Skulle absolut inte ha något emot en till D&D-session. Vi borde dock försöka bestämma detta genemnsamt och kanske framförallt bestämma exakt när vi ska komma igång med trail igen så att jag vet när eventuella nya karaktärer måste vara fixade och så.
:-( Jaja, nya tag nästa vecka. Jag kanske rullar lite tärning på egen hand här hemma och kommer till spel med en karaktär på typ level 4-5. Gissar att det är lugnt.
Det var sinnessjukt mäktigt. Sinnessjukt. Och mäktigt.
Du minns kanske att familjen Gardiner hade bjudit in käre Terry Stanford(Erik) till ett storgille som skulle äga rum precis på den där natten då alla stjärnorna stod precis rätt. Angelägen om att hitta sin kidnappade syster Amy, bestämde sig Stanford att åka dit. Vi andra, efter att vi sätt de drunknade liken i familjens lagerlokal, var rätt skeptiska och bestämde oss för att följa med, på ett eller annat sätt.
Problemet var att vi alla var riktigt illa däran, ingen i riktigt bra form för att överleva en konfrontation om en sådan var nödvändig. Vi tog två åtgärder. För det första, tog Mr.Bellford (jag) med mig min schäfer, Rex. För det andra, bestämde sig Dr.Mannheim (TB), i lika del desperation som nyfikenhet, för att öppna den röda lådan. När han öppnade lådan föll han medvetslös. När han öppnade ögonen igen hade timmar förflutit inne på festen, men han hade i sitt huvud en uråldrig formel. Han visste att han kunde använda den som ett vapen mot sina fiender, men också att han behövde blod från dem för att kunna utföra formeln.
Inne på festen annonserade Oliver Gardiner att kvällen skulle avslutas med en resa till en ö ute i skärgården, i familjens lyxjachter. Stanford, Mannheim och Bellford hade en rendez-vouz ute på ägorna, där Stanford beslutade sig för att följa med på utflykten, medan Bellford och Mannheim beslutade sig för att de skulle försöka ta sig till ön i förväg och undersöka vad som försiggick.
Mildred Gardiner, som inte var på själva festen, höll på att lasta ombord utrustning på båtarna, och förbereda för utflykten. Bellford och Mannheim tog sig in under däck på båten, efter att ha mördat sjömannen som vaktade. Där väntade de på Mildred, överföll henne och började pressa henne på information.
Med hjälp av lite psykologi och tortyr lyckades duon få Mildred att erkänna familjen Gardiners planer. Oliver skulle hypnotisera alla som befann sig ombord på båtarna, och de skulle ledas passiva ut på ön, där Mildred skulle åkalla varelser från havets botten, som skulle avla avkomma med de hypnotiserade festdeltagarna. Detta var något familjen Gardiner hade gjort länge. Bellford och Mannheim tog över båten med våld, och säkrade en dos blod från Mildred. De styrde båten till öns skuggsida; avskild från ritualplatsen med en kulle och lite skog.
Mr.Stanford, vid detta lag ombord på den andra båten, hörde det klinkande glaset som betydde att det var dags för Oliver att hålla tal. Efter en kort introduktion växlade Oliver till ett okänt språk, och allt svartnade.
Bellford och Mannheim, med Mildred med sig som gisslan, smög upp till kullens kant och såg ett gäng kultister i kåpor göra iordning ritualen för att frammana varelserna från djupet. En av dem tilltalades som Gardiner, en mycket gammal man, som vi aldrig hade träffat. Troligen en släkting som fejkat sin egen död. Mannheim beslutade att det var dags att stoppa deras planer, och började läsa formeln. En ondskefull närvaro materialiserades någonstans nära dem, och Mannheim erbjöd Mildreds blod som offer. Den osynliga närvaron tog sig först till Mildred, bunden och munkavlad, och tömde henne helt på blod. När varelsen drack kunde vi se konturerna av en svävande, sjöstjärne-liknande best, med rader av fruktansvärda tänder. När Mildred var död sökte den upp den gamle mannen och dödade honom också. Panik bröt ut på ritualplatsen, men varelsen försvann ur synhåll när den var klar med den gamle mannen. Bellford och Mannheim tog tillfället att ta sig ner till stranden, och undersöka båtarna. Alla passagerare var under total hypnos, och på båten hittade vi Oliver Gardiners blodlösa lik. Det verkade som om varelsen nu var ute efter alla som delade blodet den fått i offer.
Med lite våld lyckades vi väcka mr.Stanford ur sin trans. Tillsammans började de tre (fyra om man räknar hunden) söka ön efter Stanfords syster, Amy. Till sist hittade de en stuga i skogen, där en grupp smått panikslagna anställda säkerhetsvakter tillhörande familjen gardiner hade bunkrat upp sig. Vi avvaktade i skogen, och lyssnade på deras samtal. Vi lyckades se att Amy var inne i stugan. Samtal inifrån stugan avslöjade att de hade fått i uppgift att fullfölja ritualen om familjen Gardiner inte kunde. Vi beslutade oss för att skrida till handling. Vi öppnade eld mot vakterna i stugan, och de mötte oss i samlad trupp. Med nöd och näppe, och med hjälp av Bellfords schäfer Rex, kunde vi övermanna vakterna.
Just när vi trodde faran var över, och Doktor Mannheim var den enda kvar vid medvetande, närmade sig den oheliga närvaron återigen, ännu törstig för människoblod. Svävandes över Terry, lyckades Doktor Mannheim i sista stund skicka bort varelsen.
Skadade som vi var, larmade vi polisen om en massaker på ön, och flydde platsen. Vi avrapporterade hos professor Armitage, i hopp om att hotet var avstyrt.
Det var då vi fick veta att ett antal nya märkliga brev hade dykt upp. Även om vi avstyrt delar av hotet, var det inte över än.
13 kommentarer:
Jag kommer allra troligast att vara i stugan då. Synd, jag fick verkligen blodad tand sist.
Skulle absolut inte ha något emot en till D&D-session. Vi borde dock försöka bestämma detta genemnsamt och kanske framförallt bestämma exakt när vi ska komma igång med trail igen så att jag vet när eventuella nya karaktärer måste vara fixade och så.
Jag kommer vara borta söndagen den 17 och 24, så det kan ju vara bra tid att köra igång med trail. Terry kanske behöver lite tid med sin syster :)
lame! inge d&d för mig på tre veckor, med andra ord! this will not stand!
å andra sidan, trail var jävligt roligt sist. spännande med en ny episod.
Kalle och Ludde är borta. Om Peter fortfarande är i sörland och Joel hänger med brudar så antar jag att det inte blir nåt.
Oh Crap!
Peter är i stugan och Joel kommer kanske till pizzan, så jag tror att vi ställer in.
Trist, men ja, det känns som att det är omöjligt.
:-( Jaja, nya tag nästa vecka. Jag kanske rullar lite tärning på egen hand här hemma och kommer till spel med en karaktär på typ level 4-5. Gissar att det är lugnt.
Eller ja, inte nästa vecka. Nästa vecka försöker vi dra igång Cthulhu igen om jag förstått saken rätt.
Det måste vara lugnt. Jag är på väg att ta över en nation as we speek, får se hur det går. Har ett gäng slag kvar.
Nästa vecka lär jag vara borta eller snarare på väg hem, men kommer inte kunna spela. Tänkte bara vara ute i god tid med att säga det.
På tal om Trail så inser jag nu att jag inte har nån aning om hur det slutade? Det har inte kommit upp nån sammanfattning på bloggen va?
Det var sinnessjukt mäktigt. Sinnessjukt. Och mäktigt.
Du minns kanske att familjen Gardiner hade bjudit in käre Terry Stanford(Erik) till ett storgille som skulle äga rum precis på den där natten då alla stjärnorna stod precis rätt. Angelägen om att hitta sin kidnappade syster Amy, bestämde sig Stanford att åka dit. Vi andra, efter att vi sätt de drunknade liken i familjens lagerlokal, var rätt skeptiska och bestämde oss för att följa med, på ett eller annat sätt.
Problemet var att vi alla var riktigt illa däran, ingen i riktigt bra form för att överleva en konfrontation om en sådan var nödvändig. Vi tog två åtgärder. För det första, tog Mr.Bellford (jag) med mig min schäfer, Rex. För det andra, bestämde sig Dr.Mannheim (TB), i lika del desperation som nyfikenhet, för att öppna den röda lådan. När han öppnade lådan föll han medvetslös. När han öppnade ögonen igen hade timmar förflutit inne på festen, men han hade i sitt huvud en uråldrig formel. Han visste att han kunde använda den som ett vapen mot sina fiender, men också att han behövde blod från dem för att kunna utföra formeln.
Inne på festen annonserade Oliver Gardiner att kvällen skulle avslutas med en resa till en ö ute i skärgården, i familjens lyxjachter. Stanford, Mannheim och Bellford hade en rendez-vouz ute på ägorna, där Stanford beslutade sig för att följa med på utflykten, medan Bellford och Mannheim beslutade sig för att de skulle försöka ta sig till ön i förväg och undersöka vad som försiggick.
Mildred Gardiner, som inte var på själva festen, höll på att lasta ombord utrustning på båtarna, och förbereda för utflykten. Bellford och Mannheim tog sig in under däck på båten, efter att ha mördat sjömannen som vaktade. Där väntade de på Mildred, överföll henne och började pressa henne på information.
Med hjälp av lite psykologi och tortyr lyckades duon få Mildred att erkänna familjen Gardiners planer. Oliver skulle hypnotisera alla som befann sig ombord på båtarna, och de skulle ledas passiva ut på ön, där Mildred skulle åkalla varelser från havets botten, som skulle avla avkomma med de hypnotiserade festdeltagarna. Detta var något familjen Gardiner hade gjort länge. Bellford och Mannheim tog över båten med våld, och säkrade en dos blod från Mildred. De styrde båten till öns skuggsida; avskild från ritualplatsen med en kulle och lite skog.
Mr.Stanford, vid detta lag ombord på den andra båten, hörde det klinkande glaset som betydde att det var dags för Oliver att hålla tal. Efter en kort introduktion växlade Oliver till ett okänt språk, och allt svartnade.
Bellford och Mannheim, med Mildred med sig som gisslan, smög upp till kullens kant och såg ett gäng kultister i kåpor göra iordning ritualen för att frammana varelserna från djupet. En av dem tilltalades som Gardiner, en mycket gammal man, som vi aldrig hade träffat. Troligen en släkting som fejkat sin egen död. Mannheim beslutade att det var dags att stoppa deras planer, och började läsa formeln. En ondskefull närvaro materialiserades någonstans nära dem, och Mannheim erbjöd Mildreds blod som offer. Den osynliga närvaron tog sig först till Mildred, bunden och munkavlad, och tömde henne helt på blod. När varelsen drack kunde vi se konturerna av en svävande, sjöstjärne-liknande best, med rader av fruktansvärda tänder. När Mildred var död sökte den upp den gamle mannen och dödade honom också. Panik bröt ut på ritualplatsen, men varelsen försvann ur synhåll när den var klar med den gamle mannen. Bellford och Mannheim tog tillfället att ta sig ner till stranden, och undersöka båtarna. Alla passagerare var under total hypnos, och på båten hittade vi Oliver Gardiners blodlösa lik. Det verkade som om varelsen nu var ute efter alla som delade blodet den fått i offer.
Med lite våld lyckades vi väcka mr.Stanford ur sin trans. Tillsammans började de tre (fyra om man räknar hunden) söka ön efter Stanfords syster, Amy. Till sist hittade de en stuga i skogen, där en grupp smått panikslagna anställda säkerhetsvakter tillhörande familjen gardiner hade bunkrat upp sig. Vi avvaktade i skogen, och lyssnade på deras samtal. Vi lyckades se att Amy var inne i stugan. Samtal inifrån stugan avslöjade att de hade fått i uppgift att fullfölja ritualen om familjen Gardiner inte kunde. Vi beslutade oss för att skrida till handling. Vi öppnade eld mot vakterna i stugan, och de mötte oss i samlad trupp. Med nöd och näppe, och med hjälp av Bellfords schäfer Rex, kunde vi övermanna vakterna.
Just när vi trodde faran var över, och Doktor Mannheim var den enda kvar vid medvetande, närmade sig den oheliga närvaron återigen, ännu törstig för människoblod. Svävandes över Terry, lyckades Doktor Mannheim i sista stund skicka bort varelsen.
Skadade som vi var, larmade vi polisen om en massaker på ön, och flydde platsen. Vi avrapporterade hos professor Armitage, i hopp om att hotet var avstyrt.
Det var då vi fick veta att ett antal nya märkliga brev hade dykt upp. Även om vi avstyrt delar av hotet, var det inte över än.
Det är där vi tar vid nästa gång.
Skicka en kommentar