1. Erik sa något bra om hur det kan vara lite farligt att låta för många veckor passera mellan sina Trail-sessioner. Tyvärr verkar jag ha half-assat ganska rejält med mina scenanteckningar, förmodligen på grund av allt fokus som lades på att etablera och komma igång med det nya. Jag hann bli lite ringrostig.
Vet inte om ni tycker att det behövs ett utförligt referat, men vi som var med kanske kan hjälpa varandra att sammanställa våra minnen. En kollektiv sammanfattning, som gärna får utvecklas till en diskussion kring materialet, era teorier och handlingsplaner, fritt fram att tycka, tänka och kommentera alltså. Jag tror det kan hjälpa oss på många sätt i improvisationerna att fundera över det vi har hittills. Jag är mycket medveten om hur värdelösa vi brukar vara på att föra en konstruktiv dialog via bloggen, men det här känns så viktigt att vi måste försöka. Vet någon med sig att de förde någon form av anteckningar, oavsett omfattning?
2. Jag ställde i början frågan om ni vore intresserade av att resa runt och föra den goda kampen på alla möjliga ställen, eller känns det intressantare med en renlärig Lovecraft country-kampanj. Det är än en gång aktuellt nu när vi startar upp ett nytt scenario, så jag tänkte försöka få era åsikter igen.
3. Till er som var med sist: Jag skulle vilja höra mig för lite vad ni tyckte om sessionen, ifall ni minns något vid det här laget. Framförallt hur tempot i berättandet upplevdes då jag oroat mig för att det kanske var lite väl segt. Har valt att försöka styra mer mot traditionell Lovecraft som en slags kontrast till vissa lite pulpigare inslag i det förra äventyret. Denna stil innebär traditionellt en ganska seg upptakt där skräcken trappas upp väldigt långsamt, i små steg, men om ni klart föredrog den lite mer hårdkokta detektiv-stilen som växte fram senast vill jag gärna höra det. Kändes det som att ni stod och stampade mycket inledningsvis? Ska jag lugna mig med de trögflytande stämningsscenerna och strössla lite mer action över det?
Se kommentarerna för mitt trevande försök att börja minnas vad som hände.
5 kommentarer:
Jag minns att vi började med en scen där Mannheim hade samlat sällskapet för att diskutera det nya dokumentet som anlänt medan gruppen fortfarande återhämtade sig efter den infernaliska utflykten till Kingsport. På mötet introducerades också deras nya kollega, "the Fish", en något luggsliten typ som arbetar som vaktmästarassistent och däven bor i ett rum på campus i hemlighet.
Dokumentet innehöll beskrivningen av en utredare som dräpts i ett lagerhus. Sen minns jag att alla utom Mannheim, efter lite detektivarbete, åkte till staden Gloucester där lagret låg för att undersöka det och vandrarhemmet den döde utredaren bott på. Vad hände däremellan? Vad gjorde Mannheim? Ni har studerat Red Hollow-fallet, ser jag i mina anteckningar. Det handlade om djur upphittade i koma, som dräglande lik längs bäckar i skogen runt byn Cottonshire.
1. Mannheim pratade med medlemmar i Armitage-gruppen om Azathoths tårar, men de visste ingenting. Istället fick han höra att Azathoth refererades i en superläskig bok som bara Armitage kunde ge tillåtelse att läsa, och som han avråddes att läsa. Men han gjorde det ändå, och tappade ännu mer sanity, i utbyte mot någon sorts mythos-insikt.
2. Jag tycker att det funkar bra som det är nu, med universitetet som vår base of operations, men om vi skulle råka på en oemotståndlig ledtråd som skulle ta oss till säg, Egypten eller Sibirien, så skulle jag inte ha något emot det heller.
3. Jag förstår din rädsla för lågt tempo. I sig tror jag inte att det är ett problem, så länge man får känslan av att något illbådande har hänt eller håller på att hända - en obehaglig närvaro, en känsla av att något är fel. Förra sessionen kändes det kanske lite väl mycket som om vi inte riktigt visste vad vi sökte efter eller om det fanns ett hot alls, iaf för gruppen i Gloucester. Mannheims sökande efter förbjuden kunskap var lite mer spännande, på sätt och vis.
Jag tror dock att tempot blir alldeles utmärkt, så länge något händer som kan få oss att känna oss illa till mods redan från början!
Missförstå mig inte, jag älskar stämningscener, men måste "komma igång" först, börja känna mig lite osäker, för att se skuggor i varje hörn.
1. I Gloucester undersökte vi fabriksområdet och fann att det var helt tomt. Vi diskuterade bygdens historia med både kvinnan som drev vandrarhemmet och med uteliggaren som vi lovade att ta med till Arkham. Som jag minns det fick vi inte ut så mycket användbart, förutom att fabriken eventuellt skulle öppnas i framtiden.
2. Jag är nog egentligen mest intresserad av New England. En resa till någon relevant innanmänsklig ruin i afrika eller dylikt vore kul, men jag ser nog att det är undantaget.
3. Jag gillar det långsamma tempot. Det enda jag tycker är segt är när man spelar ut en lång scen utan att någonting händer. Jag tyckte stundtals att Gloucester var lite segt exempelvis. Det är dock viktigt att du inte snabbspolar alla spår som inte är direkt produktiva, det blir lite väl rälsat då tänker jag. Skulle man kanske kunna fylla ut segare scener i allmänhet med tillbakablickar eller annat? Finns det andra vertyg i reglarna som man skulle kunna använda sig av för utfyllnad? Jag är fortfarande intresserad av att utforska systemet för att återfå resurser om det är tillräckligt smidigt.
Bra feedback! Det verkar som att era upplevelser var ungefär som jag misstänkte och nu har jag en bättre bild av vad som funar/inte funkar samt vad man eventuellt skulle kunna göra om vi stöter på liknande problem igen. Får medge att en del av famlandet i Gloucester-episoden berodde på ren osäkerhet kring vad vi ville uppnå, men nu tror jag att vi kan komma tillbaka på banan.
Skicka en kommentar