Vilka kommer, förresten? Vilken tid vi startar hänger lite på när Torbjörn kommer hem.
Johan
Erik vid fyra(?)
TB förhoppningsvis före tre
Jonas förhoppningsvis
Joel kommer
Jag tänker mig utposten som ett brokigt mikrokosmos, vars invånare tillsammans utgör ett tvärsnitt ur det ammenitiska samhället. Till skillnad ifrån kulturens centrum har här de lägre klasserna, utanför husens förgiftade sfär av grandiost lyxleverne, en synlighet och en röst i och med att alla lever sida vid sida. Det betyder naturligtvis inte att de skulle vara ens i närheten av jämlika, eller att man skulle ha skakat av sig gamla beteenden och sedvänjor i någon större utsträckning, men hemma på kontinenten handlar allting om husen medan de för kolonisatörerna utgör någonting emellan en avlägsen bundsförvant som med långa mellanrum sänder välbehövliga resurser och en hetsig styrelse som ställer omöjliga krav utan perspektiv på situationen. Den allmänna uppfattningen är i varje fall att alla på utposten med närmare koppling till husen utan undantag befinner sig där som en bestraffning, en prövning eller på grund av något ränksmideri.
Även nybyggarna ur de lägre stånden tenderar att befinna sig där som en desperat sista utväg eller möjlighet. Ordningen skall hållas av ett kompani soldater som utgör en slags straffkoloni inom lägret. Hårdföra förbrytare som i bästa fall besitter någon form av militärisk disciplin men som grupp knappast är kapabla till upprätthållande av någon ordning i frånvaro av en stark ledare. De familjer som flyttat ut för att delta i öppnandet av en ny kontinent är naturliga skäl sådana som inte har något kvar där hemma, möjligen med undantag för fullständigt fanatiska idealister vilka ser upptäckandet och tämjandet av den nya världen som en nästan helig uppgift. Den inställningen är dock extremt ovanlig på den sociala trappans lägre steg.
Jag minns inte vad vi sa om det här och misstänker att min idé inte stämmer överens exakt med det, men jag föreställer mig att utposten upprättades för typ ett eller två år sedan. Tillräckligt mycket tid för att sjukdomar, försvinnanden och misslyckade skördar krävt sin tribut av befolkningen samtidigt som husen därhemma börjar bli rastlösa. Under denna tid har man heller inte lyckats tränga en enda tum in i den hotfulla urskogen. Den enda kontakt med infödingarna som är möjlig än så länge är en klan, bosatt någon kilometer norrut längs kusten som livnär sig på fiske, vars överhuvud tycks inse vikten av fredliga, goda relationer med besökarna. Detta tycks dock ha försatt dem i onåd hos de djupare i djungeln belägna familjerna, som är avgörande för möjligheten att bryta mark längre in. De nyinflyttade varierar i sin inställning till infödingarna. Många är fortfarande ointresserade av samröre – de är här för att använda landet och dess naturresurser. Andra söker sätt att utnyttja qekerna på olika sätt. Vissa avser bara att stanna tills alla broar är brända och de har fått vad de vill ha medan andra söker finna en kompromiss med djungeln som låter dem överleva.
Förutom allt mystiskt djungelguide-crunch som finns hos vissa medlemmar av Qek-kulturen (för att lära sig en ny secret måste man som bekant ha någon som lär ut den) innehåller Ammeniternas nya regler en del potentiellt viktiga inslag i en sådan här kampanj. Det handlar framförallt om upprättandet av handelsrutter, avtal och inmutande av områden – den enda egentliga lagstiftning som existerar i Ammeni. Det är naturligtvis inte något måste att dessa färdigheter finns hos era karaktärer, men det kan vara värt att överväga ifall ni skulle vilja hålla på med det och inte vill behöva vara skyldiga ammenitiska handelsmän några tjänster. Säg till ifall ni är intresserade av att skaffa detta till era karaktärer redan nu så kan jag berätta mer detaljerat om de reglerna. Det finns så klart massa saker som inte är secrets också, vilket man kan köpa omedelbart utan att behöva en läromästare. Key of the deal, eller key of colonialism är två snabba exempel på grejer som skulle kunna passa.
Vad jag framförallt vill fiska efter i den här diskussionen är att ni överväger två saker:
1. Karaktärens aktuella situation, stillastående eller i rörelse? Skillnaden ligger i om du vill att jag som SL skall sparka in karaktären i en krissituation eller om du hellre gör det själv. För mig är båda alternativen lika roliga, det viktiga är att jag får någon slags beskrivning av situationen – Innehåller din bakgrund några intressanta sekundära karaktärer? Familj? Kollegor? Vänner? Behöver några uppfinnas? Skulle det vara okej om jag hittade på sådana senare? Har karaktären redan förhållanden med några av de andra spelarnas karaktärer? Hur bor han? Vad gör han? Har han överhuvudtaget en rutin? Befinner han sig i något slags trubbel? Vill du själv definiera det trubblet eller ska spelledaren göra det?
2. För att öppna upp situationsbyggandet och ge er möjlighet att peka på eller skapa egna intressanta aspekter av berättelsens grund vill jag uppmuntra valet av keys som skapar ett band till en (och eventuellt introducerar en ny) SLP. I den nya utgåvan har man sammanfattat dessa (som tidigare hette typ guardian, fraternity osv) i en ny key som heter Relation eftersom de ändå hade i princip samma XP-kriterier.

9 kommentarer:
Jag kommer att komma sent på söndag, men jag kan väl kicka igång:
Min karaktär är ju en av de första lyckosökarna som kom till kolonin. I hans fall anlände han som en del av milisstyrkan. Hans roll i kolonin ändrades efter en underlig händelse i djungeln där en av de fientliga klanerna försökte sätta stopp på samarbetet. Min karaktär lyckades i ett utbrott av nyfunnen empati rädda livet på flera av infödingarna i klanen.
Efter det blev han ett slags sändebud mellan kolonin och den fredliga klanen. Jag tänkte att hans huvudsakliga kontakt kan vara någon av de äldre infödingarna. Utöver det är han en solklar relation för alla PC:er som är intresserade av att interagera med infödingarna. Att han delvis lämnat sitt uppdrag i milisen är ju för vissa uppenbart (alla kolonister som vill ut i djungeln är ju så klart beroende av goda kontakter med infödingarnas guider) medan andra inte ser lika uppmuntrande på min karaktärs nya bana. Till exempel hans gamla befälhavare är antagligen missnöjd både med vad han kallar för deserteringen, men även för min karaktärs nya möjligheter till profit.
Jag har inte riktigt tänkt ut krissituation. Han slits mellan sin gamla, invanda brutalitet och sinne för exploatering och hans nyfunna empati för infödingarna. Det är en bra grogrund för en inre konflikt, men jag måste nog fundera mer på en yttre sådan.
Jag kommer inte så sent som jag trodde; jag borde kunna vara på hallonvägen vid fyra. Vilka andra kommer?
Okej allt med settingen ser asbra ut!
Jag hade någon sorts tanke om att min lirare skulle vara ointresserad av pengar, status och sån skit och istället spana efter något som skulle göra honom odödlig. Jag hade dock lite svårt att motivera att han visade sådant ointresse för det världsliga, men nu har jag en idé som även får tjänstgöra som beskrivning av den situation han befinner sig i.
Han är dödligt sjuk. Han har vetat hela sitt liv att han har någon mystisk sjukdom som drabbar ytterst få, men som garanterat tar död på en innan man fyllt 25. Min karaktär är inne på hälften av sitt 24e år och har hela sitt liv sökt något som skulle rädda hans liv. Han ankommer till utposten med en frenetisk längtan efter djungelfolkets dödshemligheter.
Jag ska utveckla något sorts kontaktnät för min karaktär också. Kanske en trolovad som hänger efter honom eller någon sån skit.
Angående söndag:
Jag åker till Luleå idag och är osäker på om jag åker hem på lördag eller söndag. Om jag åker hem imorgon är det ju no sweat, men om jag kommer hem på söndag är jag osäker på när och därmed också om när H-vägen är tillgänglig. Jag är den enda som är hemma och således den enda med nyckel. Men om jag är hemma infinner jag mig i vanlig ordning klockan 15.
Jag ser till att meddela så snart jag vet när jag kommer hem.
Joel kommer
Jag förstod inte riktigt det där med ammeniternas nya regler, men en inmutning, det vill jag ha.
Vad gäller min karaktär har han tjänstgjort som legosoldat under större delen av sitt liv (och har/hade en hög grad i sitt förband). Hans föräldrar befann sig långt ned på samhällsskalan och modern var av annan etnicitet än fadern som var ammenit.
Vad gäller familj har han två döttrar. Hans fru avled för några år sedan. Det är döttrarna (vilka han nu måste ta hand om eftersom att frun är avliden) som är anledningen till att han lämnat det militära och begett sig till Qek där han befunnit sig i ungefär sex månader. När vi börjar spela har han byggt en hus, har en liten inmutning där det går att finna (om än med stor möda) ädelstenar och döttrarna är på väg mot utposten. Anledningen till valet av Qek beror på två huvudsakliga faktorer. 1. Döttrarna kunde inte följa med hans förband. 2. Efter större delen av sitt liv som soldat saknar min karraktär kompetens för de flesta yrken, men är i behov av medel för att försörja sin familj.
Min beskrivning är skriven i all hast och kan komma att ändras imorgon.
Problematisk statusuppdatering: Torbjörn kommer inte hem förrän senare ikväll, så vi har ingen tillgång till Hallonvägen. Detta är bland annat ett problem på grund av att fudge-tärningarna (så vitt jag vet) befinner sig där. Jag vet inte riktigt hur vi ska lösa det här. Har någon tillräckligt god kontakt med värdinnan för att fixa in oss?
Jag har ju bott där, så jag kan prova att fara förbi. Bara hon är hemma ska det lösa sig.
Jag ska dock släppa av Malin på bussen till kollo 15.25, så jag kan inte ge besked fören efter det.
Vars är vi innan middagen? Jag har plats här om inte annat.
Okej, då väntar vi in besked ifrån dig innan vi bestämmer hur det blir med spel. Fortfarande inga nyheter om Jonas, Ludde eller Rein så jag får väl hugga tag i den utredningen.
Gör det så ringer jag dig när jag vet hur det blir med tärningar.
Skicka en kommentar