11 december 2006
Det har hackats och slashats...
Ännu en dungeon sönderhackad, ännu en trave vidriga monster ligger slagna i pölar av sitt eget blod! Yuan-Tiernas fasansfulla boning har jämnats med marken och givit er var och en något bisarra 5440 XP! Det krävde visserligen två liv, men i det långa loppet misstänker jag att ni anser det värt mödan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Du ligger, om jag inte har missat något i ekvationen, på 13520 efter att XP:n har adderats. För att nå level 6 fordras 15000, inte långt kvar alltså.
Tilläggas bör att du har ett par hundra experience mer än alla andra på grund av något du gjorde i början av kampanjen som jag inte minns vad det var (Mark spelledde den delen).
Angående återupplivningarna, nej det kommer inte vara billigt. Räkna med ett par tusen per rezzad skalle i alla fall. Däremot kanske Tabuk kan spotta er några dollars, men då kommer ni stå i ordentlig skuld till honom. Ett intressant val har faktiskt uppstått! Återuppliva dom själva med er gemensamma kassa och ni har möjlighet att kräva alla möjliga saker av dem (det här alternativet torde väl vara mer tilltalande för gruppens businessmen, kan tänka mig att ni kan hitta på en tuff deal med rätt saftig ränta... vore väl rätt schysst att ha en slav?) då de faktiskt är syldiga er sitt liv plus en herrans massa guld, eller låta Tabuk ta hand om det hela och slippa eventuella konflikter och arbetet kring själva dealen (det skulle ju effektivt innebära att det bara är de två påverkade döingarna som står i skuld till honom, vilket väl vore rätt bekvämt, dock finns ju risken att han kräver deras tjänster vid väldigt olämpliga tillfällen... hursomhelst slipper ni få smuts på era händer och kan fokusera på att raida dungeons).
Jag tycker det känns lite töntigt att när man dör så ska det bara vara att rezza den. Trots att det är mig det berör så tycker jag att det verkar lite väl enkelt. Vi diskuterade detta i början av kampanjen, då sa vi att det skulle kännas lite tyngre. Vi sa att vi skulle vara lite mer kreativa när vi tar tillbaka döda karaktärer och att väva in det i handlingen som om resurektions är något väldigt ovanligt och episkt.
dessutom har jag svårt att tro, på grund av en bristande moral innom gruppen, att någon skulle ha motiv utan att ha en ordentligt hållhake.
Jo, det kanske ligger något i det. Jag hade tänkt ta 2000-2500 per person eller något liknande, men det kan ju faktiskt vara så att detta ändå på sätt och vis bryter ned en ganska (väldigt) viktig aspekt av spelsystemet. Det vill säga anledningen till att taktiskt planera sina drag för att undvika att rollpersonen dör. Synd bara att det var de två i nuläget drivande karaktärerna som trillade pinn. Joels jakt på dubbelkrok finns ju kvar i och för sig, och vi skulle vara ganska dåliga spelledare om vi hade bestämt oss för händelser som måste inträffa och bara återupplivade de inblandade karaktärerna för att det skall passa vår planering. Det här är en svår diskussion! Å ena sidan känns det ju väldigt tråkigt när intressanta karaktärer dör meningslöst, men å andra sidan är hotet om att förlora sin rollperson en ganska viktig del av D&D.
Kan vi inte säga att det mäktiga oraklet ute i öknen återupplivar mig med öknens kraft för att Akil behövs för något särskilt, typ rädda världen eller liknande. Min karaktär passar att representera rebellerna för att han lutar lite åt båda klanernas taktik och är mer hängiven åt "saken" än de flesta. jag tycker ändå att oraklet måste ha en större roll i det här kapitlet än hitills.
det skulle kännas jävligt snopet om vi inte kunde lista ut vad som egentligen hände på festen.
på tal om ingenting så har jag kommit på ett motiv till Akils möjliga anhängning till gruppen. Akil har en sak han håller kärt, en halvblodskvinna utanför rebellen. kvinnan är nån rakshasas slav och hon säljs till kapten dubbelkrok som i sin tur skeppar iväg hon. då måste Akil tillsammans med resten av oss rädda henne från den äklige men ändå aningen trevlige kapten dubbelkrok (som jag tycker borde förbli våran nemesis ett bra tag till).
Men var ställer det Erik? Skall din karaktär återuppstå bara för att han råkar ha polare i öknen, medan hans får vara kanonmat eftersom han bara har en försvunnen brorsa...
alternativ skulle vara, om inte erik är fasst besluten att bli rezzad på vanligt vis, att eriks brorsa rezzar honnom. eriks karaktärs själ kan väl få fastna i nåt och eriks magikerbrorsa kan väl göra nåt med det. eller att han tar och börjar spela sin brorsa som vi ändå menar att hitta.
kan vi inte säga att återuppståndelse från de döda är bara tillåtet om det går att få in i handlingen, sen får man väga det mot hur lätt det skulle vara att sy in en ny karaktär. jag tycker att handlingen är viktigare än karaktären, vid vissa delar av kampanjen så är olika karaktärer olika viktiga men förr eller senare så måste varje karaktär få komma i fokus. det är det jag älskar med den här spelstilen, att det handlar om karaktärer man själv skrivit men dom är en mycket större del av handlingen än i färdigskrivna äventyr.
Jag har inget problem med att mina karaktär dör och försvinner, jag känner inte att min karaktär är för viktig för att dö men jag tycker att rebbellerna och deras upptåg är känns jävligt intressanta just nu.
Våre det töntigt om någon annan från rebellerna slöt sig till gruppen efter akils död, vad har sandtatterna för egentlig nytta äventyrarna nu? kanske akil får förbli död men kan förmedla nåt via oraklet. jag vet inte, jag har börjat få slut på ideér.
Fina idéer! Jag är som sagt lite tveksam till att införa enkel återupplivning i och med att det kan skada en viktig aspekt av regelsystemet när döden inte längre är ett hot. Men om det medför digra konsekvenser (och dessutom bara kan göras en gång, inget "jaaa men den här gången kan ju mina akvariefiskar dö medan jag ligger i templet" haha) som dessutom har en regelpåverkan ser jag inget direkt hinder i det. Kommer ni ihåg prestige classe "tainted" som jag snackade om förut? Den där man plötsligt delar kropp med en demon/ond ande alltså. Vi skulle kunna slänga ihop en sådan som är mer skräddarsydd för just den lösning vi väljer för en specifik karaktär.
Prestige classes kan ju förresten vara något för er andra att börja kolla lite på också. Jag ska ta med en trave Dragon magazine nästa gång så kan vi botanisera lite.
Jag tycker att återupplivning ska reserveras till då det blir nödvändigt (som nu anser jag). Jag vet inte om det funkar att man har ett extraliv var, "oj jag dog, vilken tur att jag sparade mitt extraliv". Varje död måste utredas fall för fall.
MEn jag tycker om karls inlägg.
Det våre coolt om min karaktär fick en till dimension, han känns tyvär lite platt just nu, han är typ en true neutral paladin (inte direkt skitspännande att spela efter det här kapitlet). Min karaktär (just nu) personifierar true neutral, hans ända mål är att återfå balansen i världen. Det vore intressant om han fick sig en ond sida, vilket skulle tvinga hans andra sida att bli godare. Han börjar inse att perfekt balans även det för med sig konsekvenser. Händer inte detta araben i ett av dom nyare Prince of Persia-spelen?
Visst blir det spel på söndag?
Javisst, det kräver ju att det går att motivera och dessutom är önskat av alla inblandade. Problemet är bara att det helst inte ska kännas så godtyckligt eftersom D&D i sin "spelighet" bygger rätt mycket på rättvisa och konsekvens i alla aspekter. Det får ABSOLUT inte upplevas som att det hela ligger i spelledarens händer att avgöra vem som dör och vem som lever.
Hursomhelst gillar jag de idéer som presenterats nu och tycker absolut att vi kan göra något av dem, men jag vill ju gärna ha en klar bild av hur vi löser dessa frågor på ett rättvist och konsekvent vis i framtiden. Personligen har jag ingenting emot att man använder "extraliv", det funkar ju bra i WFRP...
Något jag tycker är viktigt är att man inte kan göra något sådant överallt, utan att möjligheten kan finnas på den här typen av högmagiska platser men inte i till exempel påfågeltronen där allt är lite mer nedtonat och vardagligt.
Förutsatt att tillräckligt många kan (tror vi kör med fyra som nedre gräns, as usual) så spelar vi söndag. Jag vill hemskt gärna att vi fortsätter traditionen att käka tillsammans, eftersom det känns som en bra chans att snacka av sig och komma i form för spelet. Ska vi säga att vi träffas här tre?
Ja, att det medför någon form av spelteknisk (och in-game) konsekvens känns rätt viktigt. Jag minns inte hur det är med fate points i wfrp, men där handlar det väl mer om att det helt enkelt händer något oväntat vid det tillfälle man skulle ha dött. Det är ett schysst sätt att göra det, men jag tycker faktiskt det här känns ännu mer intressant.
Rein, du nämnde att det bör reserveras till när det är nödvändigt vilket jag tycker låter bra på sätt och vis. Men samtidigt känns det lite konstigt, vem bestämmer när det är nödvändigt? I det här fallet känns det mycket som att det rä nödvändigt helt enkelt för att jag och mark har planerat en massa encounters och dungeons som har med era karaktärer att göra och inte vill att allt arbete skall gå till spillo, vilket känns lite fel.
Det känns samtidigt lite konstigt om sex olika rollpersoner traskar omkring med en demonsjäl i sin kropp eller ett ruttnande ansikte som alla är konsekvenser av att de dött, vilket för tankarna in på alternativa sätt att undvika döden. Om vi fortsätter på "extraliv"-linjen så kan man ju tänka sig att man kanske inte alltid måste dö i själva fiktionen bara för att man hamnar under -10 HP. Man "dör" rent spelmekaniskt, men i berättelsen kan man till exempel bli slagen medvetslös och tillfångatagen eller senare få en massa minus för de massiva fysiska trauma man utstått under striden (sönderhugget ansikte, punkterade lungor, krossade revben, utvidgat anus). Helst kan det väl vara något mer kreativt än så, men huvudsaken är att man liksom inför feta komplikationer av något slag som inte måste ha med att magiskt återvända från de döda att göra.
Sen skulle jag gärna se en house rule som får RP-död att kännas mer meningsfull. Kanske något i stil med den som finns i Dogs, där man när rollpersonen dör får möjlighet att själv skapa en sista scen för sin henne då man till exempel kan knyta ihop lösa trådar, införa något nytt till storyn eller helt enkelt göra en maffigt grandios dödsscen.
Det hade till exempel varit coolt om Erik kunde ha en scen där han ligger döende på stengolvet och försöker få de andra att svära på att ära hans minne genom att finna hans bror eller något.
"Sen skulle jag gärna se en house rule som får RP-död att kännas mer meningsfull. Kanske något i stil med den som finns i Dogs, där man när rollpersonen dör får möjlighet att själv skapa en sista scen för sin henne då man till exempel kan knyta ihop lösa trådar, införa något nytt till storyn eller helt enkelt göra en maffigt grandios dödsscen.
Det hade till exempel varit coolt om Erik kunde ha en scen där han ligger döende på stengolvet och försöker få de andra att svära på att ära hans minne genom att finna hans bror eller något."
Detta gillar jag. Annars tycker jag att vissa idéer här har varit lite väl mycket. Att det bara skulle gå att rezza någon när det är "nödvändigt" känns helt off. För inte fan bryr sig min karaktär om utifall Erik eller Rein är viktiga för storyn liksom. Om inte möjligheten fanns skulle jag nog begrava dem nere i grottan (en begravning god nog åt en konung) och nöja mig med det. Hade nog fortsatt med att rädda hans bror dock, finns ju trots allt potentiella pengar i det.
Hur som helst. Jag är nog inne på Johans linje också, att det är fånigt om sex personer går runt och luktar ruttet kött och har onda andar inom sig.
Själv är jag ganska förtjust i den ekonomiska biten, 2500 gp ( plus ränta) är tillräckligt mycket pengar för att jag inte skulle vilja dö, helt klart. Det är också tillräckligt med pengar för att få mig att tvivla på utifall jag verkligen behöver rezza någon (i all fall om jag misstänker att denne kan ha svårt att betala tillbaka).
Däremot skulle jag absolut kunna tänka mig både långa läketider (har väl inte varit på tal, men det skulle kännas rimligt) och psykologiska men. Det kan ju handla om t ex saker man sett medan man befann sig mellan livet och döden, syner man inte riktigt klarar av att hantera när man kommer tillbaka till jordelivet etc. Men att få en rutten fläck på röven känns helt enkelt bara motnjudande och jävligt skumt. Jag skulle även kunna tänka mig mer spelmekaniska lösningar som att man får en viss sänkning i sina abilitys under en tid (helst satt i spelmöten) efter återupplivningen.
Jag vill avsluta med att be om ursäkt, känns som att jag har varit lite väl dissig i detta inlägg.
Spel klockan tre imorgon,
cheers
Jonas
Tja, tanken var väl egentligen att även den där ruttna fläcken i röven skulle innebära speltekniska konsekvenser utöver att inleda en ny "storyline" för karaktären.
Kalle, Jag håller med. Muskler som inte har återställts funkar finfint för mig.
Men en rutten fläck kommer jag ha svårt att ställa mig bakom.
Kvällens XP-skörd (inkl. "quest-XP"): 1150
Skicka en kommentar