Nu har jag hunnit låta gårdagens spel sjunka in en aning, och känner att jag vill snacka om en del grejer. Det var stundvis väldigt coolt och protagonisterna är riktigt feta allihop, men jag kände mig också stundtals väldigt frustrerad! Shit vad svårt det var att spelleda utan förberedelser, DRYH känns verkligen som ett spel där man måste göra karaktärerna några dagar innan själva spelsessionen så att man som spelledare har ett tag på sig att hitta på grejer som träffar var och ens intressepunkter och knyter samman rollpersonernas berättelser.
Era öppningsscener var jäkligt bra, men jag är lite missnöjd med hur jag skötte själva klippningen då det kändes som att vissa ibland fick hålla på lite för länge. Även detta hade lite med bristen på förberedelser att göra tror jag, då jag liksom kände att jag inte riktigt visste var vi var på väg och ville försöka "spela" oss fram till nya idéer.
Sedan kändes det rätt mycket som att ni bara fick vandra planlöst omkring och hamna i lite random trubbel, då jag inte riktigt lyckades klämma fram några bra konflikter utöver den centrala grejen med poliserna. Det märktes ganska tydligt när ni inte riktigt visste vad ni skulle göra och jag svettades mer och mer i mitt famlande efter intressanta händelser. Det kändes som att jag gjorde det till lite för mycket "Kolla på min konstiga setting!" istället för att introducera angelägna konflikter, när jag började känna mig osäker. Så till nästa gång ska jag försöka tighta upp spelet lite mer och fokusera på saker som faktiskt berör era rollpersoner.
Det skulle vara skönt om ni kunde kommentera spelsessionen och ge lite feedback. Särskilt om ni har önskemål på något ni skulle vilja se i berättelsen, något ni vill göra med er karaktär (eller någon annan) eller något som bara var coolt som ni skulle vilja ha mer av. Vad som helst. Kom gärna med kritik också, vad var mindre bra? Hade ni samma känsla som jag när det liksom "tappade fart"? Vad kan vi göra för att göra de problematiska delarna smidigare?
---
Snart kommer det en Carry-karaktär, förresten.
9 kommentarer:
Jag tyckte definitivt att spelet tappade fart efter introduktionerna (dom var dock sjukt bra allihop). Jag tror att alla skulle ha gått igenom lite vad vi skulle vilja uträtta i mad city och du skulle kunnat ge lite förslag på vad vi skulle kunna tänkas stöta på, då hade vi nog fått mer att bygga på.
Jag har funderat lite på min karaktär och jag tror det vore kul om jag träffade mina spöken. I verkligheten har jag aldrig egentligen interagerat direkt med dom, jag är inte ens säker på om jag är hemsökt eller bara galen. I mad city skulle dom dock kunna bli en "verklig" reflektion av vad dom är i mitt huvud. Jag skulle kunna träffa nån bara i förbifarten på gatan och byta några ord. En annan skulle kunna vara fientligt inställd och förstöra för mig medans en tredje skulle kunna hjälpa mig ur en knipa. I slutändan skulle jag kunna tänka mig att den här upptrappningen leder till att jag antingen försonas med spökena eller att jag blir helt galen.
missade helt denna post. Svar komme rimorgon, för nu ska jag sova.
på tal om dryh så tror jag peter sa att han inte kunda komma på söndag och jag måste eventuellt spela samba. ska vi kanske försöka lira nån annan dag?
Jag håller med om att det tappade fart på slutet. Introscenerna var sjukt coola också.
Jag vill utveckla det här med min flickvän. Skulle gärna ha lite fokus på det. Hon låg där döende och jag bara stack liksom. Dessutom undrar jag vad som händer utanför Mad City. Är jag efterlyst? Har dom hittat min flickväns lik? Vad gjorde poliserna sedan jag flytt egentligen?
Jag vill också börja freaka ut med att måla/rita konstiga saker i mitt ritblock som sedan kommer till liv. Scareeeey.
Sedan finns ju hela den här grejen med mitt behov om att bli berömd och så. Det vill jag också ta in i berättelsen, vad är jag beredd att göra för att bli berömd?
Förrresten Erik, sjukt cool idé att låta dina spöken materialiseras i Mad City för att konfrontera dig där.
Jag måste komma på ett syfte för mig att vara i Mad City.
Jonas, kan det inta va så enkelt att du måste välja mellan berömmelsen och din flickväns liv? Hur det direkta valet skulle uppstå kräver kanske en del jobb, men men..
Ja, det känns jäkligt mitt i prick faktiskt Erik. Hennes liv är väl tekniskt sett redan förlorat, men hennes minne/själ/whatever. Jag har ett par idéer.
Låter bra grabbar.
Sweeeet, är peppad utav bara fan på morgondagen! Peter kommer att missa nåhot, mohahahah.
*något
Skicka en kommentar