Jag har funderat lite över en speciell modell för hur den här kampanjen skulle kunna komma att fungera. Jag tycker själv att det vore roligt om världen utvecklades runt våra hjältar medan våra hjältar utvecklas genom små inblickar i deras liv, eller vad som kommit före dem. Att vi fick möjlighet att spela ut lite olika saker. Jag kan faktiskt tänka mig att man använder olika spelsystem för olika berättelser i spelvärlden. Så här långt har jag i alla fall hunnit tänka hittills:
Kampanjen, eller kanske berättelsen om världen som sådan är indelad i olika typer av berättelser med olika funktioner:
Den första sorten är “böcker”, vilket i stora drag representerar äventyr på ett antal sessioner, runt tio. Det är en sådan vi håller på med nu, och ett antal sådana bygger upp en längre “svit”, vilket alltså kan komma att växa fram om vi fortsätter med fler böcker om samma berättelse, med våra nuvarande hjältar (eller nya fastmed samma grundläggande hot) som i början är endast frön till de stora legender de kommer att bli. Det behöver inte ligga i kronologisk ordning och vara upplagda som någon typisk kampanj med en fet “metaplott” i bakgrunden som styr allting, de presenterar och för framåt berättelsen om hjältarna. Anledningen till att jag fokuserar på hjältarna i beskrivningen är att det är de som är huvudpersoner, inte någon “plott” som jag hittat på i min ensamhet. Sviten är alltså på vissa sätt att betrakta som något i stil med berättelserna som Elric, där han åkte runt och gjorde saker i mer eller mindre sammanhängande berättelser men med återkommande tematik och karaktärer. Eller varför inte RE Howards alla texter om Conan, som skildrar vitt skilda äventyr med olika kompanjoner på helt olika ställen i världen och i helt olika tidsepoker i hans liv.
Ett annat verktyg för att bygga ut kampanjen är “myter” - kortare berättelser med stark tematik, ofta kulturellt sedelärande eller uppbyggda för att förklara hur något blev som det är idag (ett bra sätt att bygga upp kulturer på, tror jag) utspelar sig i de gamla tidsåldrarna och får gärna ha en speciell, sagolik stämning där väldigt storslagna saker kan inträffa utan alltför komplicerade förklaringar. Här kan vi ju hjälpas åt väldigt mycket och spåna på vad vi skulle vilja se, eller önska något man kommit på vore coolt för att typ lära känna en stad, bygga ut sin religion lite, eller berätta om kungahuset i Susa. Jag tänker mig att vi bokför alla önskemål och ibland kanske stoppar in dem mitt i en pågående “bok” för att få lite bakgrund till något. Den sista grejen jag kommit på har jag valt att kalla “epos”, vilka påminner i form en aning om “myter”, då de också förmodligen kommer att vara aningen kortare än böckerna (dock inte nödvändigtvis) men här följer vi en av våra storslagna protagonister på någon av deras fantastiska resor. Antingen utspelar de sig i hål inom den kronologiska berättelsen (alltså i eller mellan “böcker”) under det vi hittills har spelat i sviten, eller så berättar de om någonting som kommer att hända i framtiden. Det finns inga krav på kronologisk logik egentligen, bara alla är med på att det känns okej. En viktig aspekt här är just det fokus på muntligt berättande som ligger bakom hur alla stora epos växte fram, för mig antyder detta att det här är hur hjälten själv berättar händelseförloppet för sina vänner runt lägerelden, eller någon stilig ung hingst/bredhöftad olivhudad skönhet på vinhallen. Detta betyder att detaljer liksom kommer att vara målade med hans pensel, saker ska passa in i hur han ser på världen. En anarkistiskt lagd karaktär kommer till exempel förmodligen berätta om en byråkratisk process som ett kafkaartat helvete, medan en militäriskt lutande alv (hint hint) kommer beskriva män utan lojalitet eller dådkraft som lismande, sockersliskiga honungstungor. Möjligen kan det vara någon lustig bard som berättar historien också, men det ska vara en känd karaktär med igenkänneliga personlighetsdrag.
Förhoppningsvis kommer vi med tiden att bygga ut vår kampanjvärld med alla dessa former och skapa en rik flora av sagor om lekfulla skogsväsen för små barn, religiösa myter om stora mystiker tyngda av moraliska val, skrockande skrönor om makalösa hjältedåd och orgier som urartar i nakendueller samt svepande, episka redogörelser för berömda fältslag. Kanske blir det så här vi till slut få reda på hur Mada-Igi dog, vilken roll den store mystikern Mahades syster hade i fängslandet av Anuerna och vad som hände uppe hos alverna i norr när Eldar lämnade lägret?
Det viktigaste att ta med sig från det här inlägget är i alla fall följande; vi rör oss mot slutet på vår första bok. Förmodligen tar det slut nästa session, då ni just besegrat er förföljare och nu ska styra upp det politiska kaoset i Susa (om ni är överens om detta) vilket kommer befästa era hjältar som stora profiler i staden (förhoppningsvis) och leda till en enorm fest i er och kungabarnens ära (förhoppningsvis) men också sannolikt ett rejält blodbad av något slag (nästan definitivt), så klart beroende på vilket angreppssätt ni väljer. När detta skett kör vi något nytt, men kampanjvärlden finns kvar och berättelsen är långt ifrån avslutad. Jag tror det kan bli väldigt roligt om det får kännas som en levande värld. Och, som sagt, det kunde vara rätt kul att köra det med något helt annat system. Typ det nya DramaSystem som hör ihop med Hillfolk, järnålderspelet vi köpte för ett tag sedan.
Det näst viktigaste att ta med sig: GLÖM INTE ATT SVARA PÅ ERIKS D&D-INLÄGG NEDAN
4 kommentarer:
Jag tror att jag hänger med, men är inte riktigt säker. Kan vi ta en 10 minuters diskussion nästa gång vi ses? Jag är inte heller riktigt på det klara med vad som kommer att hända efter nästa session? Byter vi spel då?
Ja, alltså först och främst bör jag väl förtydliga att det här jag har skrivit och funderat över inte egentligen påverkar det vi håller på med exakt just nu. Jag vill mest skapa en struktur för fortsatt spelande i världen, men kunna avsluta det här äventyret utan att det känns som att massa lösa trådar hänger obesvarade för alltid. Det är också en idé för att göra något coolt med den här drömmen om en sword and sandal-mesopotamien-setting som jag länge drömt om att spela och nu äntligen fått testa. Jag vill helt enkelt att världen vi skapat ska finnas kvar.
Sammanfattningsvis: Ja, vi spelar ett annat spel när den här "boken" är klar (förmodligen efter nästa söndag).
Jag tycker det låter ascoolt! Då är det fritt fram att realisera häftiga idéer man får, i ett lämpligt format, utan att begränsas av den nuvarande eller dåvarande inramningen!
Jag vill berätta en berättelse från Ulutars tid som förkämpe hos den odöde faraonen!
Det vore också kul att skapa och etablera en av de många hjältesekter som säkert finns i världen!
Jag kommer på söndag!
Sist men inte minst, några till utropstecken!!!
Jag tycker verkligen att hela konceptet med uppdelade kampanjer är fett. Jag minns fortfarande en av våra tidigare D&D3-kampanjer, när olika kalas spelade ut varsin del av historien och allt blev jävligt fett till slut. Man kan höja insatserna för karaktärerna på ett helt annat sätt när inte hela alltet hänger på en specifik grupp.
Jag tycker att vi ska samla ihop lite inspirationslitteratur. När man spånar ihop grejer att göra tycker jag att det blir så mycket lättare om man har lite överlapp i referensramarna. En uppenbar grej är ju Gilgamesheposet, kanske modern till alla hjältemyter.
Dessutom tycker jag personligen att vi på något sätt behöver dokumentera vad som hänt i varje enskild bok och myt. Inte alls i detalj, men det skulle vara sjukt fett att kunna gå tillbaks och kolla vad som hände tidigare. Eftersom spelet automatiskt blir episodiskt tror jag att det kan bli en sjukt häftig krönika.
Skicka en kommentar