Hej alla!
Jag hoppas att ni orkar hänga med mig här, detta är lite stream of consciousness kring något jag inte har tänkt jättemycket på men känner att jag skulle vilja att vi åtminstone funderar på tillsammans och är medvetna om.
Hur ställer ni er till Armitage files-kampanjen i nuläget? Känner ni er på något sätt snuvade på kofekten och att en massa veckor mer eller mindre kastats bort på något som vi definitivt inte kommer att färdigställa? Det finns så klart många gamla exempel på kampanjer som inte överlvet ett hiatus av någon som helst omfattning och risken är tydlig att detta är en av dessa kampanjer.
Vad jag vill veta är hur ni andra tänker kring den här kampanjen, om ni överhuvudtaget gör det? Finns det en önskan att återuppta den och berätta färdigt historian vi lämnade vid vägkanten för många månader sedan men som trots allt innehåller ett enormt galleri av karaktärer, händelser och idéer som finns kvar i buntar av papper i min bokhylla? Jag tror att en anledning till att den "lades ned" är att det var en väldigt svår kampanj att spelleda, då den bygger på en kombination av improvisation och GUMSHOE-systemet som jag aldrig riktigt blev bekväm med. Men finns det en överväldigande önskan att faktiskt driva detta till ett naturligt och tillfredsställande slut kan jag tänka mig att söka en ny väg att få detta arbete mer smärtfritt och smidigt.
Vad säger ni? Någon som har tänkt på detta öht? Jag menar inte att vi måste fatta något beslut just nu, utan är mer ute efter att sondera terrängen och se ifall ni bär på en besvikelse över detta projekt.
12 kommentarer:
En anledning till att jag kom att tänka på detta är att jag äger en hel del annat material till Trail of Cthulhu som jag då och då blir sugen på att använda, men det känns liksom inte rätt när vi har den där våldsamt komplexa kampanjen i vilken så mycket tid investerats liggandes inom samma spel.
Till exempel Bookhounds of London, som figurerade i kampanjens London-avsnitt men också är en bok full av material för en väldigt specifik typ av bibliofilscenarier i Lovecraftiansk anda. Jag har bland annat funderat på att skapa något kring just den bokhandel ni interagerade med när karaktärerna besökte London i Armitage-kampanjen, men det känns på något sätt väldigt fel när den kampanjen inte är slut. Kanske skulle man kunna spela andra, kortare, Trail-grejer som små interludes eller avstickarhistorier med någon form av koppling till själva kampanjen. Det skulle både rädda samvetet och faktiskt utveckla kampanjen.
Jag tror att den där sortens spel egentligen inte passar oss. Vi spelare fokuserar väldigt mycket på detaljer, vi gillar att spinna iväg på sidospår och vi har en tendens som grupp att spela försiktigt snarare än impulsivt (i alla fall när torbjörn inte är med). Att då ta oss an långa detektivkampanjer där detaljerna bara hopar sig tror jag leder till att vi tappar fokus på själva (roll)spelandet.
Med detta sagt har jag blivit mer och mer förälskad i HP:s värld, och tycker att det borde gå att få Trail att funka. Kortare äventyr med tydligare fokus, eller i alla fall kampanjer i mer episodisk stil (typ som vi gjort med TSOY) borde va klart möjligt. Att sentimentalt klamra oss fast vid forna tiders roliga tror jag bara hemmar framtidens roliga.
Tack, Erik. Det gör mig glad att du har reflekterat över det här och jag håller med om det du säger. När vi startade kampanjen förstod jag inte vilka massiva dimensioner den faktiskt skulle anta, och den typen av stora detektivkampanjer som traditionellt hör chtulhuspelandet till kräver en form av strama tyglar ifrån spelledaren som jag inte alls är bekväm med och som inte passar in i Armitage files-upplägget. Viljan att återvända från min sida handlar nog till stor del om att inte låta allt arbete och material gå till spillo, men utskrivna fotografier och liknande borde kunna återanvändas och det har om inte annat givit oss flera idéer som kan komma till användning i framtida spel.
Jag hyser samma kärlek som du till det lovecraftianska och tror, som du, att vi kan ha mycket kul med Trail fortfarande - men det kräver att vi rent psykologiskt släpper själva känslan av nederlag i att lämna en kampanj som glidit oss ur händerna och testa något nytt. Hoppas fortfarande verkligen få testa Bookhounds of London i sin ursprungliga form, till exempel. Och som jag noterade vid presentationen av det tidigare, finns fortfarande aspekter av Armitage att gräva upp och utnyttja för att skapa något med värde ur det som finns kvar av det förlista vraket. Parallella händelser, referenser, karaktärer som vi fann särskilt intressanta - placerade i en ny miljö och berättelse.
Hur känner ni andra? Någon som känner att de behöver closure på den här kampanjen för att med tillfredsställelse kunna fortsätta med lovecraftianskt rollspel? För jag tror det finns sätt att uppnå detta utan att nödvändigtvis återuppta kampanjen som den är.
UA-spelet rör sig mot ett slags slut (av episodiskt slag, tänk er den första säsongen av en engelsk sex avsnitts-serie) som jag ursprungligen tänkt det, och jag kan tänka mig att ta något litet trail-spel i anslutning till Halloween kanske?
Angående det sista har jag dock en önskan att få testa ett ordentligt Svavelvinter-äventyr (alltså något större än det introäventyr baserat på en episod ur boken Svavelvinter som vi körde förra sommaren.) Jag vet att även Joel varit väldigt sugen på det här spelet och tror att vi alla skulle kunna hitta något i den filosofiska fantasyn som spelet erbjuder. Här har jag dock ett förslag: det finns två tryckta äventyr till spelet, och jag skulle gärna köpa något av dem för att hjälpa oss "in" i tankesättet och Trakorien. En idé vore att vi skulle poola ihop till ett av dem baserat på en grundlig genomgång vid ett senare tillfälle. Ni kan också om ni vill gå in på Fria ligans hemsida och läsa in er själva på materialet. Äventyren heter Tramenze - intrigernas flod och Tricilve - lojalisternas tid.
Annars finns ungefär hundra spel vi inte hunnit spela eller spelat lite men som har mycket mer att ge, så vi har oändliga möjligheter att hitta något nytt och inspirerande.
Himla bra reflektion från Erik där, och jag instämmer också. Om jag skulle spela Trail igen skulle jag vilja fokusera på det psykologiska och rollspelandet än på detektivarbetet. Det som är mest fascinerande med Lovecraft är i alla fall för mig skräcken i att upptäcka att verkligheten inte alls är den vi tror att den är. Att konfronteras med maktlöshet, och tvingas släppa taget.
Tror jag har en tendens att vara väldigt mån om mina karaktärer, att vilja behålla kontroll över dem och behålla deras kontroll över situationen. Det behöver jag utmanas i.
Ligger nog mycket i det. Detektivarbetet är i och för sig alltid en viktig del i cthulhuspel jämfört med andra skräckrollspel, t ex Kult - men man kan kanske se det hela som en skala snarare än något binärt. Där Armitage hamnade väldigt långt ut åt investigationhållet på grund av kampanjens massiva karaktär och enorma mängd ledtrådar, medan vi föredrar att placera oss längre in mot karaktärsutveckling och dramatikhållet vilket är tänkt att vara en del av spelandet men som ett resultat av att ledtrådarna samlats in och man börjar reagera på dem som spelare. Det blev helt enkelt så väldigt mycket samlande av ledtrådar att inte mycket plats fanns till annat. Och materialet var överväldigande för oss alla varför det blev ansträngande att ge tid och utrymme åt karaktärerna och inlevelsen, kanske?
Minns någon the Dying of St Margarets. Det var för mig en speciell upplevelse i Lovecraftsammanhang, där stämningen var massiv utan att för dens skull missa det traditionella fokuset på detektivandet. Även new york-scenarierna vi spelade var trevliga, där ni spelade poliser. Men jag tor stämningen var tätare i det tidigare. Anledningen att jag tar upp detta är att upphovsmannen bakom st margarets har skrivit flera andra äventyr till Trail som jag tror att vi skulle kunna spela om lusten faller på, och fungera bättre för oss. Även Bookhounds of London, som sagt, vilket i och för sig kanske är särskilt tilltalande för en bibliofil som mig.
Den var helt sjukt bra faktiskt. Det var också ett väldigt fokuserat spel kring St Margarets, där det ganska tidigt blev klart att vårt enda val var hur vi skulle gå under :)
Tyckte mycket om St Margarets (och ditt resonemang). Undersökandet är naturligtvis viktigt för spelet, men kanske får ta ett steg tillbaka i tidsanspråk. Och varvas med mer stämningsscener och förebådande.
Skönt att höra att fler av er delar mina upplevelser av spelandet. Kan fukta er aptit något med att mannen bakom st Margarets skrivit en slags purist-serie av scenarion som utspelar sig på olika platser runtom i de brittiska öarna. De har ungefär samma storlek som nämnda st Margarets och utforskar olika lovecraftianska teman med psykologiskt fokus och obekväm hopplöshet i samma anda. Mitt intryck är att de lutar sig mot precis de ingredienser Kalle nämnde som sina favoriter i Lovecraftspelandet.
Bleka dimmor över grågröna kullar och hopplösa klipphällar runt avlägsna sfärer av stagnerad civilisation i trettiotalets Storbrittannien. Varje scenario centrerar kring en av dessa platser, såsom sanatorier på engelska landsbygden, fiskebyar i norra wales samt en antikhandel i London.
Alla dessa har jag tillgång till. Att vi dessutom har kampanjeramen som bygger på att spelarna driver en ockult bokhandel - med regler för resurserna kring den och nya, användbara karaktärsregler för "bookhounds" - och jagar sällsynta volymer i den uråldriga staden med alla dess mörka labyrinter och hemliga sällskap får mig att känna att vi har gott om nya intressanta avenyer för cthulhuspel post-armitage. Jag har även ett par andra scenarion jag tror ganska hårt på. Det är nog lugnt. Måste bara våga släppa allt det gamla.
Hej. Jag har inte kommenterat något om detta. Det beror ju på att jag under väldigt lång tid inte var med och spelade ToC. Var väl med under st Margarets, men är inte ens säker på att jag var med ändå till slutet på det.
Jag ville egentligen bara klargöra detta, så ni inte tror att jag dissar av lathet eller något.
Förmodligen skulle jag nog stå över ToC igen, mest för att det känns som att jag har missat otroligt mycket. Men går ni i en annan riktning eller spelar något fristående eller så är jag inte omöjlig. Vet inte exakt vad ni har diskuterat, har inte läst allt då jag inte hänger med i vad ni pratar om.
/Rant over
(Det är jag som är Jonas)
För att sammanfatta det relevanta för dig och dina funderingar: Vi kommer inte återuppta kampanjen. Spelar vi så blir det något nytt.
Skicka en kommentar