Okej. På Jonas begäran har jag bestämt mig för att ta mig an det oerhört dramatiska fantasyspelet Hero’s Banner som nästa del av min övning. Det här spelet är väldigt fokuserat på hög dramatik och svåra val, vilket tydligt manifesterar sig i att de enda regeldelar man bygger karaktären med är sådana som är helt och hållet knutna till rollpersonens inre konflikt. Det finns alltså inga färdigheter, grundegenskaper, kroppspoäng eller andra mer simulerande element.
Settingen är mörk, episk men samtidigt ganska skitig. För er som läst George R.R. Martins A song of Ice and Fire kan jag säga att den är en väldigt lämplig inspirationskälla. Stora konflikter och ränksmideri mellan adelshus, med dramatik av Shakespeareianska mått. Krig, våld, sex, makt och plågade hjältar som slits mellan olika viljor.
Rollpersonerna är alla unga adelsmän (eller kvinnor) vars berättelser bygger på en inre konflikt där de dras åt tre olika, oförenliga, håll. Rikets öde ligger i deras händer, och de måste välja en väg in i historieböckerna (när vägen har valts slutar karaktärens berättelse). Istället för att förklara för mycket innan jag börjat gör jag som jag gjorde med DRYH, jag skapar karaktären steg för steg och förklarar eftersom. För att texten skall bli lättare att följa skriver jag förklaringarna i kursiv stil.
Namn: Robert Tucaescu. Son till Kung Dragos Tucaescu, yngst av tre syskon. Han har en äldre bror som skall ärva tronen, och en syster som nyligen gifts bort till en äldre adelsman för att skapa fred i regionen då denne tidigare hotat sluta sig till rikets fiender i det krig som är på gång att starta. (När man hittar på ett namn i det här spelet är det inte bara ett namn, utan grunden till det nät av politiska band konflikter växer fram ur i berättelsen. Precis som i litteraturkällorna är ett namn så mycket mer än just ett namn. Man behöver inte hitta på jättemycket nu, utan det räcker med lite idéer till familjen typ i den skalan jag gjort här som man sedan får möjlighet att utveckla och bygga vidare på.)
Influences: Det här är hjärtat av karaktären. De tre influenser som sliter honom åt olika håll och på så sätt skapar den stora konflikten i spelet. Han kommer till slut tvingas välja en av dessa, och det är vägen som leder honom dit som utgör själva berättelsen. Det finns tre olika; Hero, Blood och Conscience. Varje Influens delas dessutom upp i ett Ideal, som är mer flyktigt och brett, samt ett Goal som är mer konkret.
Hero - Min farbror, Anton, som var rikets kronprins men dräptes i strid emot de blodtörstiga sydlänningar som förde krig emot vårt allierade rike Ryeic. Som barn såg jag alltid upp till honom och han behandlade mig mer faderligt än min egen far. Jag drömmer om att följa hans fotspår och resa söderut för att återuppta vår forna militära allians med Ryeic. Ideal : Ära på slagfältet. Goal: Att resa söderut för att hjälpa Riket Ryeic med deras krig som nu pågått i flera år. (Den här influensen handlar om minne och det förflutna. En historisk person vars fotspår rollpersonen på något sätt strävar efter att vandra i. Spelar man fler än en episod (en episod= en rollpersons berättelse) kommer det här att fungera som en länk till din förra karaktär. Den karaktären (eller någon annans) blir då din nya karaktärs Hero Influence.)
Blood - Min bror är ursinnig på min demente far för att han vikit sig inför den upproriske adelsmannen, Silviu Milef, och gift bort min syster. Han vill att jag skall dräpa Silviu och ta kontroll över hans domäner. Ideal: Att demonstrera kunglig styrka. Goal: Avsätta Silviu och överta hans Hertigdöme i familjen Tucaescus namn. (Här handlar det om något som förväntas av en familjemedlem eller släkting. Det är alltså oftast en önskan från en annan karaktär, som även rollpersonen själv har en önskan att uppfylla i någon mån.)
Conscience – Trots att jag under hela min uppväxt tränats för strid och att leda fältslag önskar jag innerst inne en trygg, sprituell tillvaro som präst. Jag spås en lysande framtid som general, men har länge studerat heliga skrifter vid sidan av stridsträningen och har blivit god vän med den nu åldrade biskopen. Ideal: Trygghet och frid genom att tjäna Gud. Goal: Ta över Biskopspositionen när den nuvarande dör. (Den här influensen är alltid något personligt för rollpersonen, något som uppstått ur hans eget sinne snarare än förväntningar utifrån. Det skall förstärkas av en sympatisk spelledarperson, och stå i motsats till Hero och Blood men kan i övrigt vara i princip vadsomhelst. Alltifrån kärlek till hämnd till fred funkar, så länge det är i första hand personligt.)
Ratings: Varje influens skall ha ett numeriskt värde, som symboliserar dess nuvarande dragningskraft hos karaktären. Dessa värden förändras under spelets gång i och med att det fjärde och sista numeriska värdet på rollformuläret, Passion, ökar. Summan av de tre influenserna är alltid hundra, och Passion är differensen mellan den minsta och den största. Avståndet mellan de olika kommer att bli större och större tills man till slut har hundra i Passion, och måste placera alla poäng på en influens. Då har man gjort sitt val.
Hero – 33
Blood – 34
Conscience – 33
Passion: 1 (Som sagt är Passion differensen mellan den högsta och den lägsta influensen, den börjar alltid på 1.)
Connections: En connection är en person, en plats eller ett föremål som rollpersonen har en relation till som direkt anknyter till någon av de tre influenserna. I takt med att influenserna ökar och minskar i värde kommer man att få nya connections och förlora gamla. Man börjar med en för varje influens.
Hero – Min farbror Antons gamla kammare, som jag med min fars tillåtelse låtit inreda till en sorts minneskrypta. Där spenderar jag mycket tid med att läsa hans gamla loggböcker från olika slag och att be tysta böner för hans själ.
Blood – Min bror, Andrei. En hetlevrad ung man som jag har ett varmt och kärleksfullt förhållande till. Vi har alltid varit bästa vänner, och han har beskyddat mig så som en äldre bror ska.
Conscience – Biskop Victor III, som jag ofta har djupa samtal med. Både om religion och annat. Han fungerar som en sorts vägledare för mig.
Nu är karaktären egentligen klar. Det rekomenderas dock att man ser till att man har åtminstone tre karaktärer som rollpersonen har ett förhållande till. En nära vän/älskare, en fiende och en släkting. Detta är särskilt bra för att knyta ihop de olika rollpersonerna så att de har grunder att interagera på och att deras berättelser blir intressanta för alla spelare, om man inte redan gjort detta genom att se till att inflenser och connections överlappar. Även om jag enkelt skulle kunna sätta Biskopen som nära vän, adelsmannen som fiende och min bror, syster eller far som släkting, så har jag gott om idéer för fler coola karaktärer så det kunde kanske vara kul att exempelvis skriva en annan rollperson som fiende (eller en fiende till honom, så att vi har en gemensam) eller älskare eller något. Jag tror dock det blir coolast om man faktiskt kan knyta samman rollpersonerna genom influenser och connections, några av dem kan ju tillhöra samma adelshus också.
Det var lite svårare att skapa en Hero’s Banner-karaktär än en DRYH-karaktär på egen hand. För att karaktärsskapandet ska flyta bra i det här spelet måste man verkligen göra dom tillsammans och inspireras av varandras idéer samt skapa samband med de andra rollpersonerna. Jag är ändå nöjd med resultatet, men jag känner verkligen hur mycket roligare det här hade varit med en grupp spelare som hittar på den politiska röran tillsammans!
Som vanligt ser jag hemskt gärna att ni ställer frågor kring vadsomhelst eller bara kommer med kommentarer rörande någonting ni reagerade på eller konceptet som helhelt.
Igår investerade jag i två PDF:er som jag hoppas kunna skriva ut imorgon. Det är boxningsspelet Contenders och wrestlingspelet Piledrivers & Powerbombs, båda från Prince of Darkness Games. Särskilt Contenders är jag sjukt peppad på!
Nu har jag alltså kvar Mortal Coil, Contenders, Best Friends, samt Piledrivers & Powerbombs att skapa karaktärer till. När Carry och Grey Ranks kommer ska jag göra samma grej med dom.
14 kommentarer:
Heroes banner är jag väldigt sugen att testa. Jag tycker att det är intressant med svåra moraliska dilemman. Ett problem som jag ser, men det kanske mest beror på mig, är om spelaren lyckas bestämma vilken väg hans karraktär skall ta alldeles för tidigt i spelet. Hur många sessioner är det tänkt att spelet skall spelas? Och hur behåller man spänningen genom alla sessioner. Det känns som om det är bestämmt vilken väg karraktären skall ta när passion ligger på 30. 30 är bara ett exempel och jag är medveten om att det finns tre värden så två kan ju fortfarande var rellativt lika.
Det är så att säga där spelledaren kommer in. Det är hans jobb att hela tiden slänga fram konflikter som hotar spelarens olika connections och influences. Spelaren kan liksom inte göra något val förrän han har 100 i passion, men självklart kommer han luta åt vissa håll mycket tidigare än så och det är där berättelsen skapas så att säga. När han vänder sig åt ett visst håll måste vända andra saker ryggen, vilket föder mycket dramatiska scener. Som jag sa kommer man med tiden förlora connections i takt med att man sänker värdet i vissa influenser, tanken är såklart att man ska skapa en karaktär där man inte helt vind för våg är beredd att ta kål på vissa connections helt odramatiskt för att man inte bryr sig om dom. Då har man gjort en väldigt dålig rollperson.
Spänningen kommer med andra ord inte i första hand av ovissheten kringet vilket man skall välja, utan vad som händer på vägen till valet. Jag vet inte om det framgick, men man kan alltså kasta runt vilken influens som är viktigast hela tiden, det är inte så att en influens börjar sjunka och sedan automatiskt måste fortsätta sjunka när passion ökar utan man har tre siffror vars differens ständigt ökar men man kan välja vilken siffra som skall ligga på vilken influens varje gång det ändras.
Spelets längd är en ganska öppen historia. En episod (alltså en rollpersons liv) kan vara ganska kort, kanske en eller två sessioner, men sedan kan man ju välja hur många episoder som skall spelas.
Jag smygläser ju lite här ibland och måste bara säga att det här var jävligt coolt Johan.
Du har gjort en riktigt intressant karaktär och förevisar Hero's Banner på ett bra sätt.
Som du säkert vet så vill jag också spela det här spelet snart, och det här gjorde inte saken sämre. Även för mig som läst och bekantat mig med spelet var det här inspirerande och satte in spelets idéer i ett sammanhang.
(Även DRYH-rollpersonen var cool. Jag har inte sett tråden du nämde på Story Games, men det här är något jag borde prova.)
nu förstår jag. Och jag är pepp. Tack för förklaringen.
Fan va peppad jag blir, både på DRYH och HB (tihi!). Det känns som om det krävs ganska mycket av både spelarna och spelis för att få HB att funka dock. Jag tycker att vi ska dra ihop en grupp där alla läst Song of Ice and Fire så att alla är på samma plan, då blir det nog roligare.
Jag håller med Anders Sveen (Hej förresten, roligt att du vågade skriva här nu också, vet att du smygläst här endel). Det här är ett skitcoolt grepp och det visar verkligen bra på spelets karaktär. Mycket mer inspirerande än att bara beskriva spåelet i text.
Som sagt i DRYH-tråden har jag redan varit peppad på det här spelet väldigt länge (sedan GothCon tror jag), men som Anders sa hjälpte ju inte det här. Det måste spelas, nu!
Erik, tror inte man MÅSTE ha läst ASoIaF för att kunna uppskatta Hero's Banner. Joel har nog inte läst Song och var ju faktiskt först med att visa sitt intresse, så han borde väl ha en given plats tycker jag.
Bra jobbat Johan. PEPP!
Anders: Vi får ju spela nått någon gång. Det var länge sedan GotCon 30 nu.
Erik: Som Jonas sa kanske det är lite väl hårt att bara låta folk som läst Martin vara med, men det jag skulle kunna tänka mig är att man bestämmer när det ska spelas ett tag i förväg och låter folk åtminstone börja titta i A Game of Thrones för att få en liten känsla för hur det ser ut. Normalt skulle jag vara väldigt kritisk till en sån grej men jag tror verkligen att det kan bli roligare för alla om folk har en gemensam inspirationskälla när det finns en som är så sjukt perfekt.
Fast man skulle precis lika gärna kunna plöja lite Shakespeare egentligen.
Anders: Kul att du visar din närvaro, och tack för berömmet. Jag fick av någon anledning för mig att ni hade spelat HB, men det kanske bara är från någon av våra diskussioner kring vad vi är peppade på. Hoppas vi alla får testa det och utbyta lite erfarenheter snart då!
Självklart är inte SoIaF ett måste, men jag är helt övertygad att det skulle bli lite mindre roligt om någon i gruppen inte läst den.
I vanlig ordning låter mina förslag mer nazi än vad jag tänkt. När det blir dax för HB kommer jag lobba för en grupp där alla läst SoIaF, men det är ju självklart att jag inte kommer gnälla om nån som inte läst verkligen är peppad.
Ja, vi kanske helt enkelt ska lobba för att alla ska läsa den? Det känns lite skumt att säga det om en fantasy-långkörare, men det är fan stor litteratur. Alla med något form av fantasyintresse borde fan läsa böckerna. Särskilt om man, som jag innan jag läste A game of thrones, är sjukt less på genren och tycker att det mest produceras dynga.
Herregud, jag svär ju som en sotare.
Har ni läst/har någon av er seriealbumet The Hedge Knight (som iofs är en novell av Martin från nånstans från början)?
Serieformen gör ju att det är rätt lätt att ta till sig och igenom, och även om det inte är samma grej som att plöja alla böckerna ger storyn en rätt bra känsla för ... känslan och hinner ta upp en del av de teman som kan vara viktiga för Hero's Banner (hjälte/förebild, familjeband, kärlek, ansvar och hela biten med att ta vid där någon annan slutat).
En tanke.
Ja, det vore ju dumt att inte läsa första Martin-boken. Så jag tycker att vi gör en kovändning och förvandlar bloggen till en läsarcirkel tills alla intresserade har kommit in i serien/sammanhanget. Och när man läst första boken kommer man vilja läsa resten också, för den delen.
Jag har varit sugen på The Hedge Knight och även den där flodbåts-vampyr-romanen som Martin har skrivit men som jag inte kommer på namnet på för tillfället.
Kanske försöker skaffa Hedge Knight snart. Tack för tipset Anders.
Flodbåtsvampyrboken heter Fevre Dream och är rätt fin faktiskt.
Jag köpte en preview av en serieversion för ett tag sedan men den sög (ha ha) rätt hårt. Läs boken.
Skicka en kommentar