Som jag sa igår vill jag hemskt gärna skriva något om spelandet bara för att få posta den här bilden, men det är grymt svårt att komma på något konstruktivt att säga efter en så fantastisk session som gårdagens. Vi har på väldigt kort tid jobbat upp en fantastisk intensitet i berättandet. Man lär sig jäkligt mycket om karaktärerna hela tiden och det känslomässigt starka spel jag upplevt under de här två sessionerna har inte många tidigare spelupplevelser kommit i närheten av. Faktum är att jag nu, efter att ha låtit det sjunka in lite, känner att gårdagens session definitivt är en av mina topp 3-spelsessioner någonsin.
Jag älskar snacket mellan scenerna som hjälper alla att få insikt om varandras karaktärer och att stärka och formulera uppfattningen om sin egen. Tack till Anders S och Jonas M för att de påminde mig om att satsa hårdare på det! Det känns som att det verkligen gör alla scener bättre eftersom det är lättare att veta vad man ska fokusera på och vad karaktärernas agerande i scenerna säger. Jag har aldrig spelat ett spel där det tematiska perspektivet på rollpersonernas handlingar är så tydligt, man vet känner verkligen hela tiden var karaktärerna handlar om! I varje scen med Josef sitter man och hoppas att han skall göra något fint, visa att han inte är ett svin, men han halkar dit gång på gång och tar den lätta vägen. Man vill ju gilla honom, men han gör det inte lätt! Helt perfekt tajming att hans soptlight kommer nu, för det hade nästan varit för tungt att se honom svina vidare utan att något stort händer. Jesajas sviktande självförtroende är också på samma gång underbart och rätt kämpigt att följa, grymt bra hur ni hjälper varandras berättande i era egna scener förresten. Jesaja skulle inte alls vara samma person om vi inte fått se alla dessa händelser med hans barn som han strider för att få någon sorts kontroll över. Noa har känts som en stark och väldigt nihilistisk karaktär hittills, som inte är så intresserad av samspelet med andra människor. Men den känslosamma flyktscenen tillsammans med Jesajas dotter senast gav honom en helt ny dimension, kändes det som i alla fall.
Jäklar vad jag längtar efter nästa avsnitt, då helvetet verkar braka loss på riktigt!
Har ni några betraktelser ni vill dela med er av? Något särskilt ni tycker har varit coolt eller något ni skulle vilja se mer av? Mer generella åsikter?
3 kommentarer:
Bra skrivet, Johan.
Jag tror inte att det finns särskilt mycket att tillägga. Det känns så grymt bra just nu.
Men det känns sjukt fint att vi är så bra på att göra intensiva scener som alltid tillför något. Jag kan inte komma på en enda scen som har varit lite trött och som har känts onödig. Kan vi hålla uppe det i tre avsnitt till, vilket jag tror att vi kan, kommer det här att bli exceptionellt välutfört.
I pulled into Nazareth, I was feeling 'bout half-past dead ...
Jäkligt roligt att läsa!
Och grym bild.
Jag hade sjukt roligt senast. När vi har en setting som är så cool som denna är det inte alls svårt att ständigt hitta nya idéer som knyter ihop karaktärerna och storyn. Faktum är att jag ständigt sitter med många olika planer, och tvingas dumpa de andra idéerna för den mest tilltalande. När vi har öppna diskussioner mellan scenerna blir just det aldrig svårt heller.
Jag tror att du har rätt i din observation att det kanske är en förändring till stånd hos Noa. Men riktigt vad det blir kommer vi nog få se när det börjar närma sig för Noas spotlight... jag har faktiskt inte bestämt mig än.
Däremot kan jag garantera att den förrädiske rebel-informatören Bartolomeus kommer att sätta både Noa och hans familj i klistret inom en snar framtid.
När vi syns igen står det stadium som bilden visar (vårat hem!) i lågor...
Spännande!
Skicka en kommentar