Till Dr. S. Truman
När jag besökte Boston University i December 1919 hade jag chansen att träffa dig mellan två föreläsningar. Vi samtalade kort och utbytte idéer och tankar på Charlston Café i utkanten av Boston. Jag vet inte om ni minns mig. Mitt namn är Garth S. Dixon och jag är stationerad på Arkhams asylum. Jag uppskattar den tid jag han tala med er och minns fortfarande ett par samtalsämnen färskt. Fyra fall vi diskuterade intresserar mig särskilt och jag har bifogat en lista med de fyra individer jag vill ha förflyttade omedelbart.
Ni måste förstå att jag inte vill trampa på några tår. Jag högaktar ert arbete och även om jag inte skulle använda mig av vissa metoder ni nyttjar så förstår jag varför ni väljer dessa vägar för ett psykiskt välmående. Jag hoppas vi ska kunna fortsätta vårt samarbete trots detta, som det troligtvis uppfattas, något bryska brev.
Med vänlig hälsning
Garth S. Dixon
En becksvart natt lekte våldsamt med vinden utanför de stor blyförsänkta rutorna. Någonstans där ute susade Itaca fram över vidderna och varenda lilla vinpust vandrade över jordens yta och ingen vrå kom undan. Jag hade läst färdigt för kvällen och tittade ut mot stjärnorna. De viskade hemligheter om zigenaren, hennes farliga lek med döden och de äldsta av de yttre gudarna. Genom golvet hörde jag panrummets törstande och flammornas dans kring Dixons fingrar. Ikväll skulle fyra till komma. Jag undrade om det var för dem som Dixon bokade biljetter till drömvärlden och packade väskor fyllda av arabisk kunskap eller om de redan besökt de skrikande hålorna långt under sanden och stenen som skiljer oss från dem.
Var jag avundsjuk? Jag tror det. Sen dagen då Dixon packade min väska har inget varit sig likt och ibland undrar jag om det var värt det eller inte men förstår tillslut att jag levt i mer smärta om de kommit till mig först. Vad jag lever med kan jag dock aldrig förstå och de minnen som finns kvar försvinner sakta och byts ut mot ny galenskap rotad i människans underlägsna konstruktion. Jag vill bara härifrån, tillbaka till klipporna av ebenholts och stjärnorna som kan plockas från himlen. Ta mig tillbaka, ta mig med dig.
Ph'nglui mglw'naf! Tshostshigga Fn’nglui! Lä! Lä! Tshostshigga Fn’nglui!
7 kommentarer:
Jag ser fram emot söndag!
Det hoppas jag verkligen!
Är det kanske gamle Ruhini som det undre stycket handlar om?
Fantastiskt grupporträtt där! Det är inte svårt att lista ut vilken av karaktärerna som är vilken... dom ser ut på bilden nästan precis som dom gjorde i mitt huvud när vi skapade dem.
En påminnelse till alla att skaffa en kortlek. Karl ska ta med sig sin 20-talshatt, och jag ska köpa en egen uppsättning tändare.
Det här, de e pauer!
Som det är tänkt är det från höger till vänster:
Uppe: Mitch, Ruhini, Tommy, nikolay
Nere: Beatrice joy, Uncle geoff (vetefan varför han fick en gubbkepa dock, det ska raderas! Men han har en fin gubbfilt i alla fall.) Twitch, Madame zasha och dvärgfan.
Ja, det är frågan... Vem kan det vara... Kommer ni troligtvis veta efter söndagens session.
Ahhh, fan vad bra det blev. Alla karaktärerna är klockrena och fyller sin roll i scenariot. Ta Twitch tex. som kommer med skvaller mellan oss och resten av de inskrivna, eggar oss på de andras hemligheter och gör oss nyfikna; fungerar som en bindande länk mellan alla på asylumet.
Jag tror att det är Tommy som fuderar i inlägget. Stämmer det?
Just ja, Mark är ute och reser så det lär du dröja innan jag få svar. Darn!
Skicka en kommentar