spelandet då det alltid försvinner detaljer och stämningar under de två veckorna samt att man så klart inte hinner med lika många andra saker. Den största behållningen jag får ut av rollspel är det gemensamma historieberättandet med människor som jag tycker väldigt mycket om, och det har en tendens att i D&D snarare bli en massa väntande och okaraktäristiska skrikmatcher mellan typ mig och jonas som jag inte vill ska hända - det gör mig faktiskt ganska ledsen. Naturligtvis finns en massa behållningar också - det gemensamma strategiserandet, tillfredsställelsen efter ett väl genomfört encounter etc, men det här är inte vad jag vill ha ut av rollspel. Det är mitt stora kreativa utlopp, vilket jag inte riktigt får i D&D.
Jag förstår att jag kanske är ganska ensam om detta. Det har trots allt blivit så här att vi alltid alltid alltid har en D&D-kampanj igång parallellt med allt annat av en anledning - folk tycker mycket om det, varför det har blivit det högst prioriterade spelet. Det har jag också gjort, men jag börjar mer om mer känna mig "färdig" med spelet och känner nu mest att jag deltar för det sociala.
Anledningen till att jag vräker ur mig det här nu är helt enkelt att: A - jag vill inte gå runt och bära det inom mig och fejka entusiasm utåt. Ni är mina vänner och ni förtjänar att veta vad jag känner om saker vi gör samt min sinnesstämning i allmänhet. Det är också viktigt för själva aktiviteten, den funkar sämre med oengagerade deltagare - garanterat. B - Jag tror det har märkts att jag har haft ganska många ursäkter för att missa pass här och där, vilket jag själv blir ganska ledsen av som spelledare när någon spelare gör, och jag har en misstanke om att det här kanske kommer att fortsätta, så jag vill bara vara tydlig från och med nu. Jag är er eller mindre utbränd på det här spelet, och kommer inte att vilja delta i någon större skala.
Jag säger inte att jag aldrig kommer vilja spela D&D igen, men om ni löper linan ut med den här kampanjen så kanske jag hinner få lite slaktsug eller nostalgiska pulls mot gamla bödelyxan då och då.
Hoppas ni alla förstår mig och accepterar att det här valet är helt individuellt och inte ska kunna tolkas som en förolämpning emot er på något sätt. Det handlar om smak och personliga drivkrafter till varför man spelar spel. Jag är förmodligen på vissa sätt lite snävare än andra. Det är definitivt inte er det är fel på. Och, som sagt, Erik du gör ett skitbra jobb och jag är verkligen imponerad över hur du fixar sådana här spelsessioner (precis som jag var av Kalle när han spelledde) men jag vill berätta andra historier med er, helt enkelt.
Ni vet att jag älskar er allihop och vill spendera tid med er, men jag har kommit fram till att inget rollspelande faktiskt är bättre än rollspelande man inte har kul med.
Oj, det här blev jättelångt (rymdes alltså inte i en kommentar på blogger, det har jag aldrig varit med om förr!) och förmodligen jättetråkigt att läsa men jag har gått runt och burit på detta väldigt länge och behövde få ur mig det. Har en till wall of text om dungeon world som jag tänkte posta lite senare men om inte annat så ser jag till att påminna om detta inlägg där så folk inte bara ser det och glömmer svara här.
I väntan på att jag funderar ut ett längre svar kan jag bara säga att jag precis förstår vad du menar Johan. Och jag håller med i sak: det finns egentligen ingen anledning att D&D ska löpa parallellt med allt och D&D har haft svårare att leverera action ju längre vi tagit oss in i paragon.
För det första kommer jag antagligen inte att dyka upp imorgon. Ska försöka komma till pizzan, men har väldigt mycket att göra (ska hämta växter i Överklinten). Min närvaro är alltså osäker.
Personligen har jag också tappat gnistan vilket beror på två saker:
1. Jag kan inte kan hantera min karaktär längre. Han är för komplicerad.
2. Tiden. Det är inte något konstigt med det faktum att man tappar gnistan efter att ha spelat ett spel så länge. Det handlar inte om spelledaren och spelarnas kompetens utan om det faktum att spel inte alltid kommer att vara lika spännande som första gången man tog upp det.
Personligen vill jag dock spela klart kampanjen. Därefter kanske vi kan lägga D&D på hyllan ett tag?
Avslutningsvis vill måste jag också få säga, om det inte framkommit, att du Erik inte får ta det här som en knäckning. Du gör ett fantastiskt jobb som förtjänar all beundran.
Jag tycker att det är asroligt med D&D. Det är ju inte rollspel riktigt, men strategiskt sällskapsspel är ju något som jag tycker är kul. Sen kan jag väl hålla med om att spelet flyter lite dåligt på Paragon.
Kalle: Jag håller med dig helt om vad D&D är för något och vad som gör det roligt. Grejen för mig är alltså att just den saken inte längre är något jag har lust att ägna så mycket tid åt, jag vill hellre få kreativt utlopp och berätta historier.
Jag kan inte trycka nog hårt på hur tacksam jag är för allt otroligt arbete Erik lagt ner på kampanjen, och vad han och Kalle gjort med tidigare lir, jag har haft jättekul med dnd under en lång tid men känner mig som sagt lite utbränd på hela grejen.
Erik: Tack för att du visar sådan förståelse. Det var ändå ganska läskigt att posta det här för jag vet hur det är att sitta på SL-stolen och handskas med otacksamma spelare som inte riktigt respekterar hur mycket jobb man lägger ner. Med detta inte sagt att någon av er jag lirar med nu håller på med det, men i yngre år har vi alla gjort oss skyldiga till vår beskärda del synder. Du fick mig i alla fall mycket lugnare med ditt korta svar och jag hoppas att det här blir en bra grej. Vi kan överlag gynnas som spelgrupp av mer öppen kommunikation, kanske borde den ske i ett tidigare skede så inte jag behöver sätta mig och skriva romaner om mina privata angelägenheter - men det ligger helt och hållet på mig.
Nu när jag sitter och funderar på hur jag ska spendera mitt liv medan ni andra slaktar monster börjar jag fundera lite över de praktiska detaljer som styr över hur det här livet faktiskt kommer att se ut.
Jag och Erik pratade lite om det här förra gången, men det var lite svårt att komma fram till något tydligt svar - vad jag vill undersöka är i alla fall hur lång den nuvarande kampanjen är i runda slängar rent realtidsmässigt. Alltså, hur många månader till kommer det ta typ innan jättarna är besegrade och hjältarna återvänder hem för att fira med sina boys?
Har ju inget emot att få möjligheten att ägna varannan söndag åt andra pressande matters, men det vore bra för oss alla att kunna planera lite och kanske även ta ett samtal i grupp om hur vi ska lägga upp framtidens spelande. Möjligheterna blir väldigt många om vi beslutar att för tillfället lägga dnd på is ett tag efter kampanjen (som i ärlighetens namn har slukat väldigt mycket tid redan och antagligen kommer att sluka minst lika mycket till, eller?) i och med att vi då antingen kan spela ett spel med betydligt högre tempo varje vecka, eller kanske experimentera med parallella, sammanbundna kampanjer som på något sätt berättar två olika delar av samma berättelse. Det finns säkert en hel massa andra potentiella idéer också.
En sak att ta i beaktning är ju att vi har två feta produkter som köpts relativt nyligt i Hillfolk och cthulhukampanjen Eternal lies.
Hursomhelst, det vore roligt att prata lite om kampanjens fysiska omständigheter - hur mycket är det kvar, finns det många variabler eller saker som kan påverka. Kommer Erik orka köra igenom alltihop som skrivet eller krävs omarbetningar? Är detta något som jag, nu utanför kampanjen, kanske kan erbjuda lite assistans med?
Vi pratade lite om hur vi ser på framtiden, efter söndagens spel, och kom fram till att vi på kort sikt ska göra klart delen som handlar om is-ön. Exakt hur vi gör sen återkommer jag till, men först en liten avstickare:
Det här avsnittet (is-ön alltså) är en bra illustration över vad jag tycker är inspirerande att spelleda, har jag insett. Ön är en avgränsad yta med en övergripande story, ett slags miniuniversum. Här ska karaktärerna navigera både omgivningen och olika grupper av fiender med egna konfliker mellan sig. De ledtrådar ni plockar upp knyts ihop hyfsat snart och det hela känns som att jag kan överblicka och hantera det. Det här är i kontrast till resten av kampanjen där en massa enskilt häftiga platser och monster ska nedgöras, men varje plats fladdrar förbi så fort att jag aldrig hinner etablera den. Det här är egentligen mitt största problem med spelet just nu, större än att striderna går långsamt, och någonting jag inte riktigt insåg förän jag började preppa den här delen. Det är också en viktig lärdom inför framtida D&D:ande; att jag måste läsa äventyren med det här i åtanke och se till att välja ett som kan hålla mig inspirerad genom hela.
Hur som helst. Vi kör klart is-ön, vilket borde ta ca 2 heldagsspel till. Sen skulle jag föreslå en paus då vi kan fundera på både hur söndagsupplägget ska se ut i allmänhet och hur vi vill fortsätta med D&D i synnerhet.
13 kommentarer:
Jag är faktiskt lite osäker. Har ett certifikat på måndag som jag helst vill fixa på första försöket samt att jag ska besöka Antons grav någon gång under dagen.
VARNING: LÅNG TEXT
Nu när jag tänker på det känner jag också att jag vill vara ärlig med en sak - hoppas att ingen tar det här personligt på något sätt och jag hoppas att du, Erik, framförallt förstår att det absolut inte har någonting med dig och dina förmågor att göra - tvärtom. Du har verkligen gjort det absolut bästa av situationen och utvecklats till en kapabel spelledare som jag hemskt gärna skulle vilja spela något annat med!
Men jag har i alla fall tappat gnistan ganska rejält för D&D de senaste månaderna, vilket förmodligen visat sig lite i min flackande närvaro. Jag har helt enkelt så många andra spel som ligger och väntar på att spelas och D&D börjar kännas väldigt "gjort" för mig, åtminstone i det avseendet att vi alltid alltid ska varva vadän vi gör med en sådan kampanj. Jag kan inte riktigt relatera till att det är så högt prioriterat som spel i vår grupp. Det vore också en lögn att påstå att det inte går ut över det andra spelandet då det alltid försvinner detaljer och stämningar under de två veckorna samt att man så klart inte hinner med lika många andra saker. Den största behållningen jag får ut av rollspel är det gemensamma historieberättandet med människor som jag tycker väldigt mycket om, och det har en tendens att i D&D snarare bli en massa väntande och okaraktäristiska skrikmatcher mellan typ mig och jonas som jag inte vill ska hända - det gör mig faktiskt ganska ledsen. Naturligtvis finns en massa behållningar också - det gemensamma strategiserandet, tillfredsställelsen efter ett väl genomfört encounter etc, men det här är inte vad jag vill ha ut av rollspel. Det är mitt stora kreativa utlopp, vilket jag inte riktigt får i D&D.
Jag förstår att jag kanske är ganska ensam om detta. Det har trots allt blivit så här att vi alltid alltid alltid har en D&D-kampanj igång parallellt med allt annat av en anledning - folk tycker mycket om det, varför det har blivit det högst prioriterade spelet. Det har jag också gjort, men jag börjar mer om mer känna mig "färdig" med spelet och känner nu mest att jag deltar för det sociala.
Anledningen till att jag vräker ur mig det här nu är helt enkelt att:
A - jag vill inte gå runt och bära det inom mig och fejka entusiasm utåt. Ni är mina vänner och ni förtjänar att veta vad jag känner om saker vi gör samt min sinnesstämning i allmänhet. Det är också viktigt för själva aktiviteten, den funkar sämre med oengagerade deltagare - garanterat.
B - Jag tror det har märkts att jag har haft ganska många ursäkter för att missa pass här och där, vilket jag själv blir ganska ledsen av som spelledare när någon spelare gör, och jag har en misstanke om att det här kanske kommer att fortsätta, så jag vill bara vara tydlig från och med nu. Jag är er eller mindre utbränd på det här spelet, och kommer inte att vilja delta i någon större skala.
Jag säger inte att jag aldrig kommer vilja spela D&D igen, men om ni löper linan ut med den här kampanjen så kanske jag hinner få lite slaktsug eller nostalgiska pulls mot gamla bödelyxan då och då.
Hoppas ni alla förstår mig och accepterar att det här valet är helt individuellt och inte ska kunna tolkas som en förolämpning emot er på något sätt. Det handlar om smak och personliga drivkrafter till varför man spelar spel. Jag är förmodligen på vissa sätt lite snävare än andra. Det är definitivt inte er det är fel på. Och, som sagt, Erik du gör ett skitbra jobb och jag är verkligen imponerad över hur du fixar sådana här spelsessioner (precis som jag var av Kalle när han spelledde) men jag vill berätta andra historier med er, helt enkelt.
Ni vet att jag älskar er allihop och vill spendera tid med er, men jag har kommit fram till att inget rollspelande faktiskt är bättre än rollspelande man inte har kul med.
Oj, det här blev jättelångt (rymdes alltså inte i en kommentar på blogger, det har jag aldrig varit med om förr!) och förmodligen jättetråkigt att läsa men jag har gått runt och burit på detta väldigt länge och behövde få ur mig det. Har en till wall of text om dungeon world som jag tänkte posta lite senare men om inte annat så ser jag till att påminna om detta inlägg där så folk inte bara ser det och glömmer svara här.
<3
I väntan på att jag funderar ut ett längre svar kan jag bara säga att jag precis förstår vad du menar Johan. Och jag håller med i sak: det finns egentligen ingen anledning att D&D ska löpa parallellt med allt och D&D har haft svårare att leverera action ju längre vi tagit oss in i paragon.
För det första kommer jag antagligen inte att dyka upp imorgon. Ska försöka komma till pizzan, men har väldigt mycket att göra (ska hämta växter i Överklinten). Min närvaro är alltså osäker.
Personligen har jag också tappat gnistan vilket beror på två saker:
1. Jag kan inte kan hantera min karaktär längre. Han är för komplicerad.
2. Tiden. Det är inte något konstigt med det faktum att man tappar gnistan efter att ha spelat ett spel så länge. Det handlar inte om spelledaren och spelarnas kompetens utan om det faktum att spel inte alltid kommer att vara lika spännande som första gången man tog upp det.
Personligen vill jag dock spela klart kampanjen. Därefter kanske vi kan lägga D&D på hyllan ett tag?
Avslutningsvis vill måste jag också få säga, om det inte framkommit, att du Erik inte får ta det här som en knäckning. Du gör ett fantastiskt jobb som förtjänar all beundran.
Jag tycker att det är asroligt med D&D. Det är ju inte rollspel riktigt, men strategiskt sällskapsspel är ju något som jag tycker är kul. Sen kan jag väl hålla med om att spelet flyter lite dåligt på Paragon.
Kommer imorrn!
Kalle: Jag håller med dig helt om vad D&D är för något och vad som gör det roligt. Grejen för mig är alltså att just den saken inte längre är något jag har lust att ägna så mycket tid åt, jag vill hellre få kreativt utlopp och berätta historier.
Jag kan inte trycka nog hårt på hur tacksam jag är för allt otroligt arbete Erik lagt ner på kampanjen, och vad han och Kalle gjort med tidigare lir, jag har haft jättekul med dnd under en lång tid men känner mig som sagt lite utbränd på hela grejen.
Erik: Tack för att du visar sådan förståelse. Det var ändå ganska läskigt att posta det här för jag vet hur det är att sitta på SL-stolen och handskas med otacksamma spelare som inte riktigt respekterar hur mycket jobb man lägger ner. Med detta inte sagt att någon av er jag lirar med nu håller på med det, men i yngre år har vi alla gjort oss skyldiga till vår beskärda del synder. Du fick mig i alla fall mycket lugnare med ditt korta svar och jag hoppas att det här blir en bra grej. Vi kan överlag gynnas som spelgrupp av mer öppen kommunikation, kanske borde den ske i ett tidigare skede så inte jag behöver sätta mig och skriva romaner om mina privata angelägenheter - men det ligger helt och hållet på mig.
Jag kan i alla fall spela imorgon om det nu blir något. Annars kanske vi kan se en film eller tre-fyra avsnitt Mythbusters eller något. :-)
Joel dyker upp till pizzan och Jonas jobbar väl till fem? Så fem på centan?
Works for me.
Yes!
Nu när jag sitter och funderar på hur jag ska spendera mitt liv medan ni andra slaktar monster börjar jag fundera lite över de praktiska detaljer som styr över hur det här livet faktiskt kommer att se ut.
Jag och Erik pratade lite om det här förra gången, men det var lite svårt att komma fram till något tydligt svar - vad jag vill undersöka är i alla fall hur lång den nuvarande kampanjen är i runda slängar rent realtidsmässigt. Alltså, hur många månader till kommer det ta typ innan jättarna är besegrade och hjältarna återvänder hem för att fira med sina boys?
Har ju inget emot att få möjligheten att ägna varannan söndag åt andra pressande matters, men det vore bra för oss alla att kunna planera lite och kanske även ta ett samtal i grupp om hur vi ska lägga upp framtidens spelande. Möjligheterna blir väldigt många om vi beslutar att för tillfället lägga dnd på is ett tag efter kampanjen (som i ärlighetens namn har slukat väldigt mycket tid redan och antagligen kommer att sluka minst lika mycket till, eller?) i och med att vi då antingen kan spela ett spel med betydligt högre tempo varje vecka, eller kanske experimentera med parallella, sammanbundna kampanjer som på något sätt berättar två olika delar av samma berättelse. Det finns säkert en hel massa andra potentiella idéer också.
En sak att ta i beaktning är ju att vi har två feta produkter som köpts relativt nyligt i Hillfolk och cthulhukampanjen Eternal lies.
Hursomhelst, det vore roligt att prata lite om kampanjens fysiska omständigheter - hur mycket är det kvar, finns det många variabler eller saker som kan påverka. Kommer Erik orka köra igenom alltihop som skrivet eller krävs omarbetningar? Är detta något som jag, nu utanför kampanjen, kanske kan erbjuda lite assistans med?
Vi pratade lite om hur vi ser på framtiden, efter söndagens spel, och kom fram till att vi på kort sikt ska göra klart delen som handlar om is-ön. Exakt hur vi gör sen återkommer jag till, men först en liten avstickare:
Det här avsnittet (is-ön alltså) är en bra illustration över vad jag tycker är inspirerande att spelleda, har jag insett. Ön är en avgränsad yta med en övergripande story, ett slags miniuniversum. Här ska karaktärerna navigera både omgivningen och olika grupper av fiender med egna konfliker mellan sig. De ledtrådar ni plockar upp knyts ihop hyfsat snart och det hela känns som att jag kan överblicka och hantera det. Det här är i kontrast till resten av kampanjen där en massa enskilt häftiga platser och monster ska nedgöras, men varje plats fladdrar förbi så fort att jag aldrig hinner etablera den. Det här är egentligen mitt största problem med spelet just nu, större än att striderna går långsamt, och någonting jag inte riktigt insåg förän jag började preppa den här delen. Det är också en viktig lärdom inför framtida D&D:ande; att jag måste läsa äventyren med det här i åtanke och se till att välja ett som kan hålla mig inspirerad genom hela.
Hur som helst. Vi kör klart is-ön, vilket borde ta ca 2 heldagsspel till. Sen skulle jag föreslå en paus då vi kan fundera på både hur söndagsupplägget ska se ut i allmänhet och hur vi vill fortsätta med D&D i synnerhet.
Skicka en kommentar