TSOY Spelmöte två – Ett hårt regn

Fan, det är svårt att få de här sammanfattningarna korta när jag vill fånga alla coola grejer ni gjorde. Ah, det är hursomhelst inget lästvång även om jag skulle uppskatta ifall ni som var med kollar igenom det och ser om det är något ni minns annorlunda/saknar.

I helgen befinner jag mig alltså mitt uppe i inaveln men kommer hem söndag så det hotar inte eventuellt spel. Hur ser det ut för er?


Johan kan
Torbjörn kan
Jonas kan
Kalle kan
Erik kan klockan fyra

Den första scenen öppnar på Philippe som frustande av smärta får ryggen tvättad och ihopsydd, Läkaren Alain behöver döttrarnas hjälp, men de står paralyserade i ett hörn och stirrar. Efter några kalla kommandon ifrån sin far kommer de vettskrämda över för att hjälpa till.

Det råder viss uppståndelse i lägret då det andra skeppet på två dagar är på väg in.

Fören på skeppet - Marcel du ciéle Noir (Torbjörn) tittar på djungeln som sträcker ut sig framför honom, svart och ogenomtränglig. Hans trolovade talar med den unga handelsbaronessan Helene de Braud, vars make spyr ljudligt över relingen någonstans i periferin. Richildis, hans blivande maka, säger att Helene berättat rykten om D’anton. Det sägs att han var lika paniskt besatt av döden som Marcel. Vissa tror att han reste ut i flykt ifrån något. Efter en besvärad, märklig ordväxling med Richildis står Marcel ensam med Helene och tittar in mot stranden och det till synes trötta, oplanerade klustret av hyddor som tycks på väg att hasa ner i vattnet när som helst.

I D'antons hydda står Edmund och pratar affärer med Duval. Han vill köpa landområden och dessutom hindra de ankommande från att öppna ett horhus på grund av ett muntligt avtal han ska ha haft med D'anton.

Farkosten anländer. Miliskaptenen Gustave kastar svarta blickar mot Marcel, som tycker sig känna igen honom. Med en användning av secret of contacts etablerar Torbjörn att Gustave och Richildis en gång var ett par. Marcel snackar in sig på Duvals expedition. När det kommer fram att han inte har husrum föreslår Philippe att de kan bo hos honom i utbyte mot att Richildis undervisar flickorna. I kvällsmörkret hinner de inte märka den överförfriskade soldat som raglar fram och börjar slita i Richildis klänning. Han oskadliggörs med viss möda. Marcel kräver ursinnigt att soldaten straffas i hans åsyn, medan Gustave inte vill riskera kompanimoralen med fler offentliga bestraffningar.

Några interaktioner på Philippes hydda följer, där bland annat Marcel med några historier får systrarna att le för första gången sedan deras ankomst. Detta får också Philippe att våga sig på en anekdot med relativt gott resultat. Nästa dag tränar de fäktning samtidigt som Duval inne i lägret upptäcker att Cador saknas. Hans dörr står på glänt men hyddan är tom. En av bosättarna, Claudette Quennelau, kommer fram och förklarar med gråt i halsen att hennes äldste son inte kommit hem ifån en jaktexkursion med makarna de Tinteau, som hon alltid tyckt verkar lite misstänkta i sin tystlåtenhet. Deras samtal bryts av en plötslig regnstorm, så kraftfull att den sliter sönder hustak och krossar människor. När regnet avtagit en aning vågar sig folk ut till den fasansfulla förödelsen och börjar gräva fram sina grannar. Marcel får något djävulskt över sig och välter en ranglig husram över Gustave, som skadas svårt. Blixten har slagit ner i Philippes hydda och försatt Richildis och flickorna i chock. Marcel hämtar virke, men stoppas på vägen tillbaka av Edmund som har ett förslag: Om Marcel lägger in ett gott ord för honom i sitt hus och hetsar Duval mot infödingarna kan Edmund ordna ett möte med en mystisk eremit som fruktas av infödingarna och sägs ha makt över levande och döda andar.

Kvällens sista bild var Camille som vaknar upp mitt i natten och ser sin far sitta tyst vid fönstret, med en tår rullande ned för kinden.